barca

För en vecka sedan hände en hemsk sak i byn som fortfarande skakar många.
En kille tog sitt liv.
Han och jag har bott grannar (typ tre hus emellan) med varandra i hela livet,
vi har lekt en del när vi var små och jag gick i samma klass som honom i tre år i högstadiet.
För en vecka sedan orkade han inte med att leva längre.
Nu ska du, käre bloggläsare, inte tycka synd om mig.
Jag har inte haft kontakt med honom sen vi slutade nian.
Det är mer synd om hans mamma och syster som lämnades kvar.
Jag har nog ännu inte riktigt förstått vad som har hänt.
Jag har nog inte riktigt insett hur hemskt det vekligen är.
Men jag tror att jag en dag ska göra det.
Jag tycker så otroligt synd om hans familj som lider något så fruktansvärt just nu.
En smärta som inte går att beskriva.
Men jag tycker att hans syster beskriver väldigt bra vad hon känner.
Det är så man nästan själv känner smärtan hon uttrycker.

Oavsett om du kände honom eller någon i hans familj eller någon som känner någon i hans familj,
så ber jag dig, käre bloggläsare, att skänka en tanke till han och hans familj.
Ty de behöver allt stöd och all tröst de kan få.

Vila i frid Simon, jag hoppas att du mår mycket bättre där du är just nu.