Bestämda höns

Som bekant för den käre bloggläsare som har läst mina tidigare inlägg har vi nu införskaffat höns.
De verkar vara väldigt nöjda med sitt liv och går runt och pickar och sprätter i deras stora hönsgård.

Här går de och äter mat och småpratar med varandra


Men sedan en tid tillbaka har våran ena höns, Åsa, bestämt sig för att föröka flocken.
Hon har nämligen börjat att ruva, på de små äggen som de kläcker fram minst varannan dag.
Vi har varit lite tveksamma till hennes bestämda beslut och tyckte att det är lite dum tid att ha kycklingar.
Dessutom är vi inga erfarna hönsägare,
så vi bestämde oss för att när hon går ifrån äggen för att äta så tar vi bort hennes ägg.
Då var problemet löst...
Trodde vi!
Hon är inte så dum Åsa.
Självklart la hon ett nytt ägg som hon började att ruva på.
Och så har vi fortsatt så ett tag:
Hon la ägg, gick ut och åt, vi tog äggen, hon la nya ägg, gick ut och åt...
Ja du börjar kanske att se ett mönster, käre bloggläsare.
Vi hörde oss för hos mer erfarna hönsägare än vad vi är.
De förklarade att om en höna inte får ligga och ruva när de vill så kan de bli jättesura och till slut sluta att värpa!
Detta ville vi ju självklart inte skulle hända.
Så nu har Åsa vunnit och får nu ruva.
Men vi tänkte att då kanske vi ska slå på stort medan vi ändå håller på.
Så vi hörde med några hönsägare om vi kunde få lite ägg av dem också som vi kunde lägga under Åsa.
Hela 6 stycken fina ägg fick vi, nyplockade från reden och allt.
Så nu hoppas vi på att det ska bli kycklingar :  )

Men det är inte slut där!
Nu har även Agda bestämt sig för att börja ruva.
Då kanske du, kärebloggläsare, tänker: "Jaha? och vad är det för speciellt med det då?"
Jo såhär är det.
Åsa och Agda verkar ha ett gemensamt "favorit-värprede".
Agda har nänmligen bestämt sig för att ruva i samma värpreda som Åsa ligger i!
Så där ligger de nu och trängs och puffas för att få plats.
Det måste vara något speciellt med det värpredet för vi har ungefär en 8 stycken till!

Visst är det bra när man kan samsas om saker och ting?



nu får våran duktiga, snälla, galande tupp gå alldeles ensam ute i den stora hönsgården
och picka och småprata med sig själv.
Stackars Holger får gå ensam ute i den stora hönsgården nu


Nog är de bra roliga de där dunbollarna :  )
man får sig ett gott skratt iallafall!



Det var allt från mig!



Peace

RSS 2.0