Vasaloppet nästa?
Nej det tror jag nog inte...
Men idag var det näst intill ett vasalopp här hemma i mitt älskade Bäsna.
Eftersom att det var ett så fint väder idag kom min käre fader på idén att vi skulle åka längdskidor.
Min käre mor var mycket skeptisk till idén och även jag.
Men när min käre fader tröstade oss med att vi bara skulle åka en kilometer
för att sedan kunna säga att vi har åkt skidor så gav vi idén en chans och gav oss iväg.
Mor och far fick på sig sina skidor långt före mig och skidade iväg.
När jag efter mycket om och men förstod hur jag skulle bära mig åt för att få skidorna att sitta kvar på pjäxorna
skidade även jag iväg.
Jag hann snabbt ifatt trots att jag famlade med stavar här och vara och missade spåret titt som tätt.
Det gick inte så snabbt för mor och far.
Anledningen till att det gick långsamt för min käre fader var för att han hade ett par skidor som är från 30-talet
och därför hade han inte så mycket glid, vilket ioförsig var en fördel för honom i uppförsbackar.
Min kära moder däremot tog det lugnt för att inte bli sjuk och för att inte ramla.
På tal om att ramla... Kan du, käre bloggläsare, gissa vem som ramlade flest gånger utav oss?
Jag tog hem rammelpriset lätt! Hela 7 gånger låg jag ner i spåret!
Min käre moder ramlade bara 2 gånger och min stadige fader ramlade inte en enda gång!
Men kul hade vi iallafall och trött i armarna blev man.
Jag hade ett sånt glid på skidorna så i upförsbackar fick jag slita armarna av mig för att lyckas staka mig uppåt.
När vi kom hem gjorde jag varm choklad med varm mjölk, kakao och lite socker.
Efter att ha varit ute i kylan ett tag så är det kanon att sitta ner med en kopp varm choklad.
Skidturen blev längre än 1 kilometer.
Hela 4 kilometer åkte vi!
Det är ju nästan vasaloppet det!
Eller?
Men idag var det näst intill ett vasalopp här hemma i mitt älskade Bäsna.
Eftersom att det var ett så fint väder idag kom min käre fader på idén att vi skulle åka längdskidor.
Min käre mor var mycket skeptisk till idén och även jag.
Men när min käre fader tröstade oss med att vi bara skulle åka en kilometer
för att sedan kunna säga att vi har åkt skidor så gav vi idén en chans och gav oss iväg.
Mor och far fick på sig sina skidor långt före mig och skidade iväg.
När jag efter mycket om och men förstod hur jag skulle bära mig åt för att få skidorna att sitta kvar på pjäxorna
skidade även jag iväg.
Jag hann snabbt ifatt trots att jag famlade med stavar här och vara och missade spåret titt som tätt.
Det gick inte så snabbt för mor och far.
Anledningen till att det gick långsamt för min käre fader var för att han hade ett par skidor som är från 30-talet
och därför hade han inte så mycket glid, vilket ioförsig var en fördel för honom i uppförsbackar.
Min kära moder däremot tog det lugnt för att inte bli sjuk och för att inte ramla.
På tal om att ramla... Kan du, käre bloggläsare, gissa vem som ramlade flest gånger utav oss?
Jag tog hem rammelpriset lätt! Hela 7 gånger låg jag ner i spåret!
Min käre moder ramlade bara 2 gånger och min stadige fader ramlade inte en enda gång!
Men kul hade vi iallafall och trött i armarna blev man.
Jag hade ett sånt glid på skidorna så i upförsbackar fick jag slita armarna av mig för att lyckas staka mig uppåt.
När vi kom hem gjorde jag varm choklad med varm mjölk, kakao och lite socker.
Efter att ha varit ute i kylan ett tag så är det kanon att sitta ner med en kopp varm choklad.
Skidturen blev längre än 1 kilometer.
Hela 4 kilometer åkte vi!
Det är ju nästan vasaloppet det!
Eller?
Skönt att komma igång!
Idag spelade vi innebandy efter skolan.
Det var riktigt roligt.
Dessvärre slutade vi 12.00 och innebandyn började 17.00.
Men då gjorde vi läxor och sådant istället.
Det som nog var mest roligt var att det var
"gänget" som brukar umgås i skolan som var med.
Det kändes kul att vi kunde göra något utanför skolan också.
Men gud vad jobbigt det var då!
Det märks att man inte har rört på sig på ett bra tag...
Men grymt skönt!
En dålig nyhet är att jag antagligen
kommer att få en hemsk träningsvärk imorgon...
En annan rolig sak idag var när jag fråga två ettor,
som gick förbi utanför, om de ville vara med och spela.
Då kunde den ena av dem mitt namn men jag kände inte igen honom.
Han sa att han också gick i Djurås i högstadiet.
Pinsamt nog kunde jag inte hans namn men när han sa det börja jag känna igen honom.
Det var lite roligt att en kille som var två år yngre än mig
och inte sätt mig på två år fortfarande kom ihåg mitt namn : )
Det var allt från mig!
Peace
Det var riktigt roligt.
Dessvärre slutade vi 12.00 och innebandyn började 17.00.
Men då gjorde vi läxor och sådant istället.
Det som nog var mest roligt var att det var
"gänget" som brukar umgås i skolan som var med.
Det kändes kul att vi kunde göra något utanför skolan också.
Men gud vad jobbigt det var då!
Det märks att man inte har rört på sig på ett bra tag...
Men grymt skönt!
En dålig nyhet är att jag antagligen
kommer att få en hemsk träningsvärk imorgon...
En annan rolig sak idag var när jag fråga två ettor,
som gick förbi utanför, om de ville vara med och spela.
Då kunde den ena av dem mitt namn men jag kände inte igen honom.
Han sa att han också gick i Djurås i högstadiet.
Pinsamt nog kunde jag inte hans namn men när han sa det börja jag känna igen honom.
Det var lite roligt att en kille som var två år yngre än mig
och inte sätt mig på två år fortfarande kom ihåg mitt namn : )
Det var allt från mig!
Peace
Obeskrivlig känsla
Nu sitter jag ännu en gång i denna datasal
och försöker fördriva min tid.
Idag var jag egentligen ledig men har en rapport som jag måste skriva klart.
Jag känner på mig att jag, som vanligt, har valt en för stor uppgift.
Det känns som att jag inte kommer kunna få till det så bra.
Men det ska väl förhoppningsvis fixa sig.
I morgon är det dne stora dagen.
Den efterlängtade och prestigefyllda Innebandyturneringen!
Redan igår var jag riktigt nervös och kund einte tänka på något annat.
Adrenalinkickarna kom och gick.
Även idag har varit en nervös dag
då det hetaste ämnet har varit just innebandyturneringen.
Tanken på allt jag ska förbereda inför imorrn gör mig ännu mer nervös.
Eller nervös är kanske fel ord att beskriva känslan.
Jag kanske mest är laddad, förbereder mig.
Det känns som att jag har utvecklats som spelare
sen jag börjat spela med "gubbarna" varje tisdag.
Riktigt kul och spännande ska det bli iallfall
och jag antar att jag kommer att uppdatera resultatet av morgondagen här så småningom.
Önska mig lycka till!
Det var allt från mig!
Peace
och försöker fördriva min tid.
Idag var jag egentligen ledig men har en rapport som jag måste skriva klart.
Jag känner på mig att jag, som vanligt, har valt en för stor uppgift.
Det känns som att jag inte kommer kunna få till det så bra.
Men det ska väl förhoppningsvis fixa sig.
I morgon är det dne stora dagen.
Den efterlängtade och prestigefyllda Innebandyturneringen!
Redan igår var jag riktigt nervös och kund einte tänka på något annat.
Adrenalinkickarna kom och gick.
Även idag har varit en nervös dag
då det hetaste ämnet har varit just innebandyturneringen.
Tanken på allt jag ska förbereda inför imorrn gör mig ännu mer nervös.
Eller nervös är kanske fel ord att beskriva känslan.
Jag kanske mest är laddad, förbereder mig.
Det känns som att jag har utvecklats som spelare
sen jag börjat spela med "gubbarna" varje tisdag.
Riktigt kul och spännande ska det bli iallfall
och jag antar att jag kommer att uppdatera resultatet av morgondagen här så småningom.
Önska mig lycka till!
Det var allt från mig!
Peace
Psykningar, utklassningar och såklart; Träningsvärk!
Så sent som idag stod jag på ett par skridskor på idrotten.
Men det var igår som den stora dagen var.
Det var friluftsdag och i sista stunden skaffade jag, min sötnos och min kära vän ett "rinkbandy"-lag.
Det var vi tre och tre tjejer som går i "djurettan"
och en annan vän som lottades in i vårat lag eftersom han inte var med i något.
I reglerna stod det att man bara fick ha spelare ifrån sin egen inriktning i sitt lag.
Och jag kan stolt meddela att vårat lag
och böndernas lag var de ända lagen som följde den regeln.
Det gick också upp väldigt fort att vårat lag var det ända
som var där endast med målet att ha roligt i första hand.
De andra var mest där för att vinna.
Vårat lag hette "BumbleBees" och körde med psykningar på planen.
Det var avancerade psykningar.
Vi skrek inte samma sak till alla utan vi skrek olika saker till olika inriktningar.
Exempelvis: Till NV-klassen skrek vi "Titta! Ett mattetal" eller "Vad är roten ur x?"
Till Bönderna skrek vi "Titta en ko!"
Till lärarna valde vi att rikta in oss på vad lärarna undervisar i för ämnen.
Exempelvis: Till vår datalärare skrek vi "Akta ett datavirus!"
eller "Jag har något fel på min dator".
Till våran kaxiga mattelärare skrek vi en massa saker,
vi skrek bland annat "Vart är x?", "Ekvationsfunktioner!" och "STATISTIK!!"
Dessvärre gick det inte bra för oss trots alla genomtänkta planer.
Inte ens när jag låg vid våran målgård (efter att ha gjort en felbedömning)
och frågade killen som hade bollen om han skulle låta bli att göra mål om jag grät funkade.
Vi kanske ska lägga ner mer krut på att åka nästa gång istället...
Det gick inte bra alls för oss och vi vann bara en match, den mot bönderna.
3-1 till oss slutade den efter mycket om och men.
Men den största utklassningen var mot samhällprogrammet då vi fick stryk med 21-1.
Vårat mål gav dom till oss vilket var fint gjort av dem : )
Jag måste dock erkänna att min egen insats inte var den bästa.
Jag praktiskt taget gav bort bollen till motståndaren vid flera tillfällen
och allt för många gånger åkte både motståndaren och bollen ifrån mig.
Vilket fick mig att känna mig lite som en långsam fotbollspelare som Galenskaparna har gestaltat.
Ett tecken på att jag inte hade varit så bra var att jag hade väldigt ont i arslet efteråt.
Men trots alla förluster och utklassningar hade vi roligt
och det var ju det som var det viktigaste.
Men redan på eftermiddagen kikade träningsvärken runt hörnet.
Det var ingen liten träningsvärk heller.
Tidigare idag kunde jag inte lyfta ena benet högre än en decimeter rakt upp.
Jag har träningsvärk i höfterna, innersidan av låren och ryggen.
Vilket ger mig enorma problem när jag ska försöka ta mig framåt.
Det var allt från mig!
Peace
Men det var igår som den stora dagen var.
Det var friluftsdag och i sista stunden skaffade jag, min sötnos och min kära vän ett "rinkbandy"-lag.
Det var vi tre och tre tjejer som går i "djurettan"
och en annan vän som lottades in i vårat lag eftersom han inte var med i något.
I reglerna stod det att man bara fick ha spelare ifrån sin egen inriktning i sitt lag.
Och jag kan stolt meddela att vårat lag
och böndernas lag var de ända lagen som följde den regeln.
Det gick också upp väldigt fort att vårat lag var det ända
som var där endast med målet att ha roligt i första hand.
De andra var mest där för att vinna.
Vårat lag hette "BumbleBees" och körde med psykningar på planen.
Det var avancerade psykningar.
Vi skrek inte samma sak till alla utan vi skrek olika saker till olika inriktningar.
Exempelvis: Till NV-klassen skrek vi "Titta! Ett mattetal" eller "Vad är roten ur x?"
Till Bönderna skrek vi "Titta en ko!"
Till lärarna valde vi att rikta in oss på vad lärarna undervisar i för ämnen.
Exempelvis: Till vår datalärare skrek vi "Akta ett datavirus!"
eller "Jag har något fel på min dator".
Till våran kaxiga mattelärare skrek vi en massa saker,
vi skrek bland annat "Vart är x?", "Ekvationsfunktioner!" och "STATISTIK!!"
Dessvärre gick det inte bra för oss trots alla genomtänkta planer.
Inte ens när jag låg vid våran målgård (efter att ha gjort en felbedömning)
och frågade killen som hade bollen om han skulle låta bli att göra mål om jag grät funkade.
Vi kanske ska lägga ner mer krut på att åka nästa gång istället...
Det gick inte bra alls för oss och vi vann bara en match, den mot bönderna.
3-1 till oss slutade den efter mycket om och men.
Men den största utklassningen var mot samhällprogrammet då vi fick stryk med 21-1.
Vårat mål gav dom till oss vilket var fint gjort av dem : )
Jag måste dock erkänna att min egen insats inte var den bästa.
Jag praktiskt taget gav bort bollen till motståndaren vid flera tillfällen
och allt för många gånger åkte både motståndaren och bollen ifrån mig.
Vilket fick mig att känna mig lite som en långsam fotbollspelare som Galenskaparna har gestaltat.
Ett tecken på att jag inte hade varit så bra var att jag hade väldigt ont i arslet efteråt.
Men trots alla förluster och utklassningar hade vi roligt
och det var ju det som var det viktigaste.
Men redan på eftermiddagen kikade träningsvärken runt hörnet.
Det var ingen liten träningsvärk heller.
Tidigare idag kunde jag inte lyfta ena benet högre än en decimeter rakt upp.
Jag har träningsvärk i höfterna, innersidan av låren och ryggen.
Vilket ger mig enorma problem när jag ska försöka ta mig framåt.
Det var allt från mig!
Peace
Döm inte hunden efter åren
Gårdagens innebandy blev något annorlunda mot hur jag trodde att den skulle bli.
Jag och min kära vän gick till gymnastiksalen för att spela,
med de få som fortfarande inte har svikit oss än.
Vi var till början 6 personer och blev då alltså tre i varje lag.
Men till sist var vi bara tre kvar med två klubbor.
Då sa den tredje personen som,
också var kvar,
att han brukar spela innebandy med några andra
i den andra gymnastiksalen (som jag föredrar mer) som vi har på skolan.
Jag och min kära vän blev lite smått förtjusta i tanken
på att spela mer innebandy och följde med vår tredje vän.
Jag frågade vår tredje vän vilka som brukade vara med och spela.
Eftersom de vi brukar spela med inte tillhör eliten direkt
tänkte jag på om det skulle bli en väldigt stor skillnad i motstånd.
Vår tredje vän sa med lugn röst att de var runt 30,40 år gamla
och att vi skulle springa ifrån dem lätt.
Vilket lugnade ner mig lite grann då jag såg en bild framför mig på tjocka skalliga gubbar.
Men den bilden fick jag ändra snabbt.
Några av de som var med var till och med yngre än oss
och de flesta hade både grym teknik och sprang i en sprudlande fart.
Efter bara en halvtimme kände både jag och min kära vän oss spyfärdiga.
Vi fick alltså en riktig match men det var väldigt skönt att röra på sig.
Nu kanske du, kära bloggläsare, undrar hur vi löste det med klubborna?
Vist blev det lite mer krångel men vi gjorde så att vi tre var i samma lag hela tiden
och bytte med varann.
Enkla Lösningar på Stora Problem, det är väl det alla söker?;)
Det var allt från mig!
Peace
Jag och min kära vän gick till gymnastiksalen för att spela,
med de få som fortfarande inte har svikit oss än.
Vi var till början 6 personer och blev då alltså tre i varje lag.
Men till sist var vi bara tre kvar med två klubbor.
Då sa den tredje personen som,
också var kvar,
att han brukar spela innebandy med några andra
i den andra gymnastiksalen (som jag föredrar mer) som vi har på skolan.
Jag och min kära vän blev lite smått förtjusta i tanken
på att spela mer innebandy och följde med vår tredje vän.
Jag frågade vår tredje vän vilka som brukade vara med och spela.
Eftersom de vi brukar spela med inte tillhör eliten direkt
tänkte jag på om det skulle bli en väldigt stor skillnad i motstånd.
Vår tredje vän sa med lugn röst att de var runt 30,40 år gamla
och att vi skulle springa ifrån dem lätt.
Vilket lugnade ner mig lite grann då jag såg en bild framför mig på tjocka skalliga gubbar.
Men den bilden fick jag ändra snabbt.
Några av de som var med var till och med yngre än oss
och de flesta hade både grym teknik och sprang i en sprudlande fart.
Efter bara en halvtimme kände både jag och min kära vän oss spyfärdiga.
Vi fick alltså en riktig match men det var väldigt skönt att röra på sig.
Nu kanske du, kära bloggläsare, undrar hur vi löste det med klubborna?
Vist blev det lite mer krångel men vi gjorde så att vi tre var i samma lag hela tiden
och bytte med varann.
Enkla Lösningar på Stora Problem, det är väl det alla söker?;)
Det var allt från mig!
Peace
