Psykningar, utklassningar och såklart; Träningsvärk!
Så sent som idag stod jag på ett par skridskor på idrotten.
Men det var igår som den stora dagen var.
Det var friluftsdag och i sista stunden skaffade jag, min sötnos och min kära vän ett "rinkbandy"-lag.
Det var vi tre och tre tjejer som går i "djurettan"
och en annan vän som lottades in i vårat lag eftersom han inte var med i något.
I reglerna stod det att man bara fick ha spelare ifrån sin egen inriktning i sitt lag.
Och jag kan stolt meddela att vårat lag
och böndernas lag var de ända lagen som följde den regeln.
Det gick också upp väldigt fort att vårat lag var det ända
som var där endast med målet att ha roligt i första hand.
De andra var mest där för att vinna.
Vårat lag hette "BumbleBees" och körde med psykningar på planen.
Det var avancerade psykningar.
Vi skrek inte samma sak till alla utan vi skrek olika saker till olika inriktningar.
Exempelvis: Till NV-klassen skrek vi "Titta! Ett mattetal" eller "Vad är roten ur x?"
Till Bönderna skrek vi "Titta en ko!"
Till lärarna valde vi att rikta in oss på vad lärarna undervisar i för ämnen.
Exempelvis: Till vår datalärare skrek vi "Akta ett datavirus!"
eller "Jag har något fel på min dator".
Till våran kaxiga mattelärare skrek vi en massa saker,
vi skrek bland annat "Vart är x?", "Ekvationsfunktioner!" och "STATISTIK!!"
Dessvärre gick det inte bra för oss trots alla genomtänkta planer.
Inte ens när jag låg vid våran målgård (efter att ha gjort en felbedömning)
och frågade killen som hade bollen om han skulle låta bli att göra mål om jag grät funkade.
Vi kanske ska lägga ner mer krut på att åka nästa gång istället...
Det gick inte bra alls för oss och vi vann bara en match, den mot bönderna.
3-1 till oss slutade den efter mycket om och men.
Men den största utklassningen var mot samhällprogrammet då vi fick stryk med 21-1.
Vårat mål gav dom till oss vilket var fint gjort av dem : )
Jag måste dock erkänna att min egen insats inte var den bästa.
Jag praktiskt taget gav bort bollen till motståndaren vid flera tillfällen
och allt för många gånger åkte både motståndaren och bollen ifrån mig.
Vilket fick mig att känna mig lite som en långsam fotbollspelare som Galenskaparna har gestaltat.
Ett tecken på att jag inte hade varit så bra var att jag hade väldigt ont i arslet efteråt.
Men trots alla förluster och utklassningar hade vi roligt
och det var ju det som var det viktigaste.
Men redan på eftermiddagen kikade träningsvärken runt hörnet.
Det var ingen liten träningsvärk heller.
Tidigare idag kunde jag inte lyfta ena benet högre än en decimeter rakt upp.
Jag har träningsvärk i höfterna, innersidan av låren och ryggen.
Vilket ger mig enorma problem när jag ska försöka ta mig framåt.
Det var allt från mig!
Peace
Men det var igår som den stora dagen var.
Det var friluftsdag och i sista stunden skaffade jag, min sötnos och min kära vän ett "rinkbandy"-lag.
Det var vi tre och tre tjejer som går i "djurettan"
och en annan vän som lottades in i vårat lag eftersom han inte var med i något.
I reglerna stod det att man bara fick ha spelare ifrån sin egen inriktning i sitt lag.
Och jag kan stolt meddela att vårat lag
och böndernas lag var de ända lagen som följde den regeln.
Det gick också upp väldigt fort att vårat lag var det ända
som var där endast med målet att ha roligt i första hand.
De andra var mest där för att vinna.
Vårat lag hette "BumbleBees" och körde med psykningar på planen.
Det var avancerade psykningar.
Vi skrek inte samma sak till alla utan vi skrek olika saker till olika inriktningar.
Exempelvis: Till NV-klassen skrek vi "Titta! Ett mattetal" eller "Vad är roten ur x?"
Till Bönderna skrek vi "Titta en ko!"
Till lärarna valde vi att rikta in oss på vad lärarna undervisar i för ämnen.
Exempelvis: Till vår datalärare skrek vi "Akta ett datavirus!"
eller "Jag har något fel på min dator".
Till våran kaxiga mattelärare skrek vi en massa saker,
vi skrek bland annat "Vart är x?", "Ekvationsfunktioner!" och "STATISTIK!!"
Dessvärre gick det inte bra för oss trots alla genomtänkta planer.
Inte ens när jag låg vid våran målgård (efter att ha gjort en felbedömning)
och frågade killen som hade bollen om han skulle låta bli att göra mål om jag grät funkade.
Vi kanske ska lägga ner mer krut på att åka nästa gång istället...
Det gick inte bra alls för oss och vi vann bara en match, den mot bönderna.
3-1 till oss slutade den efter mycket om och men.
Men den största utklassningen var mot samhällprogrammet då vi fick stryk med 21-1.
Vårat mål gav dom till oss vilket var fint gjort av dem : )
Jag måste dock erkänna att min egen insats inte var den bästa.
Jag praktiskt taget gav bort bollen till motståndaren vid flera tillfällen
och allt för många gånger åkte både motståndaren och bollen ifrån mig.
Vilket fick mig att känna mig lite som en långsam fotbollspelare som Galenskaparna har gestaltat.
Ett tecken på att jag inte hade varit så bra var att jag hade väldigt ont i arslet efteråt.
Men trots alla förluster och utklassningar hade vi roligt
och det var ju det som var det viktigaste.
Men redan på eftermiddagen kikade träningsvärken runt hörnet.
Det var ingen liten träningsvärk heller.
Tidigare idag kunde jag inte lyfta ena benet högre än en decimeter rakt upp.
Jag har träningsvärk i höfterna, innersidan av låren och ryggen.
Vilket ger mig enorma problem när jag ska försöka ta mig framåt.
Det var allt från mig!
Peace
En fårskalle hos frisören
Nu har helgen även nått ut till Bäsna.
Idag har varit en speciell dag.
Fast jag vet inte riktigt varför.
Jag tror att det helt enkelt har varit en bra dag idag,
fast jag inte har träffat min sötnos.
Vilket är lite märkligt.
Min sötnos tog det säkra före det osäkra och stannade hemma i lugnet idag,
istället för att komma till skolan och sen bli sjuk igen.
Och jag förstår henne fullt ut.
Idag har jag gjort något annorlunda.
Jag har varit i ladugården och vi fick klippa får!
Det var faktiskt riktigt roligt
fast jag var rätt orolig när jag såg vilken bångstyrig ullboll vi skulle klippa.
Men man fick ta i med hårdhandaskarna och då gick det bra : )
Men vägen dit var lite krånglig.
Igår åkte jag buss till skolan för första gången med 71:an.
Så även idag valde jag det snabbare och energisnålare sättet att ta mig till skolan.
Men ett tag fruktade jag att bussen inte skulle komma utan hade valt att svänga av vägen istället.
Men till slut dök den upp: )
När jag sedan kom till hygien och tog ut arbetskläderna ur mitt inslagna skåp,
gjorde jag samma misstag som Sveriges intelligentaste man;
Efter att ha stånkat och stönat på mig skorna
och knytit skosnörena med dubbelknutar
såg jag att byxorna jag skulle ha på mig låg på bänken bredvid mig.
Döm om min förvåning.
Väl uppe i ladugården fick vi som sagt klippa får, vilket inte var det lättaste.
Det svåraste var att hämta fåret som skulle klippas.
Eftersom får är bytesdjur så förstår jag mycket väl att fåret både sparka och sprang.
Men vi fick tag på henne och, bokstavligt talat, drog in henne i ladugården
där friseringen skulle ske.
Så där stod jag med ett fårhuvud mellan benen och blåhöll i en grimma,
så fort hon gjorde något försök att smita.
"Fårsaxarna" vi använde var elektriska
och alltså inte sådana saxar man använde på den gamla goda tiden,
och glad va jag för det!
Eller var jag?
När jag skulle klippa min del av det stackars fåret,
som säkert mycket hellre skulle gå på grönbete och mumsa i sig maskrosor,
råkade det ske en liten olycka.
Jag vet inte riktigt vad som hände men jag råkade nudda fingertoppen på fårsaxen
som matade på och blod kom det.
Det låter nog mer dramatiskt än vad det är,
men det är lite svårt att knappa på tangentbordet just nu utan att använda vänster fingertopp.
Men tiden läker alla sår.
Allra charmigast var väl min sötnos kommentar när jag sökte tröst i telefonen idag;
"Och du säger att jag ska hålla mig borta från knivar".
Omtänksamt värre! : )
Men det kanske låg något i det hon sa.
Man kanske ska passa sig lite extra för att göra något emot det man en gång har sagt.
Här hemma hörs vissa blygsamma planeringar titt som tätt.
Men eftersom inget är riktigt offentliggjort än tänker jag inget avslöja just nu.
Kanske något som dyker upp senare i bloggen.
Vem vet...
Det var allt från mig!
Peace
Idag har varit en speciell dag.
Fast jag vet inte riktigt varför.
Jag tror att det helt enkelt har varit en bra dag idag,
fast jag inte har träffat min sötnos.
Vilket är lite märkligt.
Min sötnos tog det säkra före det osäkra och stannade hemma i lugnet idag,
istället för att komma till skolan och sen bli sjuk igen.
Och jag förstår henne fullt ut.
Idag har jag gjort något annorlunda.
Jag har varit i ladugården och vi fick klippa får!
Det var faktiskt riktigt roligt
fast jag var rätt orolig när jag såg vilken bångstyrig ullboll vi skulle klippa.
Men man fick ta i med hårdhandaskarna och då gick det bra : )
Men vägen dit var lite krånglig.
Igår åkte jag buss till skolan för första gången med 71:an.
Så även idag valde jag det snabbare och energisnålare sättet att ta mig till skolan.
Men ett tag fruktade jag att bussen inte skulle komma utan hade valt att svänga av vägen istället.
Men till slut dök den upp: )
När jag sedan kom till hygien och tog ut arbetskläderna ur mitt inslagna skåp,
gjorde jag samma misstag som Sveriges intelligentaste man;
Efter att ha stånkat och stönat på mig skorna
och knytit skosnörena med dubbelknutar
såg jag att byxorna jag skulle ha på mig låg på bänken bredvid mig.
Döm om min förvåning.
Väl uppe i ladugården fick vi som sagt klippa får, vilket inte var det lättaste.
Det svåraste var att hämta fåret som skulle klippas.
Eftersom får är bytesdjur så förstår jag mycket väl att fåret både sparka och sprang.
Men vi fick tag på henne och, bokstavligt talat, drog in henne i ladugården
där friseringen skulle ske.
Så där stod jag med ett fårhuvud mellan benen och blåhöll i en grimma,
så fort hon gjorde något försök att smita.
"Fårsaxarna" vi använde var elektriska
och alltså inte sådana saxar man använde på den gamla goda tiden,
och glad va jag för det!
Eller var jag?
När jag skulle klippa min del av det stackars fåret,
som säkert mycket hellre skulle gå på grönbete och mumsa i sig maskrosor,
råkade det ske en liten olycka.
Jag vet inte riktigt vad som hände men jag råkade nudda fingertoppen på fårsaxen
som matade på och blod kom det.
Det låter nog mer dramatiskt än vad det är,
men det är lite svårt att knappa på tangentbordet just nu utan att använda vänster fingertopp.
Men tiden läker alla sår.
Allra charmigast var väl min sötnos kommentar när jag sökte tröst i telefonen idag;
"Och du säger att jag ska hålla mig borta från knivar".
Omtänksamt värre! : )
Men det kanske låg något i det hon sa.
Man kanske ska passa sig lite extra för att göra något emot det man en gång har sagt.
Här hemma hörs vissa blygsamma planeringar titt som tätt.
Men eftersom inget är riktigt offentliggjort än tänker jag inget avslöja just nu.
Kanske något som dyker upp senare i bloggen.
Vem vet...
Det var allt från mig!
Peace
Alla Hjärtans Dag
Idag är det Alla Hjärtans Dag!
Tyvärr kan dock inte jag och min sötnos träffas
då hon fortfarande är sjuk sen helgens epidemi.
Själv är det bara hostan som ska bort sen är jag helt återställd.
Jag har alltså varit i skolan igår och idag.
Men dessvärre, som sagt, ingen sötnos.
Och jag saknar henne riktigt mycket.
Vi har inte träffats sen i söndags nu
och i vårat förhållande är 4 dagar ifrån varann en lång tid.
Men har jag tur så kommer hon kanske sova i min stuga hela nästa vecka,
då hon ska vara i djurhuset.
En annan som ska vara i djurhuset nästa vecka är min kära vän,
som sitter bredvid mig och tittar på pokémon.
Så ser min Alla Hjärtans Dag ut.
Men jag längtar så tills jag får träffa min sötnos
och ge henne hemlisen : )
Det var allt från mig!
Peace
Grannfejd
Ja, kära bloggläsare, du läste rätt!
Så sent som i förrgår var det en grannfejd i min idylliska hemby.
Jag måste erkänna att jag själv var en bidragande orsak till vad som skedde.
För att lugna ner dig, kära bloggläsare, så måste jag berätta att de som var själva fejden var
våran älskade huskatt och en liten stackars inkräktare.
Som ni kanske förstår i texten ovanför så var det vår älskade katt som tog övertagit direkt
och försvarade sitt revir galant.
Men det var invecklat innan kampen kunde börja.
Denna inkräktare var väldigt lik vår älskade katts bästa kompis.
Men denna inkräktare var dock inte en främling för vår kära fader.
Han har nämligen stött på denna krabat, som är mindre än ett år gammal,
när denna hade valt att våldgästa vår äldre granntant.
Vi känner nu igen denna krabat med den avslöjande pricken på hakan han har råkats födas med.
Denna prick såg inte vår kära far första gången han inspekterade inkräktaren
och tog honom för vår älskade katts bästa vän,
som även han är bekant med vår familj.
Men när vår kära fader tog en extra titt fick även han syn på pricken,
som både jag och vår kära moder tjatat om
Vår kära fader tyckte att det vore bäst om vi släppte vår älskade katt,
som jag höll hårt i min famn då han spännde varenda muskel i sin kropp
och stirrade stint på inkräktaren.
När jag släppte vår älskade katt rusade han fram, gjorde sig stor
och spännde ögonen i den lilla inkräktaren.
Han stannade ungefär en meter ifrån den lilla stackaren
som gjorde sig så liten han bara kunde
och jamade ynkligt för att visa underlägsenhet.
Vår älskade katt gick runt den lilla inkräktaren
och det såg ut lite som att han dömde honom.
Han gick runt och runt och runt
och den lilla inkräktaren vågade inte röra på sig
mer än så han såg vår älskade katt hela tiden.
Tiden gick och såhär höll de båda på i ett bra tag.
Upp mot en timme satt den lilla inkräktaren still
och vår älskade katt gick runt honom.
Våran tanke var att vår älskade katt skulle jaga hem honom,
men jag tippar att inkräktaren var så rädd att han inte vågade springa.
Efter ett tag började vår älskade katt tröttna och gick lite lätt därifrån.
Men han gick inte långt och hade hela tiden koll på den lilla inkräktaren
och gick inte så att denna var utom synhåll.
Så länge vår älskade katt hade ögonen på inkräktaren vågade denna inte röra sig ur fläcken.
Men så kom räddningen, vår älskade katt tröttnade helt och gick in.
Sen dess har jag inte sett till den lilla krabaten,
som för övrigt var en social katt och hade följt efter vår kära moder
när hon var ute på en promenad.
Men nu har lugnet lagt sig i min idylliska hemby och grannfejden är över,
för den här gången...
Det var allt från mig!
Peace
Kaninhelg, helt sjukt!
Den här helgen har det varit kaniner för hela slanten! Och så har det varit mys med min sötnos: )
I fredags på sällskapsdjurkursen hade våran fröken med sig 10 kaniner till lektionen.
Dessa ludna pälsbollar skulle vi göra en hälsoundersökning på.
Vi fick en var att kontrollera och den jag fick hade en bror som tydligen var en riktigt fin utställningskanin.
Efter att vi hade kontrollerat klart bjöd jag min sötnos på lunch.
Vi kände inte för att äta på skolan så vi beslöt oss för att dela på en stor pizza.
Efter att vi hade ätit oss proppmätta sprang vi får att fylla på mitt busskort.
Sedan vänta vi en stund på tåget som skulle ta oss hem till min sötnos.
Nu kanske du trodde, kära bloggläsare, att det va slut med kaniner för denna helg.
Men ack så fel du hade!
På lördagen skulle vi gå upp tidigt för att åka på en kaninutställning med min sötnos syster.
Det var inte helt frivilligt utan för de som siktar på högre betyg i sällskapsdjurkursen
skulle det vara ett plus i kanten om man följde med.
På grund av att vi skulle upp så tidigt så kunde inte min sötnos vara med på innebandymatchen
som egentligen var planerad sent denna fredagsafton.
Vilket jag inte klagade så mycket på.
Det betydde att vi fick rå om varann hela kvällen.
Som sagt så gick vi upp (okristligt)tidigt denna lördagsmorgon.
Jag kände mig lite seg, men antog att jag bara var trött.
Vi åt våran frukost och gjorde oss redo för att bege oss till Orsa.
När vi äntligen kom fram fick jag en mindre chock av hur stort det var.
Jag tror att det var närmare 150 kaniner där inne, uppradade i små burar.
Samma raser bredvid varann.
Allting var noggrant planerat från var vilka kaniner skulle stå,
till vilken domare som skule bedömma.
Eftersom det var så mycket kaniner och så lite folk så frågade de mig, min sötnos och min sötnos syster om vi kunde hjälpa till och bära fram kaniner till domarna.
Självklart ställde vi upp för att underlätta och genast kastades man in i kaninutställarnas värld.
Det var dock lite ansträngande efter ett tag att gå fram och tillbaka med åtskilliga kaniner.
Men vi turades om att hjälpa till.
När sedan de i vår klass, som siktar på högre betyg, dök upp så tänkte jag:
Va skönt med fler som kan byta av.
Men ack, denna gång var det jag som tog fel.
Jag blev lite lätt besviken på min klass när de inte kunde ställa upp och byta av att bära när jag bad dem.
Jag kände mig lite taskig när jag gjorde det men jag tänkte att de skulle göra det om våran lärare sa det till dem,
så jag kom med förslaget till vår optimistiska lärare att några i klassen kunde hjälpa till att bära eftersom det behövdes fler folk (vi var inte de ända som ville byta).
Jag var nog inte så populär efter det, men jag bryr mig faktiskt inte.
Jag tycker att man kan offra sig och hjälpa till när det behövs.
Särskillt då min sötnos syster har sjukskrivit sig för sin knävärk
och även min sötnos kände av sitt knä
och jag kände mig mer och mer febrig.
Visst var det ganska intressant att titta på kaninerna och se hur det gick till.
Men det var en riktig lättnad när vi äntligen åkte därifrån.
I bilen påväg hem till min sötnos kände jag mig riktigt trött
och jag var glad att jag kunde luta mig mot min sötnos.
När vi kom hem till min sötnos orkade jag inte göra så mycket.
Jag la mig i hennes säng och där blev jag kvar ett tag framöver.
Min sötnos låg också bredvid mig och vi hade riktigt mysigt.
Vi sov lite sen prata vi lite och så myste vi lite.
Men jag frös hela tiden.
Jag fick min sötnos två sista panodil, sen gick jag in i duschen.
Efter det kände jag mig piggare och min sötnos sa att jag såg piggare ut också.
Så vi umgicks lite med min sötnos syster och min sötnos systers pojkvän på kvällen innan vi gick och la oss tidigt.
När jag blundade så jag en massa kaniner framför mig, vilket man kan förstå efter en sådan "kanindag".
Imorse när vi vaknade kände jag mig trött och slut fast jag hade sovit hela natten.
Jag hade svettats inatt också och jag var varm om hela kroppen.
Min sötnos tyckte nästan att det var lite för varmt och höll sig utanför täcket.
Jag var tvungen att acceptera faktumet att jag avr sjuk.
Även fast jag inte ville inse det och höll ut till det sista med att acceptera det så gick det inte att undgå.
Jag ville bara sova och mysa hela dagen idag.
Så min sötnos har pysslat om mig riktigt ordentligt
och jag har fått sova mot henne när hon har gjort nåt annat eller när hon pillat lite på mig.
Hon är en riktigt pillfia: )
Så just nu sitter jag hemma i mitt kära Bäsna och knappar på vårat tangentbord
och pratar med min käre vän på Msn.
Det slutade så att jag blev tvungen att åka hem då jag insåg att jag inte kommer orka gå till skolan imorrn.
Men jag gruvar mig lite över att inte gå till skolan eftersom allting är så pressat nu när vi ska ut på 6 veckors APU så har inte jag tid att vara sjuk.
Och på torsdag är det Alla Hjärtans Dag och jag skulle mer än gärna fira det med min sötnos.
Just nu saknar jag min sötnos så otroligt mycket.
Det var så skönt att kunna kura ihop sig mot henne och bli ompysslad.
Jag saknar hennes närhet, hennes fina kropp.
Det kommer vara så tomt inatt när jag ska sova.
Jag älskar dej så mycket min sötnos<3
Det var allt från mig!
Peace
I fredags på sällskapsdjurkursen hade våran fröken med sig 10 kaniner till lektionen.
Dessa ludna pälsbollar skulle vi göra en hälsoundersökning på.
Vi fick en var att kontrollera och den jag fick hade en bror som tydligen var en riktigt fin utställningskanin.
Efter att vi hade kontrollerat klart bjöd jag min sötnos på lunch.
Vi kände inte för att äta på skolan så vi beslöt oss för att dela på en stor pizza.
Efter att vi hade ätit oss proppmätta sprang vi får att fylla på mitt busskort.
Sedan vänta vi en stund på tåget som skulle ta oss hem till min sötnos.
Nu kanske du trodde, kära bloggläsare, att det va slut med kaniner för denna helg.
Men ack så fel du hade!
På lördagen skulle vi gå upp tidigt för att åka på en kaninutställning med min sötnos syster.
Det var inte helt frivilligt utan för de som siktar på högre betyg i sällskapsdjurkursen
skulle det vara ett plus i kanten om man följde med.
På grund av att vi skulle upp så tidigt så kunde inte min sötnos vara med på innebandymatchen
som egentligen var planerad sent denna fredagsafton.
Vilket jag inte klagade så mycket på.
Det betydde att vi fick rå om varann hela kvällen.
Som sagt så gick vi upp (okristligt)tidigt denna lördagsmorgon.
Jag kände mig lite seg, men antog att jag bara var trött.
Vi åt våran frukost och gjorde oss redo för att bege oss till Orsa.
När vi äntligen kom fram fick jag en mindre chock av hur stort det var.
Jag tror att det var närmare 150 kaniner där inne, uppradade i små burar.
Samma raser bredvid varann.
Allting var noggrant planerat från var vilka kaniner skulle stå,
till vilken domare som skule bedömma.
Eftersom det var så mycket kaniner och så lite folk så frågade de mig, min sötnos och min sötnos syster om vi kunde hjälpa till och bära fram kaniner till domarna.
Självklart ställde vi upp för att underlätta och genast kastades man in i kaninutställarnas värld.
Det var dock lite ansträngande efter ett tag att gå fram och tillbaka med åtskilliga kaniner.
Men vi turades om att hjälpa till.
När sedan de i vår klass, som siktar på högre betyg, dök upp så tänkte jag:
Va skönt med fler som kan byta av.
Men ack, denna gång var det jag som tog fel.
Jag blev lite lätt besviken på min klass när de inte kunde ställa upp och byta av att bära när jag bad dem.
Jag kände mig lite taskig när jag gjorde det men jag tänkte att de skulle göra det om våran lärare sa det till dem,
så jag kom med förslaget till vår optimistiska lärare att några i klassen kunde hjälpa till att bära eftersom det behövdes fler folk (vi var inte de ända som ville byta).
Jag var nog inte så populär efter det, men jag bryr mig faktiskt inte.
Jag tycker att man kan offra sig och hjälpa till när det behövs.
Särskillt då min sötnos syster har sjukskrivit sig för sin knävärk
och även min sötnos kände av sitt knä
och jag kände mig mer och mer febrig.
Visst var det ganska intressant att titta på kaninerna och se hur det gick till.
Men det var en riktig lättnad när vi äntligen åkte därifrån.
I bilen påväg hem till min sötnos kände jag mig riktigt trött
och jag var glad att jag kunde luta mig mot min sötnos.
När vi kom hem till min sötnos orkade jag inte göra så mycket.
Jag la mig i hennes säng och där blev jag kvar ett tag framöver.
Min sötnos låg också bredvid mig och vi hade riktigt mysigt.
Vi sov lite sen prata vi lite och så myste vi lite.
Men jag frös hela tiden.
Jag fick min sötnos två sista panodil, sen gick jag in i duschen.
Efter det kände jag mig piggare och min sötnos sa att jag såg piggare ut också.
Så vi umgicks lite med min sötnos syster och min sötnos systers pojkvän på kvällen innan vi gick och la oss tidigt.
När jag blundade så jag en massa kaniner framför mig, vilket man kan förstå efter en sådan "kanindag".
Imorse när vi vaknade kände jag mig trött och slut fast jag hade sovit hela natten.
Jag hade svettats inatt också och jag var varm om hela kroppen.
Min sötnos tyckte nästan att det var lite för varmt och höll sig utanför täcket.
Jag var tvungen att acceptera faktumet att jag avr sjuk.
Även fast jag inte ville inse det och höll ut till det sista med att acceptera det så gick det inte att undgå.
Jag ville bara sova och mysa hela dagen idag.
Så min sötnos har pysslat om mig riktigt ordentligt
och jag har fått sova mot henne när hon har gjort nåt annat eller när hon pillat lite på mig.
Hon är en riktigt pillfia: )
Så just nu sitter jag hemma i mitt kära Bäsna och knappar på vårat tangentbord
och pratar med min käre vän på Msn.
Det slutade så att jag blev tvungen att åka hem då jag insåg att jag inte kommer orka gå till skolan imorrn.
Men jag gruvar mig lite över att inte gå till skolan eftersom allting är så pressat nu när vi ska ut på 6 veckors APU så har inte jag tid att vara sjuk.
Och på torsdag är det Alla Hjärtans Dag och jag skulle mer än gärna fira det med min sötnos.
Just nu saknar jag min sötnos så otroligt mycket.
Det var så skönt att kunna kura ihop sig mot henne och bli ompysslad.
Jag saknar hennes närhet, hennes fina kropp.
Det kommer vara så tomt inatt när jag ska sova.
Jag älskar dej så mycket min sötnos<3
Det var allt från mig!
Peace
Saknad ledde till utagerande
Idag var det väldigt tomt i skolan.
Min sötnos var inte där.
Hon hade tyvärr drabbats av migrän och stannade hemma och tog det lugnt istället.
Så vi får vänta en dag till på att få träffas igen.
Igår träffades vi inte heller eftersom vi var lediga och min kära vän sov hos mig.
Jag saknade henne väldigt mycket idag
och mot slutet av dagen började jag söka närkontakt,
hos min och min sötnos gemensamma vän.
Dock inte den närkontakten jag och min sötnos har men en liten tröst iallafall
(jag puffade på hennes axel med mitt huvud).
Det är ett klart tecken på att jag inte har träffat min sötnos på ett tag.
Vår gemensamma vän brukar drabbas då min sötnos och jag varit ifrån varann en längre tid.
Men i morgon räknas sötnosen vara tillbaka och då får jag mysa av mig på henne istället:)
Det var allt från mig!
Peace
Min sötnos var inte där.
Hon hade tyvärr drabbats av migrän och stannade hemma och tog det lugnt istället.
Så vi får vänta en dag till på att få träffas igen.
Igår träffades vi inte heller eftersom vi var lediga och min kära vän sov hos mig.
Jag saknade henne väldigt mycket idag
och mot slutet av dagen började jag söka närkontakt,
hos min och min sötnos gemensamma vän.
Dock inte den närkontakten jag och min sötnos har men en liten tröst iallafall
(jag puffade på hennes axel med mitt huvud).
Det är ett klart tecken på att jag inte har träffat min sötnos på ett tag.
Vår gemensamma vän brukar drabbas då min sötnos och jag varit ifrån varann en längre tid.
Men i morgon räknas sötnosen vara tillbaka och då får jag mysa av mig på henne istället:)
Det var allt från mig!
Peace
Människoätning och vänskap
Även igår spelades en läskig film i mitt välanvända Playstaion 2.
Denna gång såg vi en rysare av mer min smak:
"Hajen 2"
Denna gång såg dock inte filmen med min sötnos utan med min kära vän.
Som också han är fascinerad av hajar (mer än mig tror jag).
Stundtals var filmen lite långtråkig men mot slutet blev den riktigt spännande
och adrenalinet pumpade på som en berg-och-dalbana, utifall att det vore jag i vattnet.
Många gånger under filmens lopp satt jag och min kära vän nästan i knät på varann
och självklart drog vi upp fötterna från golvet och trängdes, på den lilla ytan som blev kvar, när det blev läskigt.
Men det slutade lyckligt, varken jag eller min kära vän blev uppätna av hajen: )
Min kära vän och jag spelade också in en reklamfilm på måndagskvällen.
Eftersom vi är lediga hela dagen idag kunde vi var auppe så länge vi ville,
men redan runt tolvslaget började min ögonlock kännas väldigt tunga.
Och kort därefter var det släckt i hela stugan
och inga andra ljud än möjligtvis snarkningar hördes.
Just nu sitter jag i datasalen och väntar på att klockan ska slå 20.30.
Då är det nämligen dags att spela innebandy med "de 40-åriga gubbarna" jag nämnde i en tidigare blogg.
antar att jag kommer att få springa som en dåre även denna vecka..
Men det kan man behöva ibland: )
Det var allt från mig!
Peace
Denna gång såg vi en rysare av mer min smak:
"Hajen 2"
Denna gång såg dock inte filmen med min sötnos utan med min kära vän.
Som också han är fascinerad av hajar (mer än mig tror jag).
Stundtals var filmen lite långtråkig men mot slutet blev den riktigt spännande
och adrenalinet pumpade på som en berg-och-dalbana, utifall att det vore jag i vattnet.
Många gånger under filmens lopp satt jag och min kära vän nästan i knät på varann
och självklart drog vi upp fötterna från golvet och trängdes, på den lilla ytan som blev kvar, när det blev läskigt.
Men det slutade lyckligt, varken jag eller min kära vän blev uppätna av hajen: )
Min kära vän och jag spelade också in en reklamfilm på måndagskvällen.
Eftersom vi är lediga hela dagen idag kunde vi var auppe så länge vi ville,
men redan runt tolvslaget började min ögonlock kännas väldigt tunga.
Och kort därefter var det släckt i hela stugan
och inga andra ljud än möjligtvis snarkningar hördes.
Just nu sitter jag i datasalen och väntar på att klockan ska slå 20.30.
Då är det nämligen dags att spela innebandy med "de 40-åriga gubbarna" jag nämnde i en tidigare blogg.
antar att jag kommer att få springa som en dåre även denna vecka..
Men det kan man behöva ibland: )
Det var allt från mig!
Peace
Matt och hungrig
Nu sitter jag här i datasalen i skolan bredvid min kära vän.
Jag är äntligen klar med en rapport om fältsyrsan.
Jag vet, det låter tråkigt. Men jag måste berätta för dig kära bloggläsare; att det var tråkigt också!
En massa krångel hit och dit.
Men nu är jag äntligen klar och kan koppla av i lugn och ro.
I morgon är min halva av klassen lediga hela dagen.
Den andra halvan har traktorkörning.
Så min kära vän ska sova kvar hos mig i stugan idag:)
Vi får se vad vi hittar på för bus.
Just nu känner jag mig ganska matt och hungrig.
Matt för att jag har hållt på med det rapporten så länge
och hungrig för att det var så längesen jag åt.
Men vi ska väl förhoppningsvis ändra på det snart:)
Det ryktas om att det ska bli käk ute men vi får väl se hur allt slutar.
Det var allt från mig!
Peace
Jag är äntligen klar med en rapport om fältsyrsan.
Jag vet, det låter tråkigt. Men jag måste berätta för dig kära bloggläsare; att det var tråkigt också!
En massa krångel hit och dit.
Men nu är jag äntligen klar och kan koppla av i lugn och ro.
I morgon är min halva av klassen lediga hela dagen.
Den andra halvan har traktorkörning.
Så min kära vän ska sova kvar hos mig i stugan idag:)
Vi får se vad vi hittar på för bus.
Just nu känner jag mig ganska matt och hungrig.
Matt för att jag har hållt på med det rapporten så länge
och hungrig för att det var så längesen jag åt.
Men vi ska väl förhoppningsvis ändra på det snart:)
Det ryktas om att det ska bli käk ute men vi får väl se hur allt slutar.
Det var allt från mig!
Peace
Rysarhelg med sötnos
Den här helgen har varit riktigt läskig.
I fredags såg jag och min sötnos vår första bio tillsammans.
Och det var inte direkt bumbibjörnarna vi såg.
Vi såg "I am legend", en zombiefilm.
Den var en riktigt läskig film som fick nästan alla i publiken att hoppa till titt som tätt.
Jag krossade sötnosens fingrar x antal gånger då vi försökte fixa fram lite romantik i biosalongen,
eller var det för att vi var rädda? En tolkningsfråga kanske...
Men det tog inte slut där.
Så sent som igår såg jag och sötnosen "Saw 3" som är en riktig rysare.
Men bland all död och hemskhet finns även där ett budskap.
Ett budskap som jag personligen tyckte gick fram väldigt klart.
Var glad för att du lever och var rädd om de du har.
Men nu börjar lektionen så jag måste kila!
Peace
I fredags såg jag och min sötnos vår första bio tillsammans.
Och det var inte direkt bumbibjörnarna vi såg.
Vi såg "I am legend", en zombiefilm.
Den var en riktigt läskig film som fick nästan alla i publiken att hoppa till titt som tätt.
Jag krossade sötnosens fingrar x antal gånger då vi försökte fixa fram lite romantik i biosalongen,
eller var det för att vi var rädda? En tolkningsfråga kanske...
Men det tog inte slut där.
Så sent som igår såg jag och sötnosen "Saw 3" som är en riktig rysare.
Men bland all död och hemskhet finns även där ett budskap.
Ett budskap som jag personligen tyckte gick fram väldigt klart.
Var glad för att du lever och var rädd om de du har.
Men nu börjar lektionen så jag måste kila!
Peace
Söt, levande som död
Den ända lektionen vi hade idag hade vi i ladugården.
Det var en ganska ovanlig lektion som jag antar att jag kommer få vänja mig vid.
Vi skulle dissikera.
Men det var ingen fisk eller något sådant.
Vi skulle dissikera: En kos livmoder
Till en början visste jag inte riktigt vad jag tyckte.
Sist vi dissikera ett får var jag tvungen att gå ut.
Men va jag vet så är jag inte så känslig för blod och inälvor,
men lite äckligt tycker jag ju att det är.
Men på ett sätt skulle det bli ganska intressant
att få se med egna ögon det vi så länge har pratat om.
Vi delades upp i tre grupper och fick en livmoder var.
I min grupp var vi; Jag, min sötnos och vår gemensamma vän.
Vår vän skar och röck och slet med stor förtjusan
och jag och sötnosen låg inte långt efter.
Det som var speciellt med just våran livmoder var att det låg ett foster i den!
Efter att vi hade skurit upp livmoderhals, -kropp och -horn
högg vi allihop in på fostret, bokstavligt talat.
Jag kan verkligen inte förstå de tjejer som tyckte att fostret var sött.
Jag skulle hellre beskriva det som äckligt, slemmigt och hemskt.
Men tjejer är ju trots allt tjejer och de kan ju tycka att allt är sött.
Peace
Det var en ganska ovanlig lektion som jag antar att jag kommer få vänja mig vid.
Vi skulle dissikera.
Men det var ingen fisk eller något sådant.
Vi skulle dissikera: En kos livmoder
Till en början visste jag inte riktigt vad jag tyckte.
Sist vi dissikera ett får var jag tvungen att gå ut.
Men va jag vet så är jag inte så känslig för blod och inälvor,
men lite äckligt tycker jag ju att det är.
Men på ett sätt skulle det bli ganska intressant
att få se med egna ögon det vi så länge har pratat om.
Vi delades upp i tre grupper och fick en livmoder var.
I min grupp var vi; Jag, min sötnos och vår gemensamma vän.
Vår vän skar och röck och slet med stor förtjusan
och jag och sötnosen låg inte långt efter.
Det som var speciellt med just våran livmoder var att det låg ett foster i den!
Efter att vi hade skurit upp livmoderhals, -kropp och -horn
högg vi allihop in på fostret, bokstavligt talat.
Jag kan verkligen inte förstå de tjejer som tyckte att fostret var sött.
Jag skulle hellre beskriva det som äckligt, slemmigt och hemskt.
Men tjejer är ju trots allt tjejer och de kan ju tycka att allt är sött.
Peace
