barca

Idag har jag varit hemma hos min sötnos och varit hundvakt.
Det är min sötnos systers hund och eftersom att jag inte har någon lektion idag och inte har något särskilt för mig,
fick jag ta hand om honom idag.
Jag har varit hemma hos min sötnos helt ensam med honom i ett par timmar idag och jag tycker att det har gått riktigt bra : )
Han har varit väldigt lydig, fast han inte är ett år än.
Rasen är en irländsk setter och han är väldigt fin.
Om ni undrar var min sötnos är när jag är ensam hemma så kan jag säga att hon är till Falun med sin kära moder idag
och inhandlar en studentklänning.
De ska snart komma hem.



Det var allt från mig!



Peace

Igår kom min kära syster med sina galna döttrar hem till oss och vända upp-och-ner på våran gråa vardag.
Dessvärre åkte de hem redan idag.
Men det var jättekul att ha dem här den lilla stunden det varade :  )
Och så var det kanske skönast för katten så han kan få slappna av lite ;  )
Systern min har två döttrar.
Den ena är 10 år och den andra är 2 år.
Så det har varit full fart här hemma i ett helt dygn.
Och i morse när jag låg och drog mig kom det in en liten försynt minihopp och frågade om jag var vaken.
Sedan fick hon titta på diverse filmer och bilder på min mobil av olika djur och andra grejjer.
Efter att jag hade visat dem fick jag inte tillbaka min mobil förrän några timmar senare.
Men det är aldrig någon som vill mig något så det var inte direkt någon fara ;  )

Så nu är man tillbaka till den vanliga vardagen.
Fast ändå inte riktigt!
Jag följde med min käre kusin och spelade bowling i Borlänge idag!
Han brukar spela typ en gång i veckan, vilket han har gjort i ett par år nu.
Själv är jag väl inte direkt någon bowlare så jag antog att han skulle sopa banan med mig.
Men det började riktigt bra för mig och mindre bra för min käre kusin.
Efter ungefär två serier drog jag otippat ifrån med den ena striken efter den andra
och plötsligt ledde jag med runt 30 poäng över honom.
Men på den sista serien tog han igen och så vann han över mig med ungefär 10 poäng!
Sedan åkte vi hem till honom och spela pingis och UNO.
Och jag retade honom för att han ska till skolan imorgon och jag är ledig :  D
Det var inte populärt...


Det var allt från mig!



Peace

Eftersom att jag har haft oturen, varje år i hela mitt liv,
att fylla år i den sista månaden på året,
är en födelsedagspresent i Oktober nog nytt rekord i "tidighet".
Jag håller för fullt på och ska försöka lära mig att spela gitarr.
Det har jag gjort nästan ända sen jag började trean.
Efter vår första estetisk verksamhets lektion sa våra lärare
att vi skulle öva på det vi hade spelat under lektionen.
Jag förklarade för dem om mitt problem att jag inte äger någon gitarr,
deras lösning var enkel då de sa att jag kunde fråga dem om lov
om jag ville låna någon gitarr under någon rast jag har.
Så nästan varje rast sedan dess har jag plågat mina stackars estet-lärare
med att tvinga dem att gå från sina kontor eller sina arbetskamrater vid fikarasten,
för att låsa upp musiksalen med alla gitarrer.
Men nu kan jag komma med den glada nyheten att jag har fått en gitarr i en oerhört tidig 18-årspresent
(jodå! Jag ska också fylla 18 någon gång, bara för att jag fyller sent behöver det inte betyda att jag inte fyller alls!).
Så igår kväll spelade jag gitarr tills jag fick ömma fingertoppar och ont i armen.
En vacker dag hoppas jag att jag ska kunna spela lika bra som George Harrisson eller Keith Richards!
Vem vet, det kanske är en vacker dag redan imorgon? Fast antagligen inte...


Det var allt från mig!


Peace

Idag var inte vilken dag som helst.
Idag var det crusing upe i Rättvik.
Massor av veteranbilar och tyvärr förekom det "vanliga" bilar också.
Det var en riktigt trevlig vistelse.
Vädret var helt kanon hela tiden och sällskapet var det inget fel på : )
Så det kunde inte ha blivit så mycket bättre.
Visst hade det varit roligt om inte min sötnos hade tvingats jobba just denna vecka
men så kan det vara
och det är inget att gräva ner sig för tycker jag.
Det var jag och mor och far som satt i bilkön påväg in i Rättvik.
Vi gick omkring där en stund och kikade på bilar och annat skoj
tills vi slog oss ner på en solig plats alldeles vid crusingtåget.
Det var då som jag var på mitt första bröllop!
Finklädd som jag var i mina skjorts och trasiga (men sköna!) skor.
Det var två personer som valde att vigas mitt under crusingen
och sedan crusa iväg i sin egna veteranare.
Jag tippar på att de båda gillar crusing och Classic Car Week.
Senare ringde en vän som precis kommit till Rättvik
med en annan gammal vän som jag inte har träffat på två år.
Och efter mycket om och men lyckades vi träffas på mitt i vimlet av bilintresserade.
Efter att vi pratat ett bra tag om både det ena och det andra
ringde vi en annan vän som jag visste var i Rättvik också.
Denna vännen träffade jag i söndags och innan dess hade jag inte träffat henne på ett år.
Så när den ena vännen var tvungen att ta tåget hem
fortsatte jag och den andra vännen färden mot den tredje vännen.
Efter att vi hade hittat henne och suttit där och pratat ett tag
var det dags för oss allihop att dra oss.
Så vi tog farväl och gick åt varsitt håll.
Fast kvällen hade varit riktigt bra och det hade varit toppenväder
så kändes det lite bittert när jag gick med ryggen mot samhället istället för tvärtom.
Helst av allt hade jag gått mot en husvagn som stod väl placerad på Rättvikscampingen.
Men det får väl vänta antar jag.

Det var allt från mig!

Peace

Hej på dig, käre bloggläsare!
Du som konstigt nog fortfarande läser det jag skriver måste ha upptäckt
att jag inte har skrivit här på ett bra tag nu.
Det är så att jag har haft en hel del för mig på sistone
och har inte haft tillgång till varken någon dator
eller lugn och ro.
Men det behöver inte betyda att jag har haft tråkigt!
Visst har det varit mycket jobb men då jag jobbar tillsammans med min sötnos
så har jag fått umgåts med henne ett riktigt brqa tag nu.
Och det är aldrig fel : )

Om jag skulle ha en magisk bok
där jag skulle få sätta in 10 ovärderliga ögonblick från mitt liv
så skulle jag numera bara ha kvar 9 ögonblick kvar.
När jag sitter och skriver detta var det 6 dagar sedan som mitt ovärderliga ögonblick var.
Du som känner mig väl vet att jag har lyssnat på Svenne-Rubins i hela mitt liv.
Du som känner mig ännu bättre vet att jag bara har sett dem spela en gång live och då var jag riktigt liten.
Men nu har det blivit ändring på det för i lördags såg jag Svenne-Rubins i Dala-Floda!!
Då kanske du, käre bloggläsare tänker:
 "Ja det är väl kanske kul att se sitt favoritband spela,
men skulle man kalla det ett utav sina tio ovärderliga ögonblick?"
Spelningen var helt underbar att se
men det var inte den som jag skulle räkna som ett sådant ögonblick
utan det var efteråt när jag såg ingen mindre än Sven Rubin,
sångaren och låtskrivaren i bandet!
Jag tänkte att den här chansen får jag aldrig igen.
Berusad av stämningen snyggade jag till min skjorta
och gick fram till min stora idol.
Det stod ett fåtal personer där och ville ha autografer
men det var inte av något intresse för mig.
Jag ville bara berätta för honom hur otroligt bra jag tycker att han är
och att jag har lyssna på honom i hela mitt liv.
Det fick jag också göra. Jag gav honom också två kramar och så fivk jag trycka hans hand.
Jag ska avslöja att det inte var långt ifrån tårar när jag gick för att möta min sötnos och mina vänner.
Jag kommer aldrig att glömma det.

Det var allt från mig!

Peace

Nu känns det som att våren är här på allvar.
Äntligen skiner solen och man kan vara ute utan att frysa.
Inte så mycket iallafall...

Denna helg har jag varit hemma i underbara Bäsna hela helgen.
Jag och min kära far har påbörjat ett projekt som vi planerat i tystnad hemma.
Anledningen till tystnaden är för att ingen annan än han och jag är för vårat projekt.
Jag tänker inte avslöja än vad det är för projekt,
men jag kan berätta vad vi gjorde.
Vi har tagit bort vissa delar av våran lekstuga,
som så länge och troget har stått och ruttnat på våran gård.
Det ända vi ska ha kvar till slut är väggarna och golvet.
Men till vad säger jag icket, än.
Så varje dag under hela helgen har vi tagit bort något på lekstugan.
Till och med min käre, late, kusin har hjälpt till.
Så nu går jag och längtar tills allt är klart.

Det var allt från mig!

Peace

Vilken helg det har varit!
I fredags följde en mycket kär vän mig hem och sov över.
På kvällen ringde vi min käre kusin och spela spel och lekte charader.
Riktigt trevligt var det.
På lördagen åkte jag och min käre vän till Borlänge
där vi skulle möta två vänner från Rättvik
då vi hade planerat att bada på Aqua Nova,
som en avskedsgrej till den ena vännen
som tyvärr måste flytta hem till Eskilstuna.
Medan jag och min käre vän väntade på dem besökte vi Kupolen.
Vi gick in och tittade på Eb-games, då min käre vän är mycket intresserad av tv-spel.
Om du, käre bloggläsare, har råkat läsa min blogg tidigare någon gång
har du kanske läst om det här misstaget jag gjorde förut.
Gissa vad min käre vän hittade i hyllan på Eb-games?
Jo! Precis det spelet jag så länge trånat efter!
Gissa om han var populär efter det!
Jag har nu också testat spelet och är otroligt nöjd över köpet : )
Spelet har allt jag behöver!
Men för att återgå till ämnet.
Efter att jag hade köpt spelet gick jag och min vän till Aqua Nova.
Våra vänner från Rättvik var lite sena,
så vi beslutade oss för att gå och bada medan vi väntade.
Helt plötsligt stod våra två vänner där inne.
Vi hade roligt och bada och skratta inne på Aqua Nova från 12.00 till 17.20!
Då åkte vi till McDonald's och tog oss ett litet mellanmål.
När jag kom hem vankades det fest hemma.
Min äldre bror har gjort lumpen och ska nu göra utlandstjänst i Kosovo.
Han blir borta i minst ett halvår så de skulle ha en fest och ta farväl av honom.
Mor och far var utslängda men jag fick vara med :  )
Det var riktigt trevligt och jag pratade mycket musik med några av hans kompisar.
Jag fick också några tips på basen av en vän till bror min.
Men av alla låtar som spelades under kvällen var det en speciell som har satt sig på hjärnan åt mig.
Här kan också du, käre bloggläsare, avnjuta en otroligt skön låt.
Låten framförs av The Kinks och heter "Lola"





Det var allt från mig!


Peace

Nu var det ett tag sedan jag skrev här sist.
Men jag har ett sportlov att skylla på!
Jag har inte riktigt kännt för att sätta mig vid
datorn när jag har kunnit vara med min
sötnos eller mina kompisar istället : )

Det här lovet har jag varit en del med min kära kusin och våran gemensamma,
långhåriga vän. Tillsammans planerade vi en filmkväll
som för en gångs skull blev av!
På tisdagen fick mina kära föräldrar hålla sig på övervåningen
och stå ut med höga skratt.
Dessvärre var det ett flertal gamla vänner som blev tvungna att tacka nej.
Men med hjälp av en kär vän från högstadiet blev vi tre extra!
På filmkvällen vankades det hamburgare och massor med chips och läsk.
Det blev ett litet missförstånd så chips och läsk inhandlades två gånger!
Filmen som till slut valdes att se på var ingen mindre än:
Casino Royale!
Men det blev inte så mycket tittande eftersom vi satt åtta personer i en soffa för fem.
Det blev väldigt mycket prat istället : )
Men hälften av alla hade redan sett filmen och kunde därför prata på
och ändå förstå vad som hände.
Även min sötnos var med på filmkvällen, vilket jag var väldigt glad över.
Jag hoppas och tror att hon hade riktigt trevligt.
Filmkvällen ägde rum på tisdagen
och efter det sov jag och min sötnos hos varann ända till igår
då vi blev tvungna att skiljas åt.
Vi har bestämt oss för att göra saker mer när vi är med varann
istället för att bara sitta på ett rum eller något sådant.
Så vi har gått på promenad ibland och gjort sådana där småsaker
och jag tycker att det känns riktigt bra : )
Vi var och tittade på allt som var kring vasaloppet några gånger också
och det var mycket trevligt.
Jag hoppas verkligen på att vi kommer hålla ihop för alltid.

Men det här sportlovet har inte gått helt smärtfritt.
Jag har gjort en sak som jag ångrar djupt
och jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta mig själv för det:
På måndagen före filmkvällen skulle jag och min kära kusin och min långhåriga vän
åka till Borlänge för att inhandla chips och läsk inför filmkvällen.
Innan vi gick in i mataffären gick vi runt lite på Kupolen och tittade i affärer.
Fast jag och min långhåriga vän gick mest efter min kusin som drog ifrån oss direkt, 
då han är mer rutinerad när det gäller att gå i affärer än vad vi är.
Men till sist fick jag och min långhåriga vän en syl i vädret
och föreslog att vi skulle styra kosan mot spelbutikerna.
Detta gick min käre kusin gladeligen med på och så blev fallet.
När vi kom in i en utav de två spelbutikerna började jag att tänka på
min långhårige väns roliga datorspel.
Jag började fundera om det möjligen skulle finnas ett sådant spel till Playstation 2.
Jag inhandlade just ett sådant för ungefär ett år sedan
( kanske min bästa investering någonsin)
för att ha något att göra om dagarna i Rättvik.
Efter att ha sökt igenom en hel hylla hittade jag mot min förmodan spelet
vilket kom som en mindre chock.
Chocken blev större då jag såg prissumman
och jag kände att jag kunde inte slösa bort så mycket av mina kära slantar
och ställde därför tillbaka spelet i hyllan igen.
Men redan samma kväll började jag tänka efter lite
och när jag pratade med min sötnos på telefon
och berättade hur mycket spelet kostade
och hur mycket mindre ett annat spel kostade
gick det fram när hon sa att det var bara 50 kronors skillnad i pris.
Genast blev jag förvånad över hur mycket siffror kan lura en kund till att göra köp
som känns mycket billigare än vad de egentligen är.
Jag bestämde mig då för att jag skulle köpa spelet så fort jag kom åt.
Och redan på torsdag samma vecka åkte jag, min sötnos och mina kära föräldrar
in till Borlänge för att äta en god thaibuffé.
Jag kände att detta var rätt tidpunkt att slå till.
Men så kommer vi till samma spelbutik som på måndagen och samma hylla som på måndagen
men spelet var inte där!
Jag sökte igenom hela hyllan igen och sedan frågade jag expediten i kassan
och expediten letade i alla möjliga lådor men hittade inte spelet.
Surt tänkte jag så gick jag och min sötnos till spelbutiken alldeles i närheten.
Där sa de att spelet fanns men vi sökte igenom alla spel på en hel vägg
utan att hitta just spelet jag var ute efter.
Riktigt surt kändes det när vi var tvungna att lämna Kupolen utan spelet i min hand.
Och vad jag vet så sitter jag här med mina gamla spel
och ångrar bittert min korkade gärning den där måndagen.

Det var allt från mig!

peace

Den här helgen har det varit kaniner för hela slanten! Och så har det varit mys med min sötnos: )
I fredags på sällskapsdjurkursen hade våran fröken med sig 10 kaniner till lektionen.
Dessa ludna pälsbollar skulle vi göra en hälsoundersökning på.
Vi fick en var att kontrollera och den jag fick hade en bror som tydligen var en riktigt fin utställningskanin.

Efter att vi hade kontrollerat klart bjöd jag min sötnos på lunch.
Vi kände inte för att äta på skolan så vi beslöt oss för att dela på en stor pizza.
Efter att vi hade ätit oss proppmätta sprang vi får att fylla på mitt busskort.
Sedan vänta vi en stund på tåget som skulle ta oss hem till min sötnos.
Nu kanske du trodde, kära bloggläsare, att det va slut med kaniner för denna helg.
Men ack så fel du hade!
På lördagen skulle vi gå upp tidigt för att åka på en kaninutställning med min sötnos syster.
Det var inte helt frivilligt utan för de som siktar på högre betyg i sällskapsdjurkursen
skulle det vara ett plus i kanten om man följde med.
På grund av att vi skulle upp så tidigt så kunde inte min sötnos vara med på innebandymatchen
som egentligen var planerad sent denna fredagsafton.
Vilket jag inte klagade så mycket på.
Det betydde att vi fick rå om varann hela kvällen.

Som sagt så gick vi upp (okristligt)tidigt denna lördagsmorgon.
Jag kände mig lite seg, men antog att jag bara var trött.
Vi åt våran frukost och gjorde oss redo för att bege oss till Orsa.
När vi äntligen kom fram fick jag en mindre chock av hur stort det var.
Jag tror att det var närmare 150 kaniner där inne, uppradade i små burar.
Samma raser bredvid varann.
Allting var noggrant planerat från var vilka kaniner skulle stå,
till vilken domare som skule bedömma.

Eftersom det var så mycket kaniner och så lite folk så frågade de mig, min sötnos och min sötnos syster om vi kunde hjälpa till och bära fram kaniner till domarna.
Självklart ställde vi upp för att underlätta och genast kastades man in i kaninutställarnas värld.
Det var dock lite ansträngande efter ett tag att gå fram och tillbaka med åtskilliga kaniner.
Men vi turades om att hjälpa till.
När sedan de i vår klass, som siktar på högre betyg, dök upp så tänkte jag:
Va skönt med fler som kan byta av.
Men ack, denna gång var det jag som tog fel.
Jag blev lite lätt besviken på min klass när de inte kunde ställa upp och byta av att bära när jag bad dem.
Jag kände mig lite taskig när jag gjorde det men jag tänkte att de skulle göra det om våran lärare sa det till dem,
så jag kom med förslaget till vår optimistiska lärare att några i klassen kunde hjälpa till att bära eftersom det behövdes fler folk (vi var inte de ända som ville byta).
Jag var nog inte så populär efter det, men jag bryr mig faktiskt inte.
Jag tycker att man kan offra sig och hjälpa till när det behövs.
Särskillt då min sötnos syster har sjukskrivit sig för sin knävärk
och även min sötnos kände av sitt knä
och jag kände mig mer och mer febrig.

Visst var det ganska intressant att titta på kaninerna och se hur det gick till.
Men det var en riktig lättnad när vi äntligen åkte därifrån.
I bilen påväg hem till min sötnos kände jag mig riktigt trött
och jag var glad att jag kunde luta mig mot min sötnos.
När vi kom hem till min sötnos orkade jag inte göra så mycket.
Jag la mig i hennes säng och där blev jag kvar ett tag framöver.
Min sötnos låg också bredvid mig och vi hade riktigt mysigt.
Vi sov lite sen prata vi lite och så myste vi lite.
Men jag frös hela tiden.
Jag fick min sötnos två sista panodil, sen gick jag in i duschen.
Efter det kände jag mig piggare och min sötnos sa att jag såg piggare ut också.
Så vi umgicks lite med min sötnos syster och min sötnos systers pojkvän på kvällen innan vi gick och la oss tidigt.
När jag blundade så jag en massa kaniner framför mig, vilket man kan förstå efter en sådan "kanindag".

Imorse när vi vaknade kände jag mig trött och slut fast jag hade sovit hela natten.
Jag hade svettats inatt också och jag var varm om hela kroppen.
Min sötnos tyckte nästan att det var lite för varmt och höll sig utanför täcket.
Jag var tvungen att acceptera faktumet att jag avr sjuk.
Även fast jag inte ville inse det och höll ut till det sista med att acceptera det så gick det inte att undgå.
Jag ville bara sova och mysa hela dagen idag.
Så min sötnos har pysslat om mig riktigt ordentligt
och jag har fått sova mot henne när hon har gjort nåt annat eller när hon pillat lite på mig.
Hon är en riktigt pillfia: )

Så just nu sitter jag hemma i mitt kära Bäsna och knappar på vårat tangentbord
och pratar med min käre vän på Msn.
Det slutade så att jag blev tvungen att åka hem då jag insåg att jag inte kommer orka gå till skolan imorrn.
Men jag gruvar mig lite över att inte gå till skolan eftersom allting är så pressat nu när vi ska ut på 6 veckors APU så har inte jag tid att vara sjuk.
Och på torsdag är det Alla Hjärtans Dag och jag skulle mer än gärna fira det med min sötnos.
Just nu saknar jag min sötnos så otroligt mycket.
Det var så skönt att kunna kura ihop sig mot henne och bli ompysslad.
Jag saknar hennes närhet, hennes fina kropp.
Det kommer vara så tomt inatt när jag ska sova.
Jag älskar dej så mycket min sötnos<3

Det var allt från mig!

Peace