barca

Nu har jag börjat tröttnat rätt ordentligt på det här.
Jag har nu varit sjuk sen i fredags.
Jag känner mig som en gammal gubbe
som går runt i sin sketna morgonrock hela dagarna,
där för övrigt fickorna är fulla med snytpapper,
klagar varje dag på att det gör ont på något nytt ställe
och äter bara en tredjedels portion varje måltid.
Och varje natt sover han med ett glas vatten på nattduksbordet
utifall att han skulle vakna och vara jättetörstig.
Och han vågar inte ens gå på toaletten utan sin telefon
utifall att något skulle hända.
Hur stor är den risken egentligen?
Det börjar bli ganska långtråkigt det här
och värst av allt så missar jag en massa APU!
Sen är det så hemskt att titta ut och se det vackra vädret,
men veta innerst inne att det är för kallt så jag kan ändå inte gå ut.
Men en positiv sak i allt det här: Jag har inte mina tofflor på mig längre!
Och en till sak jag kom på...
Nu vet vi vad det är också.
Vi var till sjukstugan i Djurås igår.
Jag hann knappt sätta mig innan en farbror med röd skjorta ropa mitt namn.
(Det är nog en av de få gångerna som jag har varit där
och kommit in till en manlig läkare, inget illa menat emot de kvinnliga!)
Han frågade mig vissa saker och sen fick jag lägga mig på en sån där "doktorsäng"
och så började han att känna på min mage och frågade om det gjorde ont.
När jag sa att det inte gjorde ont så konstaterade han att det inte var blindtarmen.
Sedan tog han fram ett stetoskop(!).
Nu kanske du, käre bloggläsare, tänker att jag var orolig
för vad det kan ha varit som jag har dragit på mig.
Men jag måste erkänna att jag var mer orolig för att stetoskopet skulle vara kallt!
Jag hatar kalla saker på min mage...
Vilket min sötnos är mycket medveten om.
Iallafall så hade jag tur, stetoskopet var lite halvljummet.
De kanske har fått in klagomål förut på kalla stetoskop...
Men för att komma tillbaka till ämnet...
Efter att ha lyssnat på min bubblande mage med ett halvljummet stetoskop
trodde farbror doktorn att det var en tarminfektion.
Därför får jag nu helst hålla mig till mer mjuka maträtter
som soppa, potatismos och liknande.
Vilket skulle visa sig vara mycket lättare att äta en det andra jag har försökt med.

Det var allt från mig!

Peace

Som jag hade sett framemot att få träffa min sötnos!
Men vad hände?
Jo jag har blivit sjuk...
Är inte det otroligt typiskt?
Att jag var frisk hela tiden som jag inte träffade min sötnos
men blev sjuk strax innan jag fick träffa henne.
Så för att inte själv bli sjuk har min sötnos nu åkt hem.
Vilket jag verkligen kan förstå.
Sist jag blev sjuk smittade jag ner henne
och då missade hon en massa viktiga saker i skolan.
Blir hon sjuk nu så missar hon APU:n
och då måste hon ta igen det på en helg.
Därför tycker jag att det är bättre om vi träffas
på en annan helg istället när vi båda är friska.

Här hemma är det föresten full fart.
Syrran är här med sina två energirika döttrar
och deras galna hund.
Därför händer det just nu lite mer här hemma än vad det brukar göra.
Men det är kul att träffa dem.

Det var allt från mig!

Peace

Igår när jag praktiserade i djurmagazinet i Mora
kom det in två små flickor.
De skulle tydligen praoa där och jag blev deras handledare...
Lite lustigt ändå tycker jag.

Idag fick jag mata kungsboan med en råtta.
Det var grymt häftigt.
I morgon ska jag änltigen få träffa min sötnos : )
Som jag har längtat!

Det va rallt från mig!

Peace

Jag tänkte jag skulle hinna skriva en liten blogg
innan jag ska duscha och gå och knyta mig.
Du som läser min blogg regelbundet vet kanske om
att jag just nu bor hos min sötnos i Mora.
Det går riktigt bra tycker jag.
Jag vantrivs inte på något sätt alls.
Det är bara ett litet problem.
Min sötnos är ju som sagt inte här...
Det känns lite konstigt,
men jag har vant mig nu vid att umgås med hennes familj utan henne.
Men grejjen är den att jag är så van att se henne här
så när jag tittar på saker på hennes rum eller något sådant
så blir jag att sakna henne något otroligt.
Varje gång jag öppnar garderoben luktar det som henne.
Hennes täcke och kudde luktar också henne.
Så igår kväll låg jag och luktade på det och låtsades att hon var där.
Fast jag vet att det är omöjligt, så önskar jag många gånger
att jag ska se henne gå förbi när jag tittar in i hennes rum.
Men självklart gör jag det inte.
Jobbigast var idag när jag pratade med henne i telefon.
Jag tittade runt i rummet, kände hennes doft och hörde hennes röst.
Men hon var inte där.
Jag längtar så efter dig min underbara sötnos!

Det var allt från mig!

Peace

Idag var jag min sista dag på bondgården.
Lite typiskt när jag äntligen hade kommit in i rytmen
och börjat trivas lite smått.
Men jag måste bvidare och lära mig nya saker.
Det är är något som man gör hela livet, lär sig nya saker.

I morgon ska jag, lite halvt, flytta in hos min sötnos : )
Jag ser väldigt mycket fram emot det.
Mina närmsta två veckors APU ska jag nämligen göra i djurmagazinet i Mora.
Därför ska jag bo hemma hos min sötnos de veckorna.
Dessvärre kommer inte min sötnos bo där...
Hon gör nämligen två veckors APU i Malung och ska bo där hos sin farbror.
Lite typiskt...
Men så kan det vara.
Så nu har jag packat min väska full med kläder
och så ska jag ta med basen och förstärkaren och alla ackord.
Sedan ska vi pysa förbi stugan i Rättvik och hämta Elvira (min cykel)
och lite annat smått och gott som jag kommer att behöva.
Som sagt så ser jag mycket fram emot morgondagen.
Och jag tror att det är att jag ska flytta in mina grejjer hos min sötnos
och träffa min sötnos som drar mest.
Men jag tror också att det är att jag ska köra hela vägen
och att jag ska äta stekta ägg och bacon till frukost i morgon : )
Smaskens!

Det var allt från mig!

Peace

Nu var det ett riktigt bra tag sen jag skrev här...
Därför varnar jag nu alla känsliga läsare för en lång blogg!
Det har nämligen hänt en hel del på sista tiden.

Min klass har nu gått ut på APU, vilket vi ska i 6 veckor.
Just nu är jag inne på min andra vecka.
Jag gör APU på en bondgård just nu.
Det är min sista dag i morgon.
Jag har inte valt frivilligt att praktisera där
utan vi är tvungna att praktisera på en bondgård i två veckor
eftersom vi har läst en kurs som heter "Lantbruksdjurs skötsel".
Du som känner mig väl vet att jag inte tycker så jättemycket om att jobba i en bondgård,
men som sagt så är jag så illa tvungen.
Du som kände mig när jag var liten
men inte så bra på senare tid kanske undrar vad som har hänt?
Det är så att jag har insett vad det innebär att vara bonde och därför vill jag bli det längre.
Men jag har tur och slipper göra det värsta i ladugården; Mjölka!
Det är nämligen så att de har en så kallad mjölkrobot som mölkar korna.
Korna går själva in och ställer sig när de vill mjölkas
 eller om de är sugna på något gott
(de får nämligen lite mat samtisigt som de står där så att de inte ska tröttna).
Så det känns skönt att jag slipper det.
Det funkar rätt bra där på bondgården,
det är ganska slappt för det finns inte så jättemycket att göra.
Men jag har haft ett litet projekt.
Jag fick ett uppdrag redan första dagen att gå ut och gå med
en lite kastrerad stut (tjur-unge) i "koppel".
Så det har jag gjorde lite då och då varje dag.
Anledningen till det är för att han skulle bli handtam
till de ungar som kommer på studiebesök idag
så att de kan gå ut och gå med honom.
Men det har varit väldigt lärorikt att ha varit där och jag ångrar inget.
Men det värsta var att jag saknade min sötnos något otroligt!
Vi är ju vana att träffas varje dag i skolan
och sova hos varandra minst en gång i veckan.
Men nu kunde vi bara prata i telefon eftersom att hon är i Mora och gör sin APU där.
Men det var desto underbarare när vi äntligen fick träffas då.

Idag har det varit en jobbig dag.
Jag trodde att det skulle vara skönt att vara ledig från ladugården,
eftersom att jag skrev ett nationelt prov idag, men det var nästan värre.
Det ända som var bra idag var att jag sov hos min sötnos inatt
så jag fick mysa lite med henne på morgonen.
Det nationella provet var i Matematik B och det sket sig totoalt!
Det var en uppgift som jag är säker på att jag har fixat.
Jag tror att jag fick max 5 rätt.
Jag kunde ingenting.
Enkla saker som vi hade gjort tidigare hade jag helt glömt bort.
Så där satt jag i cirkus 2 timmar utan att kunna någonting.
Så till slut lämnade jag in provet och lämnade salen djupt besviken på mig själv.
Men det tar inte slut här!
Jag gick och satte mig vid en dator och kolade mailen.
Jag hade fått jättemånga mail varav flera av dem var otroligt viktiga.
Det första jag läste var från min idrottslärare som hade skrivit att han ville träffa mig
och prata om mitt betyg (vilket är väldigt viktigt) innna jag gick ut på APU...
Vilket var för två veckor sedan...
Lite sent ute alltså.
Det var jag också med att läsa mailet från läraren jag har i kattkursen.
Jag har fått en kattuppgift på över 40 frågor som jag ska svara på... Tills imorrn...
Jag hade också fått ett mail från min svenskalärare
som skrev att jag hade rester kvar
och om man har rester kvar när vi avslutar kursen får man ett IG i kursen.
Svenska B var för övrigt den kursen som jag hade mest rester och läxor i.
Jag hade också fått ett mail från våran studievägledare
som skrev att det fattades 50 poäng i min studieplan.
Om inte jag skule välja till något individuellt val ( som jag redan har gjort; Matematik C)
så skulle jag sättas in i en kurs där det fanns plats.
Det skulle alltså kunna bli vilken kurs som helst.
Jag som hade ställt in mig på att jag inte hade något mer i skolan det här läsåret,
fick en mindre chock när allt detta kom på en gång.
Men jag beslöt mig ganska snabbt för att jag måste reda ut allt.
Så jag letade rätt på min svenskalärare och frågade vad jag hade för rester.
Det låg till som så att jag hade råkat missa att skicka en rapport till henne.
Svenskaläraren såg på mig att det var något som inte stämde
så hon trodde först att det hade hänt någonting.
Hon som annars brukar retas lite,
sa istället till mig nu att jag inte behövde oroa mig och att det skulle lösa sig.
Så jag gick till biblioteket för att logga in på min användare
och skicka iväg rapporten till henne.
Men medan jag loggades in såg jag en lapp som satt på datorn
där det stod att Microsoft Word inte fungerade.
Likaså stod det på två andra och den sista datorn var upptagen.
Så jag fick vänta tills jag hade loggat in så att jag kunde logga ut
och gå till en annan datasal och skicka rapporten.
Efter det tänkte jag att den där kattuppgiften kan jag ju såklart göra hemma sen genom att gå in på mailen
och skriva ut frågorna.
Så det kändes inte så kärvt.
Nu beslöt jag mig istället för att leta reda på den mest stressade man jag någonsin sett;
Min idrottslärare.
Han är nog en av de svåraste lärarna att få tag på i skolan
eftersom han springer runt hela tiden och är påväg till något jämt.
Det tog mig kanske en halvtimme innan jag fick tag på honom.
Då pratade vi betyg och vad vi sa tänker jag tyvärr inte ta upp här.
Efter att jag hade snackat med honom gick jag och åt.
Medan jag satt och åt de torra fiskpinnarna till de goda stekta potatisarna
och någon konstig sås,
kom jag på att jag skulle ju prata med studievägledaren också!
Så när jag ahde ätit klart sökte jag upp honom
och då visade det sig att jag inte stod med hos dem som hade valt Matematik C.
Men det var inget problem för det var bara att ta in mig där.
Problemet var att vi var för få som hade valt matematik C så det skulle inte gå.
Men han hade sagt förut att vi kanske kunde sättas in i en annan klass som läser matematik C,
så jag frågade honom om det.
Så han sa att han skulle mana på "mattarektorn" om det.
När jag äntligen var klar med allt var jag helt slut.
Det var så otroligt mycket att tänka på som jag verkligen inte var beredd på.
När jag sedan kom hem var jag fortfarande helt färig och mitt humör var väldigt instabilt.
Men så tänkte jag att jag skulle sätta igång med den där kattuppgiften så jag hade den klar.
Då läste jag på papperet och läste att man var tvungen att låna en speciell bok i biblioteket
för att kunna svara på frågorna.
Alltså kan inte jag göra kattuppgiften som ska vara klar tills imorrn.

Så den här dagen har varit riktigt dålig.
Nu när jag går här hemma är jag också jätterastlös och vet inte vad jag vill göra.
Jag var så färdig efter allt det här så jag kände för att bara sätta mig och gråta.
Men nu är det värsta över och förhoppningsvis så löser sig allting...

Det var allt från mig!

Peace