För jag har tagit studenten!
Ja då var även studenten avklarad i mitt ännu mycket korta liv.
Det ända som jag vet säkert om framtiden är att den kommer att vara mycket annorlunda den tid jag har levt.
Eftersom att jag nu inte kommer att gå i skolan
och vara helt säker på att jag kommer att komma tillbaka till samma ställe ännu en gång.
Fast ändå så har ju jag det rätt så lugnt om man ser på det så.
Jag vet ju iallafall att jag ska göra lumpen i augusti.
Men efter det då?
Vad händer då?
Eftersom att det är jag själv som påverkar min egen framtid den här gången,
har jag ingen aning om vad som händer efter lumpen.
Självklart så hoppas jag ju på att jag har ett liv tillsammans med min sötnos som väntar när jag rycker ut från lumpen.
Jag hoppas på att vi tillsammans kan skaffa en egen lägenhet och båda har jobb och vi hålle ross sysselsatta.
Men som det alltid är så vet man ingenting, utan man får anta, gissa och hoppas.
Men själva grejjen att ta studenten var väldigt roligt måste jag säga.
Det bästa var när vi tågade ner mot kommunhuset från skolan klassvis.
Vi skrek och gormade klassånger tills vi inte hade någon röst kvar.
Släktingar och vänner var där för att fira mig och himlen höll in på regnet så länge det kunde,
ungefär som en kissnödig 3-åring i en bil som är för blyg för att be om en kisspaus.
Inte förrän vi kom hem och hade kommit in för att sätta oss till bords och börja äta släppte himlens gigantiska urinblåsa.
Det regnade i två dygn i sträck i Mora.
Men visst är det typiskt att just mot slutet ska man börja få bättre och bättre kontakt med sina klasskompisar,
som man har gått i samma klass som i tre år.
varför blir det alltid så?
Tänk allt kul vi skulle ha haft om vi hade varit där vi är nu för två år sedan.
Fast jag antar att det var bestämt tvunget att det skulle ta den tid det tog.
Risk för att låta som en drömmande filosof men jag antar att allting faktiskt har en mening
och att saker och ting beror på varandra.
Men hade jag fått välja så hade jag självklart valt att ha en bra sammanhållning det sista året,
istället för att endast ha bra sammanhållning det första.
Visst kommer det inte att bli som det var när vi sågs i skolan,
men vi kommer ju att ses många fler gånger.
Men nu är det alltså dags att ge sig ut i det verkliga livet som man har längtat efter så länge.
Men det skulle inte förvåna mig om jag redan om ett halvår önskar att jag gick i skolan igen,
med min gamla klass.
Det skulle inte förvåna mig en sekund.
Det var allt från mig!
Peace
Det ända som jag vet säkert om framtiden är att den kommer att vara mycket annorlunda den tid jag har levt.
Eftersom att jag nu inte kommer att gå i skolan
och vara helt säker på att jag kommer att komma tillbaka till samma ställe ännu en gång.
Fast ändå så har ju jag det rätt så lugnt om man ser på det så.
Jag vet ju iallafall att jag ska göra lumpen i augusti.
Men efter det då?
Vad händer då?
Eftersom att det är jag själv som påverkar min egen framtid den här gången,
har jag ingen aning om vad som händer efter lumpen.
Självklart så hoppas jag ju på att jag har ett liv tillsammans med min sötnos som väntar när jag rycker ut från lumpen.
Jag hoppas på att vi tillsammans kan skaffa en egen lägenhet och båda har jobb och vi hålle ross sysselsatta.
Men som det alltid är så vet man ingenting, utan man får anta, gissa och hoppas.
Men själva grejjen att ta studenten var väldigt roligt måste jag säga.
Det bästa var när vi tågade ner mot kommunhuset från skolan klassvis.
Vi skrek och gormade klassånger tills vi inte hade någon röst kvar.
Släktingar och vänner var där för att fira mig och himlen höll in på regnet så länge det kunde,
ungefär som en kissnödig 3-åring i en bil som är för blyg för att be om en kisspaus.
Inte förrän vi kom hem och hade kommit in för att sätta oss till bords och börja äta släppte himlens gigantiska urinblåsa.
Det regnade i två dygn i sträck i Mora.
Men visst är det typiskt att just mot slutet ska man börja få bättre och bättre kontakt med sina klasskompisar,
som man har gått i samma klass som i tre år.
varför blir det alltid så?
Tänk allt kul vi skulle ha haft om vi hade varit där vi är nu för två år sedan.
Fast jag antar att det var bestämt tvunget att det skulle ta den tid det tog.
Risk för att låta som en drömmande filosof men jag antar att allting faktiskt har en mening
och att saker och ting beror på varandra.
Men hade jag fått välja så hade jag självklart valt att ha en bra sammanhållning det sista året,
istället för att endast ha bra sammanhållning det första.
Visst kommer det inte att bli som det var när vi sågs i skolan,
men vi kommer ju att ses många fler gånger.
Men nu är det alltså dags att ge sig ut i det verkliga livet som man har längtat efter så länge.
Men det skulle inte förvåna mig om jag redan om ett halvår önskar att jag gick i skolan igen,
med min gamla klass.
Det skulle inte förvåna mig en sekund.
Det var allt från mig!
Peace
Positiva känningar
Det känns som att det är så mycket på gång nu.
Men inte på ett negativt sätt.
Det är positiva saker som händer.
Sen jag pratade med min sötnos i telefon och vi pratade om saker som kanske kommer att ske i framtiden,
har jag haft en så härlig känsla i magen.
Jag känner att jag är redo för att ge mig ut i det riktiga livet.
Ge mig ut i verkligheten.
Allt känns så bra och lugnt.
Det känns som att jag har koll på det mesta.
Mycket skit är det i världen som jag inte kan ändra på men ändå känner jag mig mer levande än någonsin.
Den här sommaren hoppas och tror jag kommer att bli helt underbar.
"There´s a new world just opening for me"
Men inte på ett negativt sätt.
Det är positiva saker som händer.
Sen jag pratade med min sötnos i telefon och vi pratade om saker som kanske kommer att ske i framtiden,
har jag haft en så härlig känsla i magen.
Jag känner att jag är redo för att ge mig ut i det riktiga livet.
Ge mig ut i verkligheten.
Allt känns så bra och lugnt.
Det känns som att jag har koll på det mesta.
Mycket skit är det i världen som jag inte kan ändra på men ändå känner jag mig mer levande än någonsin.
Den här sommaren hoppas och tror jag kommer att bli helt underbar.
"There´s a new world just opening for me"
2009
Då var det ett nytt år igen då.
Visst är det irriterande att när man precis har lärt in att det är 2008 så blir det ett nytt år!
Samma sak mot slutet av varje år, förutom att det är olika år då : P
Ja vad ska då detta år bjuda oss på?
Jag vet några få saker som jag kommer att göra iallafall:
Sånna där saker som man inte planerar utan de bara blir av.
Som att man ramlar och bryter foten eller vinner på lotteri eller något sånt : )
Det var allt från mig!
Peace
Visst är det irriterande att när man precis har lärt in att det är 2008 så blir det ett nytt år!
Samma sak mot slutet av varje år, förutom att det är olika år då : P
Ja vad ska då detta år bjuda oss på?
Jag vet några få saker som jag kommer att göra iallafall:
- Jag ska ta studenten
- Förhopningsvis ska jag ta körkort
- Förhoppningsvis ska jag hitta ett jobb
- Jag ska få reda på om jag får göra lumpen eller inte
- Jag ska förhoppningsvis fira 2 underbara år med min mycket söta sötnos : )
Sånna där saker som man inte planerar utan de bara blir av.
Som att man ramlar och bryter foten eller vinner på lotteri eller något sånt : )
Det var allt från mig!
Peace
Att göra lumpen eller inte göra lumpen...
Det är frågan...
Skola?! Igen!?
Nu när klockan har slagit över midnatt betyder det att det är lördag.
Och det betyder att det är bara fyra dagar kvar av mitt sommarlov.
Är jag nöjd med mitt sommarlov hittills då?
Ja det måste jag nog säga.
Det har varit ett vädigt annorlunda sommarlov,
jämfört med hur det brukar vara.
Det har kännts så vuxet på ett sätt.
Mycket tack vare min sötnos och jobbet jag hade.
Men hade jag fått bestämma så hade lovet fått fortsatt mycket längre än såhär.
Skulle helst vilja att skolan var över på en vecka och sen tog vi studenten.
Det skulle vara rätt skönt så man skulle slippa gå upp tidigt, läxor, tråkiga ämnen
och en ständig press på sig att man måste göra klart upgifter och grejjer.
Men jag får se det positivt; Det är bara ett år kvar nu.
Sen kan jag göra vad jag vill.
Fast antagligen kommer jag att "vilja" läsa vidare och därför inte vara helt fri ändå förrän nåt år senare.
Men sen när jag äntligen är fri så kommer jag säkert inte att leva fullt ut ändå.
"Afraid to die, afriad to live" Det är jag det...
Det var allt från mig!
Peace
Och det betyder att det är bara fyra dagar kvar av mitt sommarlov.
Är jag nöjd med mitt sommarlov hittills då?
Ja det måste jag nog säga.
Det har varit ett vädigt annorlunda sommarlov,
jämfört med hur det brukar vara.
Det har kännts så vuxet på ett sätt.
Mycket tack vare min sötnos och jobbet jag hade.
Men hade jag fått bestämma så hade lovet fått fortsatt mycket längre än såhär.
Skulle helst vilja att skolan var över på en vecka och sen tog vi studenten.
Det skulle vara rätt skönt så man skulle slippa gå upp tidigt, läxor, tråkiga ämnen
och en ständig press på sig att man måste göra klart upgifter och grejjer.
Men jag får se det positivt; Det är bara ett år kvar nu.
Sen kan jag göra vad jag vill.
Fast antagligen kommer jag att "vilja" läsa vidare och därför inte vara helt fri ändå förrän nåt år senare.
Men sen när jag äntligen är fri så kommer jag säkert inte att leva fullt ut ändå.
"Afraid to die, afriad to live" Det är jag det...
Det var allt från mig!
Peace
Classic Car Week och Kärlek
"Ja...
Du som känner mig väl och vet att det är Classic Car Week just nu,
kanske undrar vad i helvete jag gör hemma?
Jag ska erkänna en sak... Det undrar jag med faktiskt."
För ganska precis ett år sedan inledde jag ett annat blogginlägg med de väl valda orden.
Det lustiga med det hela är att jag skulle kunna inleda detta blogginlägg med exakt samma väl valda ord.
För just nu ligger inte jag i våran husvagn i Rättvik sussar sött,
utan jag sitter här hemma vid datorn och skriver dessa ord istället.
Fast jag har badat två gånger idag och gått oerhört lättklätt, så luktar jag svett.
Men ändå ska jag inte klaga.
Det är värme och Classic Car Week jag har längtat efter.
Fast jag hade tänkt mig allt på ett annat sätt.
Men som sagt ska jag inte klaga utan jag ska försöka att göra det bästa av situationen.
Det är ju ett givet tillfälle att snacka ihop sig med kompisar om att åka till Rättvik och träffas.
Och värmen har gjort så att jag inte är en sådan badkruka som jag varit detta år.
Så allting är riktigt bra ändå.
Det gäller bara att se de bra sakerna i allting : )
Igår jobbade jag min sista dag den här sommaren
och fast det känns konstigt att aldrig mer åka till resturangen och diska,
så var det rätt så skönt att åka därifrån.
Den ända haken är att nu har jag och min sötnos blivit tvungna att skiljas ifrån varandra en hel vecka.
Nu kanske du, min käre bloggläsare, tycker att jag bara är löjlig för en vecka går ju i ett nafs.
Men nu är det så att jag och min sötnos har träffats konstant i stort sett hela sommaren
och när man då plötsligt inte kan vända sig mot ett visst håll och se in i ett par ögon som säger:
"Hej! Jag bryr mej om dej och älskar dej för den du är. Du kan alltid känna dej trygg hos mej
och du behöver inte oroa dej för att inte kunna vara dej själv hos mej, för jag älskar dej."
Eller inte kan lägga sig ner och mysa med en person som älskar en och verkligen visar det så man känner det.
Då känns allting ganska konstigt.
Mitt skydd för ryggen är inte längre där.
Min klippa i stormen är tvungen att vara någon annanstans.
Då känner man sig inte lika lugn och avslappnad som när hon är där.
När hon ligger bredvid mig och ropar att hon älskar mig med hela sitt kroppsspråk.
När jag kan rulla in mig i hennes famn och blunda... njuta... leva...
Det är när jag är med henne som jag är som lykligast.
Därför får du, käre bloggläsare, ha förståelse för att denna vecka kommer att bli väldigt lång.
Det var alt från mig!
Peace
Du som känner mig väl och vet att det är Classic Car Week just nu,
kanske undrar vad i helvete jag gör hemma?
Jag ska erkänna en sak... Det undrar jag med faktiskt."
För ganska precis ett år sedan inledde jag ett annat blogginlägg med de väl valda orden.
Det lustiga med det hela är att jag skulle kunna inleda detta blogginlägg med exakt samma väl valda ord.
För just nu ligger inte jag i våran husvagn i Rättvik sussar sött,
utan jag sitter här hemma vid datorn och skriver dessa ord istället.
Fast jag har badat två gånger idag och gått oerhört lättklätt, så luktar jag svett.
Men ändå ska jag inte klaga.
Det är värme och Classic Car Week jag har längtat efter.
Fast jag hade tänkt mig allt på ett annat sätt.
Men som sagt ska jag inte klaga utan jag ska försöka att göra det bästa av situationen.
Det är ju ett givet tillfälle att snacka ihop sig med kompisar om att åka till Rättvik och träffas.
Och värmen har gjort så att jag inte är en sådan badkruka som jag varit detta år.
Så allting är riktigt bra ändå.
Det gäller bara att se de bra sakerna i allting : )
Igår jobbade jag min sista dag den här sommaren
och fast det känns konstigt att aldrig mer åka till resturangen och diska,
så var det rätt så skönt att åka därifrån.
Den ända haken är att nu har jag och min sötnos blivit tvungna att skiljas ifrån varandra en hel vecka.
Nu kanske du, min käre bloggläsare, tycker att jag bara är löjlig för en vecka går ju i ett nafs.
Men nu är det så att jag och min sötnos har träffats konstant i stort sett hela sommaren
och när man då plötsligt inte kan vända sig mot ett visst håll och se in i ett par ögon som säger:
"Hej! Jag bryr mej om dej och älskar dej för den du är. Du kan alltid känna dej trygg hos mej
och du behöver inte oroa dej för att inte kunna vara dej själv hos mej, för jag älskar dej."
Eller inte kan lägga sig ner och mysa med en person som älskar en och verkligen visar det så man känner det.
Då känns allting ganska konstigt.
Mitt skydd för ryggen är inte längre där.
Min klippa i stormen är tvungen att vara någon annanstans.
Då känner man sig inte lika lugn och avslappnad som när hon är där.
När hon ligger bredvid mig och ropar att hon älskar mig med hela sitt kroppsspråk.
När jag kan rulla in mig i hennes famn och blunda... njuta... leva...
Det är när jag är med henne som jag är som lykligast.
Därför får du, käre bloggläsare, ha förståelse för att denna vecka kommer att bli väldigt lång.
Det var alt från mig!
Peace
Avslutande tankar
Då var det klart.
Nu har vi cyklat runt Siljan.
Men vi gjorde det på tre dagar istället för fyra.
Jag tror att jag underskattade våra förmågor innan vi börjat cykla.
Men nu är det över och jag har haft riktigt roligt.
Just nu när jag sitter i här och knappar på tangentbordet,
känner jag mig ganska så mör i mina ben.
Vi var väldigt trötta ala fyra när vi äntligen kom fram.
Men det var helt underbart att få umgås så mycket dygnet runt med min sötnos : )
Det kändes väldigt tråkigt att behöva åka ifrån henne idag...
Men det är nog (som vi brukar säga väldigt ofta)
bra för oss att vara ifrån varandra lite också.
Så nu sitter jag här hemma i mitt älskade Bäsna och smaskar på 72%(kakao), rättvisemärkt choklad
samtidigt som jag försöker minnas de saker som kan verka mest intressanta under mina senaste dygn.
Jag kom på en sak idag när jag tröck i mig en massa spaghetti och bacon;
Jag tror att vi människor äter väldigt mycket mer än vad vi gör av på en hel dag.
Jag menar när vi va ute och cyklade så åt jag inte så jättemycket mer än vad jag brukar göra en vanlig dag.
Och då fick jag i mig tillräckligt.
Jag var inte hungrig eller något sådant senare på kvällen.
Så jag tror att om man inte äter så jättemycket på dagen och vänjer magen vid det
så blir man nog inte lika hungrig om dagarna.
eller om man anpassar hur mycker man äter efter hur mycket man rör sig den dagen.
En intressant teori tycker jag iallafall.
Nej! Jag fundrar om jag kanske skulle gå och knyta mig...
Jag har längtat efter min stora mjuka säng ett bra tag nu.
Synd bara att det inte ligger något sött där och pyser redan...
Det var allt från mig!
Peace
Nu har vi cyklat runt Siljan.
Men vi gjorde det på tre dagar istället för fyra.
Jag tror att jag underskattade våra förmågor innan vi börjat cykla.
Men nu är det över och jag har haft riktigt roligt.
Just nu när jag sitter i här och knappar på tangentbordet,
känner jag mig ganska så mör i mina ben.
Vi var väldigt trötta ala fyra när vi äntligen kom fram.
Men det var helt underbart att få umgås så mycket dygnet runt med min sötnos : )
Det kändes väldigt tråkigt att behöva åka ifrån henne idag...
Men det är nog (som vi brukar säga väldigt ofta)
bra för oss att vara ifrån varandra lite också.
Så nu sitter jag här hemma i mitt älskade Bäsna och smaskar på 72%(kakao), rättvisemärkt choklad
samtidigt som jag försöker minnas de saker som kan verka mest intressanta under mina senaste dygn.
Jag kom på en sak idag när jag tröck i mig en massa spaghetti och bacon;
Jag tror att vi människor äter väldigt mycket mer än vad vi gör av på en hel dag.
Jag menar när vi va ute och cyklade så åt jag inte så jättemycket mer än vad jag brukar göra en vanlig dag.
Och då fick jag i mig tillräckligt.
Jag var inte hungrig eller något sådant senare på kvällen.
Så jag tror att om man inte äter så jättemycket på dagen och vänjer magen vid det
så blir man nog inte lika hungrig om dagarna.
eller om man anpassar hur mycker man äter efter hur mycket man rör sig den dagen.
En intressant teori tycker jag iallafall.
Nej! Jag fundrar om jag kanske skulle gå och knyta mig...
Jag har längtat efter min stora mjuka säng ett bra tag nu.
Synd bara att det inte ligger något sött där och pyser redan...
Det var allt från mig!
Peace
"Dom dagarna kommer aldrig tillbaka...
... Dom tiderna, dom är förbi."
Aldrig förut har Peps Persson sjungit Onådens år så passande...
Aldrig förut har Peps Persson sjungit Onådens år så passande...
Sommarlov?
Allt känns så konstigt...
Jag har sommarlov men det känns inte så...
Det är nog för att jag har redan planerat en massa som jag ska göra...
Och vädret skriker inte sommar direkt heller...
Men förhoppningsvis så blir det bättre och lugnare:)
Så man kan slappna av lite mer och ta dagen som den kommer.
Jag har sommarlov men det känns inte så...
Det är nog för att jag har redan planerat en massa som jag ska göra...
Och vädret skriker inte sommar direkt heller...
Men förhoppningsvis så blir det bättre och lugnare:)
Så man kan slappna av lite mer och ta dagen som den kommer.
En tankeställare
Jag märkte en sak när jag hade fått tillbaka min mobil.
Det var rätt skönt ändå att inte ha någon mobil.
Man får ett annat perspektiv på saker och ting.
När jag inte kunde skicka något sms till min sötnos
saknade jag henne mer än någonsin.
Vilket bara är en bra sak.
Och det var ingen som ringde och ställde krav och grejjer.
Det var rätt lugnt och skönt på ett sätt.
Men samtidigt var det väldigt knasigt att inte kunna få tag i personer
när man behövde och ville.
Jag hade fått ett meddelande från en gammal kompis
som undrade om jag ville hänga med på en fest.
Vilket inte blev av eftersom jag aldrig fick meddelandet.
Så självklart hade det sina nackdelar också.
Men jag tror att många skulle må bra av att ta en vecka helt utan mobil.
Det var allt från mig!
Peace
Det var rätt skönt ändå att inte ha någon mobil.
Man får ett annat perspektiv på saker och ting.
När jag inte kunde skicka något sms till min sötnos
saknade jag henne mer än någonsin.
Vilket bara är en bra sak.
Och det var ingen som ringde och ställde krav och grejjer.
Det var rätt lugnt och skönt på ett sätt.
Men samtidigt var det väldigt knasigt att inte kunna få tag i personer
när man behövde och ville.
Jag hade fått ett meddelande från en gammal kompis
som undrade om jag ville hänga med på en fest.
Vilket inte blev av eftersom jag aldrig fick meddelandet.
Så självklart hade det sina nackdelar också.
Men jag tror att många skulle må bra av att ta en vecka helt utan mobil.
Det var allt från mig!
Peace
Farväl
Denna vecka är än riktig "farväl-vecka".
I tisdags åkte min äldre broder till Kosovo.
Han ska göra någon slags utlandstjänst.
Så i söndags såg jag honom för sista gången det senaste (minst) halvåret.
Det kändes lite jobbigt.
Jag hoppas verkligen att han får riktigt kul där nere.
Inte nog med det!
Nu på lördag ska en gammal vän från skolan flytta hem.
Första gången jag träffade honom var när jag gick i åttan,
då jag praktiserade i djurhuset på skolan.
Så i ettan var det verkligen underlättande att ha honom som vän här uppe.
Men nu har hans sista kurs tagit slut och han måste bege sig hem till Eskilstuna.
Så ikväll är sista kvällen vi ses här uppe.
Imorgon åker jag till min sötnos, så vi kommer inte kunna ses efter att jag slutar.
Nu låter det som att jag inte vill åka till min sötnos vilket är helt fel!
Jag längtar riktigt mycket för jag saknar henne så mycket just nu.
men för att återgå till ämnet...
Så jag kommer inte få se min gamle vän på en tid framöver.
Det kommer bli rätt tomt här uppe på skolan.
Han är en av de starkaste personligheterna här uppe
och många kommer att märka hans frånvaro.
Det var allt från mig!
Peace
I tisdags åkte min äldre broder till Kosovo.
Han ska göra någon slags utlandstjänst.
Så i söndags såg jag honom för sista gången det senaste (minst) halvåret.
Det kändes lite jobbigt.
Jag hoppas verkligen att han får riktigt kul där nere.
Inte nog med det!
Nu på lördag ska en gammal vän från skolan flytta hem.
Första gången jag träffade honom var när jag gick i åttan,
då jag praktiserade i djurhuset på skolan.
Så i ettan var det verkligen underlättande att ha honom som vän här uppe.
Men nu har hans sista kurs tagit slut och han måste bege sig hem till Eskilstuna.
Så ikväll är sista kvällen vi ses här uppe.
Imorgon åker jag till min sötnos, så vi kommer inte kunna ses efter att jag slutar.
Nu låter det som att jag inte vill åka till min sötnos vilket är helt fel!
Jag längtar riktigt mycket för jag saknar henne så mycket just nu.
men för att återgå till ämnet...
Så jag kommer inte få se min gamle vän på en tid framöver.
Det kommer bli rätt tomt här uppe på skolan.
Han är en av de starkaste personligheterna här uppe
och många kommer att märka hans frånvaro.
Det var allt från mig!
Peace
Vad ska vi göra egentligen?
Idag på samhällskunskapen fick jag något nytt att tänka på.
Eller inte nytt direkt men ett sidospår på något jag försöker med.
Jag försöker påverka mig själv och andra så mycket som möjligt
till att göra miljövänliga val.
På lektionen fick vi se en dokumentär som Uppdrag Granskning har gjort.
När man säger att man ska tänka miljövänligt så tänker nog de flesta,
inklusive jag själv, att man ska köra bil mindre och köpa ekologiska varor.
Detta har jag jobbat stenhårt med att pränta in i min kära familj och andra nära.
Dokumentären handlade om miljön och utsläpp, såklart.
Jag hade ingen aning om att jordbruket bidrog så mycket som det gör till växthuseffekten.
18% av människans utsläpp, på hela jorden, kommer ifrån jordbruket!
Det är enormt stora siffror.
Vilket betyder att om man äter kött eller dricker mjölk
så bidrar man kraftigt till miljöförstöringen.
Detta skrämmer mig.
Jag vet hur svårt det skulle vara att påverka folk att bara äta mindre kött.
När jag fick se denna dokumentär gick tankarna ungefär såhär:
"Hur sjutton ska jag kunna få de där hemma att äta mindre kött?"
Jag är också orolig över hur jag ska kunna ändra mig själv.
Jag är uppväxt med att äta kött och jag är mycket förtjust i alldeles för många kötträtter.
Men en sak som också gör mig väldigt besviken
är att jag fick reda på detta på en lektion och inte av regeringen.
I dokumentären erkände vissa politiker att de visste om
hur mycket utsläpp det kommer ifrån jordbruket
och när nu de flesta har hoppat på trenden att handla
och leva mer ekologiskt,
varför har de då inte sagt att om man äter kött så bidrar man till växthuseffekten?
Fast det är ju sant det min lärare sa
att det är politiskt självmord att gå ut och säga åt folk att sluta äta kött.
Men vad ska vi göra då?
Hur ska vi kunna leva på jorden när vi bara förstör den?
Jag tycker att allt känns så meningslöst och hopplöst just nu.
Jag vill vända mig till någon som är optimistisk och vet vad den gör
som säger att det kommer att lösa sig,
att siffrorna minskar
och att de har kommit på ett sätt som vi kan fortsätta leva ungefär som vi gör idag.
Det känns som att man inte kan lita på någon längre.
Världen är ond och hemlighetsfull och vi vaggas in i en falsk trygghet redan som barn.
Nu när till och med ekologiskt kött inte är bra alls för miljön
känns det som att det inte finns mycket vi kan göra,
om inte alla verkligen anstränger sig
och gör vad de själva kan göra för att allt ska bli bättre
så att våra barn och barnbarn ska kunna leva vidare på jorden
så som vi och våra föräldrar har gjort.
Men med tanke på hur allt ser ut idag,
med tanke på människorna idag
så känns det inte så ljust...
Det var allt ifrån mig!
Peace
Eller inte nytt direkt men ett sidospår på något jag försöker med.
Jag försöker påverka mig själv och andra så mycket som möjligt
till att göra miljövänliga val.
På lektionen fick vi se en dokumentär som Uppdrag Granskning har gjort.
När man säger att man ska tänka miljövänligt så tänker nog de flesta,
inklusive jag själv, att man ska köra bil mindre och köpa ekologiska varor.
Detta har jag jobbat stenhårt med att pränta in i min kära familj och andra nära.
Dokumentären handlade om miljön och utsläpp, såklart.
Jag hade ingen aning om att jordbruket bidrog så mycket som det gör till växthuseffekten.
18% av människans utsläpp, på hela jorden, kommer ifrån jordbruket!
Det är enormt stora siffror.
Vilket betyder att om man äter kött eller dricker mjölk
så bidrar man kraftigt till miljöförstöringen.
Detta skrämmer mig.
Jag vet hur svårt det skulle vara att påverka folk att bara äta mindre kött.
När jag fick se denna dokumentär gick tankarna ungefär såhär:
"Hur sjutton ska jag kunna få de där hemma att äta mindre kött?"
Jag är också orolig över hur jag ska kunna ändra mig själv.
Jag är uppväxt med att äta kött och jag är mycket förtjust i alldeles för många kötträtter.
Men en sak som också gör mig väldigt besviken
är att jag fick reda på detta på en lektion och inte av regeringen.
I dokumentären erkände vissa politiker att de visste om
hur mycket utsläpp det kommer ifrån jordbruket
och när nu de flesta har hoppat på trenden att handla
och leva mer ekologiskt,
varför har de då inte sagt att om man äter kött så bidrar man till växthuseffekten?
Fast det är ju sant det min lärare sa
att det är politiskt självmord att gå ut och säga åt folk att sluta äta kött.
Men vad ska vi göra då?
Hur ska vi kunna leva på jorden när vi bara förstör den?
Jag tycker att allt känns så meningslöst och hopplöst just nu.
Jag vill vända mig till någon som är optimistisk och vet vad den gör
som säger att det kommer att lösa sig,
att siffrorna minskar
och att de har kommit på ett sätt som vi kan fortsätta leva ungefär som vi gör idag.
Det känns som att man inte kan lita på någon längre.
Världen är ond och hemlighetsfull och vi vaggas in i en falsk trygghet redan som barn.
Nu när till och med ekologiskt kött inte är bra alls för miljön
känns det som att det inte finns mycket vi kan göra,
om inte alla verkligen anstränger sig
och gör vad de själva kan göra för att allt ska bli bättre
så att våra barn och barnbarn ska kunna leva vidare på jorden
så som vi och våra föräldrar har gjort.
Men med tanke på hur allt ser ut idag,
med tanke på människorna idag
så känns det inte så ljust...
Det var allt ifrån mig!
Peace
