Furuvik
Igår kom jag och min sötnos hem ifrån att ha gjort 5 dagars APU i Furuvikparken.
Det har varit riktigt lärorikt måste jag säga
och jag kände i bilen hem att jag faktiskt saknade Furuvik.
Vi hade tur jag och min sötnos som fick prova på näst intill alla olika arbetsområden i parken,
till skillnad från de två tjejer som bodde på samma vandrarhem som oss som fick i 2 veckors tid vara enbart i stallet.
Men som tur var sa de till och deras arbetsområden ändrades snarast.
Vad har vi då fått gjort?
Jadu, käre bloggläsare, alltihop kommer jag inte att skriva ner
(du kanske känner till att jag lätt kommer in på onödiga sidospår väldigt lätt?)
men jag hoppas på att få med det mesta
och framför allt de saker som jag minns bäst.
Jag ska bara citera en av arbetarna som förklarade väldigt bra om hur det ligger till när man jobbar på en djurpark;
"Det är 90% städa och göra rent, och har man tur så är det 10% som man faktiskt umgås med djuren."
Och så var det faktiskt.
Men jag kände inte att jag led så mycket av det.
Första dagen vi var där var på söndagen och på helgerna är det inte så många som jobbar där.
Så vi fick vara med en äldre herre som jobbat ungefär 20 år i djurparken.
Hans förkärlek till att berätta saker gjorde att man lärde sig en del om djuren och andra saker runt omkring.
Första dagen var mest att han visade vad som brukade göras
och vi fick lära oss att inte gå för nära gallret till varken schimpanser eller orangutanger,
vilket är förståeligt med tanke på vilka krafter som döljer sig under den lurviga pälsen.
Vi skar upp lite frukt och gönsaker som skulle ges till diverse småapor.
Sedan skar vi upp en halv hink också med frukt och grönsaker som skulle till ringsvanslemurerna.
De var bland de roligaste att mata av alla djuren, just för att de var så nyfikna och lät så lustigt när vi var där.
Det var nästan som något slags grymtande läte, svårt att beskriva.
Vi hällde över frukt och pellets i olika burkar och fat och det smaskades för fullt när vi gick därifrån.
Vi fick också gå med till orangutangerna som jag tidigare inte har haft någon speciell tanke på,
alltså vad det är för slags djur och sånt.
Men efter den här veckan så tänker jag på orangutangerna och känner en fin känsla inom mig.
Men jag får också en orolig känsla när jag tänker på hur otroligt utrotningshotade Sumatraorangutangen är.
Här är en sida för de som är intresserade att läsa om vad man gör för vilda orangutanger
eller kanske rent av vill hjälpa till själv.
Ett minus är att sidan är på engelska tycker jag.
Visst ska man kunna en hel del engelska vid det här laget,
men det blir ändå lite svårare att första helheten av det man läser tycker jag.
Orangutangerna har en jättestor inhägnad med mycket plats och utrymme att klättra på.
Även övervåningen på huset har galler in i hägnet där vi la pellets och olika blandningar av små nötter och russin
(ungefär samma som min käre mor brukar äta hemma i soffan när hon tittar på tv).
Det var väldigt mäktigt att se hur lätt de fick det att se ut att ta sig från olika ställen till andra.
Med bara några få handtag var hanen utom synhåll sen han nyss stod och inspekterade mig och min sötnos.
Otroligt fascinerande djur som folk borde få lära sig mer om.
Senare under dagen fick vi hjälpa till att mocka i stallet, hos två kor och hos kamelerna.
Vi fick en slags rundtur av en annan tjej som arbetstränade där.
Hon visade oss en massa djur
och jag känner nu såhär i efterhand att det var väldigt nyttigt att få sig en rundtur första dagen.
Vi fick också hjläpa till att släppa in hästarna för kvällen.
Nästa dag fick jag och min sötnos vara med en tjej som höll på nästan bara med orangutangerna.
Orangutangerna tittar väldigt gärna på vad man gör när man är där.
Om man till exempel skulle stå och sopa gången så skulle, iallafall en utav dem, sitta och titta på.
Och hon som vi var där med sa att orangutanghonan tyckte om när det var killar där,
eftersom att det mest är flickor som jobbar i parken.
Lite senare sa hon också att hon trodde att orangutanghonan var lite förtjust i mig, för hon tittade så på mig.
Det var ju kul att höra tänkte jag och så fortsatte dagen som vanligt.
Inhägnaden som orangutangerna är i är indelad i två stora delar.
Så eftersom att man inte ska gå in till dem så kan man stänga in dem i den ena delen
medan man fixar med mat och liknande i den andra delen.
Vilket vi gjorde.
Vi gömde bitar av frukt lite här och var och den stor hink med snö ställdes in som vi sedan gömde vissa godsaker i.
När vi gått ut ur hägnet låste vi dörren och öppnade så de fick komma in och börja att leta mat.
Då stängde vi dörren emellan hägnen igenoch började att gömma mat i den andra delen.
Jag prövade på hur det skulle vara att leva inne i orangutanghägnet
och försökte att klättra runt lite och svinga mig i rep och grejjer.
Men självklart så utnyttjade jag också det genom att försöka att gömma mat på lite klurigare ställen
där jag faktiskt lyckades klättra upp.
Sedan gick vi upp till övervåningen vid gallerfönstrena och gav lite mat där.
Då kom hanen upp vid det ena fönstret och började äta och honan (som inte brukar få äta först)
dök upp vid det andra gallret.
Då min sötnos och två djurvårdare stod vid gallret hos hanen tänkte jag att jag kunde ställa mig hos honan
så hon fick något att änka på.
Jag såg att några godsaker hade ramlat ner på golvet och plockade upp dem och la dem vid gallret.
Då började hon att plocka lite runt sig och fick tag i ett slags litet melonskal som hon försökte att trycka igenom gallret.
När hon lyckades tog jag skalet och tittade frågande på djurvårdaren som sa att det var en present till mig
eftersom att hon var förtjust i mig.
Gissa om man kände sig smickrad då!
Så det skalet sparade jag och har tagit med det hem = )
Andra eller tredje dagen vi var där (kommer inte ihåg så väl) fick han som vi hade varit med första dagen och som verkade ha ordning på det mesta reda på att vi gick i trean.
Han hade trott att vi hade gått det andra året på gymnasiet,
vilket förklarade varför vi fick ha det så mycket bättre än de två tjejerna som bor på samma vandrarhem som oss.
Och efter det märktes en skillnad i våra arbetssysslor faktiskt.
men jag tyckte inte att det var så illa för vi fick jobba mer självständigt nu
och de två andra tjejerna fick göra andra lite roligare saker.
Så nu var det vi två som hade stallet och fäboden.
Men det innebär inte att vi bara fick hålla på med hästar och kor.
Nejdu!
det var får, hedemorahöns, kaniner, getter, emuer och maror också!
(Ni får ursäkta men jag utgår ifrån att de flesta känner till vad får, kaniner och getter är för något)
Jag tyckte att det var väldigt roligt
och numera kan jag faktiskt förstå hur folk kan välja att ha hästar och får och liknande djur.
Så länge jag skulle slippa rida hästar, borsta dem och karva ur (eller vad det heter)
deras hovar så skulle jag inte ha så mycket emot att jobba med hästar.
Faktiskt.
Men en av de saker jag minns bäst var när vi var och matade ringsvanslemurerna en gång
och jag och min sötnos skulle handmata dem.
Jag tog en vindruva och förväntade mig att hela handen skulle bitas blodig innan det lilla djuret fått tag i frukten.
Men jag har aldrig sett något djur ta mat ur hand snällare än vad ringsvanslemurerna på Furuvik djurpark gjorde.
Långsamt och försiktigt börjde de sig fram och tog vindruvan med munnen lugnt och sansat.
Och när vi hade russin i handflatan och gav dem var det lika duktiga då också.
Men när jag höll handen för långt ifrån dem tog lemuren tag i min hand med sin och drog den åt sig så att han skule nå.
Både jag och min sötnos var helt chockade när vi gick därifrån.
Den här veckan har verkligen varit lärorik och riktigt rolig må jag säga!
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba på Furuvik djurpark.
Det ända som var lite jobbigt var att vi var med olika arbetare varje dag
och alla hade olika rutiner så det man hade lärt sig dagen innan skulle man lära om
och göra på ett annorlunda sätt.
Men det gjorde inte så mycket tyckte jag.
Ni får ha överseende med eventuella felstavningar,
men jag är jättetrött och måste verkligen sova nu så jag orkar verkligen inte läsa igenom allt jag skrivit f
ör att rätta till fel.
Så har ni något klagomål så hänvisar jag er till kommentarerna här nedanför.
Det var allt från mig!
Peace
Det har varit riktigt lärorikt måste jag säga
och jag kände i bilen hem att jag faktiskt saknade Furuvik.
Vi hade tur jag och min sötnos som fick prova på näst intill alla olika arbetsområden i parken,
till skillnad från de två tjejer som bodde på samma vandrarhem som oss som fick i 2 veckors tid vara enbart i stallet.
Men som tur var sa de till och deras arbetsområden ändrades snarast.
Vad har vi då fått gjort?
Jadu, käre bloggläsare, alltihop kommer jag inte att skriva ner
(du kanske känner till att jag lätt kommer in på onödiga sidospår väldigt lätt?)
men jag hoppas på att få med det mesta
och framför allt de saker som jag minns bäst.
Jag ska bara citera en av arbetarna som förklarade väldigt bra om hur det ligger till när man jobbar på en djurpark;
"Det är 90% städa och göra rent, och har man tur så är det 10% som man faktiskt umgås med djuren."
Och så var det faktiskt.
Men jag kände inte att jag led så mycket av det.
Första dagen vi var där var på söndagen och på helgerna är det inte så många som jobbar där.
Så vi fick vara med en äldre herre som jobbat ungefär 20 år i djurparken.
Hans förkärlek till att berätta saker gjorde att man lärde sig en del om djuren och andra saker runt omkring.
Första dagen var mest att han visade vad som brukade göras
och vi fick lära oss att inte gå för nära gallret till varken schimpanser eller orangutanger,
vilket är förståeligt med tanke på vilka krafter som döljer sig under den lurviga pälsen.
Vi skar upp lite frukt och gönsaker som skulle ges till diverse småapor.
Sedan skar vi upp en halv hink också med frukt och grönsaker som skulle till ringsvanslemurerna.
De var bland de roligaste att mata av alla djuren, just för att de var så nyfikna och lät så lustigt när vi var där.
Det var nästan som något slags grymtande läte, svårt att beskriva.
Vi hällde över frukt och pellets i olika burkar och fat och det smaskades för fullt när vi gick därifrån.
Vi fick också gå med till orangutangerna som jag tidigare inte har haft någon speciell tanke på,
alltså vad det är för slags djur och sånt.
Men efter den här veckan så tänker jag på orangutangerna och känner en fin känsla inom mig.
Men jag får också en orolig känsla när jag tänker på hur otroligt utrotningshotade Sumatraorangutangen är.
Här är en sida för de som är intresserade att läsa om vad man gör för vilda orangutanger
eller kanske rent av vill hjälpa till själv.
Ett minus är att sidan är på engelska tycker jag.
Visst ska man kunna en hel del engelska vid det här laget,
men det blir ändå lite svårare att första helheten av det man läser tycker jag.
Orangutangerna har en jättestor inhägnad med mycket plats och utrymme att klättra på.
Även övervåningen på huset har galler in i hägnet där vi la pellets och olika blandningar av små nötter och russin
(ungefär samma som min käre mor brukar äta hemma i soffan när hon tittar på tv).
Det var väldigt mäktigt att se hur lätt de fick det att se ut att ta sig från olika ställen till andra.
Med bara några få handtag var hanen utom synhåll sen han nyss stod och inspekterade mig och min sötnos.
Otroligt fascinerande djur som folk borde få lära sig mer om.
Senare under dagen fick vi hjälpa till att mocka i stallet, hos två kor och hos kamelerna.
Vi fick en slags rundtur av en annan tjej som arbetstränade där.
Hon visade oss en massa djur
och jag känner nu såhär i efterhand att det var väldigt nyttigt att få sig en rundtur första dagen.
Vi fick också hjläpa till att släppa in hästarna för kvällen.
Nästa dag fick jag och min sötnos vara med en tjej som höll på nästan bara med orangutangerna.
Orangutangerna tittar väldigt gärna på vad man gör när man är där.
Om man till exempel skulle stå och sopa gången så skulle, iallafall en utav dem, sitta och titta på.
Och hon som vi var där med sa att orangutanghonan tyckte om när det var killar där,
eftersom att det mest är flickor som jobbar i parken.
Lite senare sa hon också att hon trodde att orangutanghonan var lite förtjust i mig, för hon tittade så på mig.
Det var ju kul att höra tänkte jag och så fortsatte dagen som vanligt.
Inhägnaden som orangutangerna är i är indelad i två stora delar.
Så eftersom att man inte ska gå in till dem så kan man stänga in dem i den ena delen
medan man fixar med mat och liknande i den andra delen.
Vilket vi gjorde.
Vi gömde bitar av frukt lite här och var och den stor hink med snö ställdes in som vi sedan gömde vissa godsaker i.
När vi gått ut ur hägnet låste vi dörren och öppnade så de fick komma in och börja att leta mat.
Då stängde vi dörren emellan hägnen igenoch började att gömma mat i den andra delen.
Jag prövade på hur det skulle vara att leva inne i orangutanghägnet
och försökte att klättra runt lite och svinga mig i rep och grejjer.
Men självklart så utnyttjade jag också det genom att försöka att gömma mat på lite klurigare ställen
där jag faktiskt lyckades klättra upp.
Sedan gick vi upp till övervåningen vid gallerfönstrena och gav lite mat där.
Då kom hanen upp vid det ena fönstret och började äta och honan (som inte brukar få äta först)
dök upp vid det andra gallret.
Då min sötnos och två djurvårdare stod vid gallret hos hanen tänkte jag att jag kunde ställa mig hos honan
så hon fick något att änka på.
Jag såg att några godsaker hade ramlat ner på golvet och plockade upp dem och la dem vid gallret.
Då började hon att plocka lite runt sig och fick tag i ett slags litet melonskal som hon försökte att trycka igenom gallret.
När hon lyckades tog jag skalet och tittade frågande på djurvårdaren som sa att det var en present till mig
eftersom att hon var förtjust i mig.
Gissa om man kände sig smickrad då!
Så det skalet sparade jag och har tagit med det hem = )
Andra eller tredje dagen vi var där (kommer inte ihåg så väl) fick han som vi hade varit med första dagen och som verkade ha ordning på det mesta reda på att vi gick i trean.
Han hade trott att vi hade gått det andra året på gymnasiet,
vilket förklarade varför vi fick ha det så mycket bättre än de två tjejerna som bor på samma vandrarhem som oss.
Och efter det märktes en skillnad i våra arbetssysslor faktiskt.
men jag tyckte inte att det var så illa för vi fick jobba mer självständigt nu
och de två andra tjejerna fick göra andra lite roligare saker.
Så nu var det vi två som hade stallet och fäboden.
Men det innebär inte att vi bara fick hålla på med hästar och kor.
Nejdu!
det var får, hedemorahöns, kaniner, getter, emuer och maror också!
(Ni får ursäkta men jag utgår ifrån att de flesta känner till vad får, kaniner och getter är för något)
Jag tyckte att det var väldigt roligt
och numera kan jag faktiskt förstå hur folk kan välja att ha hästar och får och liknande djur.
Så länge jag skulle slippa rida hästar, borsta dem och karva ur (eller vad det heter)
deras hovar så skulle jag inte ha så mycket emot att jobba med hästar.
Faktiskt.
Men en av de saker jag minns bäst var när vi var och matade ringsvanslemurerna en gång
och jag och min sötnos skulle handmata dem.
Jag tog en vindruva och förväntade mig att hela handen skulle bitas blodig innan det lilla djuret fått tag i frukten.
Men jag har aldrig sett något djur ta mat ur hand snällare än vad ringsvanslemurerna på Furuvik djurpark gjorde.
Långsamt och försiktigt börjde de sig fram och tog vindruvan med munnen lugnt och sansat.
Och när vi hade russin i handflatan och gav dem var det lika duktiga då också.
Men när jag höll handen för långt ifrån dem tog lemuren tag i min hand med sin och drog den åt sig så att han skule nå.
Både jag och min sötnos var helt chockade när vi gick därifrån.
Den här veckan har verkligen varit lärorik och riktigt rolig må jag säga!
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba på Furuvik djurpark.
Det ända som var lite jobbigt var att vi var med olika arbetare varje dag
och alla hade olika rutiner så det man hade lärt sig dagen innan skulle man lära om
och göra på ett annorlunda sätt.
Men det gjorde inte så mycket tyckte jag.
Ni får ha överseende med eventuella felstavningar,
men jag är jättetrött och måste verkligen sova nu så jag orkar verkligen inte läsa igenom allt jag skrivit f
ör att rätta till fel.
Så har ni något klagomål så hänvisar jag er till kommentarerna här nedanför.
Det var allt från mig!
Peace
Furuvik nästa!
Nu har det hänt mycket på sistone.
Du kanske har läst de två inläggena här nedanför?
Det är mer än det som är på G nu.
Jag och min sötnos ska nämligen imorgon åka till Furuvik för att göra en veckas APU där!
Vi börjar på söndag och åker hem på söndag.
Det ska bli riktigt kul.
Jag och min sötnos ska bo på ett vandrarhem som ligger ungefär 200 meter ifrån djurparken.
Det här är den perfekta lösningen på APU-platser för min del.
Vi har tre veckor efter sportlovet som vi får göra APU på om vi vill.
Men vi kan också väljsa att göra APU bara en vecka för att sedan vara ledig de resterande veckorna.
Jag har valt att göra en vecka för att kunna hålla på med projektarbetet så mycket som möjligt innan det ska vara klart.
Min käre projektarbetsvän ska åka bort över hela sportlovet så vi kommer ändå inte kunna projektarbeta något då.
Så därför blir lösningen att jag göra APU på sportlovet perfekt för då kan jag hålla på så mycket som möjligt
med projektarbetet och när det är klart får jag en hel massa ledighet : D
Att vara på en djurpark är också helt otroligt!
Att få chansen att se vad man sysslar med på en djurpark,
som jag många gånger har funderat på att kanske jobba på om några år.
Och så får man en lite större bredd när det gäller APU-platser.
För det känns som att jag har testat på det mesta.
Ett katthem skulle väl vara det som jag känner att jag har missat under alla mina APU-veckor.
Det var allt från mig!
Peace
Du kanske har läst de två inläggena här nedanför?
Det är mer än det som är på G nu.
Jag och min sötnos ska nämligen imorgon åka till Furuvik för att göra en veckas APU där!
Vi börjar på söndag och åker hem på söndag.
Det ska bli riktigt kul.
Jag och min sötnos ska bo på ett vandrarhem som ligger ungefär 200 meter ifrån djurparken.
Det här är den perfekta lösningen på APU-platser för min del.
Vi har tre veckor efter sportlovet som vi får göra APU på om vi vill.
Men vi kan också väljsa att göra APU bara en vecka för att sedan vara ledig de resterande veckorna.
Jag har valt att göra en vecka för att kunna hålla på med projektarbetet så mycket som möjligt innan det ska vara klart.
Min käre projektarbetsvän ska åka bort över hela sportlovet så vi kommer ändå inte kunna projektarbeta något då.
Så därför blir lösningen att jag göra APU på sportlovet perfekt för då kan jag hålla på så mycket som möjligt
med projektarbetet och när det är klart får jag en hel massa ledighet : D
Att vara på en djurpark är också helt otroligt!
Att få chansen att se vad man sysslar med på en djurpark,
som jag många gånger har funderat på att kanske jobba på om några år.
Och så får man en lite större bredd när det gäller APU-platser.
För det känns som att jag har testat på det mesta.
Ett katthem skulle väl vara det som jag känner att jag har missat under alla mina APU-veckor.
Det var allt från mig!
Peace
Strutsjakt!
Idag hände en till lustig grej när jag var hos strutsarna : )
Som vanligt var jsg inne hos kycklingarna.
Jag skulle gå till 4 månaders strutsarna och mata dem.
För att ta sig dit måste man gå förbi både 2 månaders- och 3 månaders strutsarna.
Så där gick jag och så kikade jag in lite snabbt till 2 månaders strutsarna.
Då ser jag en struts som beter sig lite konstigt då det ser ut som att den nästan kliar sig på huvudet.
Men när den lyfter upp sin långa hals från marken
och tittar mot mig ser jag att den har ett långt halmstrå som hänger ut ur näbben.
Det var alltså halmstrået den försökte att bli av med!
Så jag tänkte att jag skulle ta bort halmstrået ur näbben på den.
Detta har jag gjort många gånger förut och kände mig inte särskilt oroad.
Oftast så brukar strutsen med halmstrået komma fram till mig själva, av ren nyfikenhet.
Men denna struts måste ha insett att det var något skumt pågång när jag gick mot den med bestämda steg,
eftersom den nervöst började gå åt andra hållet.
Därför körde jag med den andra taktiken, att tränga in strutsen i hörnet.
En annan stackars oskyldig struts råkade också bli inträngd i samma hörn som "halmstrutsen".
Strutsarna började få fart i kurvan i hörnet så jag tänkte skära av deras flyktväg vilket resulterade i att den oskyldiga strutsen sprang igenom skiljeväggen mellan 2 månaders och 3 månaders!!
Men du kan lugna dig käre bloggläsare, det är bara kanterna och övre delen av skiljeväggen som är av järnrör,
resten är av något slags tyg.
Så strutsen mådde bara fint,
nu var problemet det att strutsen var inne hos andra strutsar som var dubbelt så långa som den själv!
Jag tänkte det att om de stora strutsarna blir rädda för något
och börjar springa så skulle de kunna trampa ihjäl den lilla oskyldiga stackars 2 månaders strutsen.
Så jg gick in till 3 månaders strutsarna (och den oskyldiga 2 månaders strutsen) för att fånga den
och få tillbaka den till sina syskon, på något sätt.
Så ännu en gång gick jag på jakt efter en speciell struts för att fånga in den.
Den lilla stackaren försökte att gömma sig bland de andra större strutsarna,
men det var väldigt lätt att urskilja den från den större gruppen.
Till slut började jag få den mot ett hörn men jag såg att den började att svänga
och insåg att den då skulle vara utom räckhåll för mig.
Därför gjorde jag ett djärvt försök och slängde mig handlöst efter strutsen, vilket lyckades!
Så jag tröck ner lillstrutsen mot marken och medan jag var säker på att den inte kunde ta sig därifrån
ställde jag mig själv så att jag stod stadigt och kunde börja fundera över hur jag skulle göra nu.
Men jag kom snabbt på en bra lösning.
Eftersom strutsen hade varit så vänlig att springa mot hörnet den råkade tränga sig igenom till 3 månaders strutsarna,
kunde jag utan några större problem trycka tillbaka strutsen i samma hål som den kom in genom.
Hålet täckte jag igen med en skiva jag hittade och strutsen klarade sig utan några men för livet, hoppas jag...
Det var allt från mig!
Peace
Som vanligt var jsg inne hos kycklingarna.
Jag skulle gå till 4 månaders strutsarna och mata dem.
För att ta sig dit måste man gå förbi både 2 månaders- och 3 månaders strutsarna.
Så där gick jag och så kikade jag in lite snabbt till 2 månaders strutsarna.
Då ser jag en struts som beter sig lite konstigt då det ser ut som att den nästan kliar sig på huvudet.
Men när den lyfter upp sin långa hals från marken
och tittar mot mig ser jag att den har ett långt halmstrå som hänger ut ur näbben.
Det var alltså halmstrået den försökte att bli av med!
Så jag tänkte att jag skulle ta bort halmstrået ur näbben på den.
Detta har jag gjort många gånger förut och kände mig inte särskilt oroad.
Oftast så brukar strutsen med halmstrået komma fram till mig själva, av ren nyfikenhet.
Men denna struts måste ha insett att det var något skumt pågång när jag gick mot den med bestämda steg,
eftersom den nervöst började gå åt andra hållet.
Därför körde jag med den andra taktiken, att tränga in strutsen i hörnet.
En annan stackars oskyldig struts råkade också bli inträngd i samma hörn som "halmstrutsen".
Strutsarna började få fart i kurvan i hörnet så jag tänkte skära av deras flyktväg vilket resulterade i att den oskyldiga strutsen sprang igenom skiljeväggen mellan 2 månaders och 3 månaders!!
Men du kan lugna dig käre bloggläsare, det är bara kanterna och övre delen av skiljeväggen som är av järnrör,
resten är av något slags tyg.
Så strutsen mådde bara fint,
nu var problemet det att strutsen var inne hos andra strutsar som var dubbelt så långa som den själv!
Jag tänkte det att om de stora strutsarna blir rädda för något
och börjar springa så skulle de kunna trampa ihjäl den lilla oskyldiga stackars 2 månaders strutsen.
Så jg gick in till 3 månaders strutsarna (och den oskyldiga 2 månaders strutsen) för att fånga den
och få tillbaka den till sina syskon, på något sätt.
Så ännu en gång gick jag på jakt efter en speciell struts för att fånga in den.
Den lilla stackaren försökte att gömma sig bland de andra större strutsarna,
men det var väldigt lätt att urskilja den från den större gruppen.
Till slut började jag få den mot ett hörn men jag såg att den började att svänga
och insåg att den då skulle vara utom räckhåll för mig.
Därför gjorde jag ett djärvt försök och slängde mig handlöst efter strutsen, vilket lyckades!
Så jag tröck ner lillstrutsen mot marken och medan jag var säker på att den inte kunde ta sig därifrån
ställde jag mig själv så att jag stod stadigt och kunde börja fundera över hur jag skulle göra nu.
Men jag kom snabbt på en bra lösning.
Eftersom strutsen hade varit så vänlig att springa mot hörnet den råkade tränga sig igenom till 3 månaders strutsarna,
kunde jag utan några större problem trycka tillbaka strutsen i samma hål som den kom in genom.
Hålet täckte jag igen med en skiva jag hittade och strutsen klarade sig utan några men för livet, hoppas jag...
Det var allt från mig!
Peace
Kittlad av en struts!
Idag hände en väldigt annorlunda sak.
för den som inte redan visste kan jag tala om att jag just nu är inne på min tredje APU-vecka
och är just nu på strutsfarmen i Borlänge, "Sahlins struts".
Den första veckan min klass gjorde APU var jag och min sötnos på strutsfarmen tillsammans.
Veckan som var nu var jag hos en hundtrimmare i Djurmo, världens häftigaste 60-åring!
Krut i den kärringen må jag säga!
Så denna vecka är jag tillbaka på strutsfarmen (fast ensam),
som numer börjar kännas nästan som en riktig arbetsplats.
Varje dag matar jag kycklingarna som är indelade i tre grupper:
En grupp med 2 månaders kycklingar, en grupp med 3 månaders kycklingar
och sist men absolut inte minst 4 månaders-gruppen!
Kycklingarna i 2 månaders gruppen är lite längre än navelhöjd på mig.
Kycklingarna i 3 månaders gruppen (och här kommer det intressanta!) är i huvudhöjd med mig.
(Hann du med att se det intressanta, käre bloggläsare?
Märkte du inte vilken stor skillnad i längd det är med bara en månads mellansrum?)
Min APU-handledare se till mig att när en kyckling växer som de ska växer de 1 centimeter på ett dygn!
Det är imponerande.
Och 4 månaders-gruppen är änu längre!
Iallafall, när man matar kycklingarna mixar man havre, pellets, två andra sorters fröer, hö och massor med vatten
i en skottkärra,
som man sedan kör in till ministrutsarna och så tar man en hink
och häller över maten/sörjan i deras många matskålar
och rör runt så att det inte är fast på ett ställe och vatten på ett annat.
När man sedan går tillbaka till kycklingarna några timmar senare måste man fylla på med vatten
i alla matskålarna, eftersom det är vattnet de tycker mest om.
Därför fyller man två vattenkannor med varmt vatten och går ut och häller i alla matskålarna och rör runt.
Det var just detta jag gjorde när det annorlunda hända mig idag.
Jag blev nämligen kittlad av en struts!
Ja, käre bloggläsare! Du får tro det om du vill eller inte men sant är det!
Det som är så roligt med strutsar är de att de inte är rädda för en utan de är så nyfikna
och kommer mer än gärna fram och pickar på en.
De brukar faktiskt stå och trängas med varann och trycka på bakifrån bara för att få komma fram och picka!
De tycker mycket om att picka på saker som sticker ut lite.
Exempelvis en vante som sticker ut lite ur fickan, grejjen man drar dragkedjan med (vad heter den egentligen?),
kanter på byxor eller tröjjor och de älskar att picka på skosnören!
Vissa gånger när de pickar på en kan det till och med göra ont medan andra gånger känns det knappt alls.
Men denna struts var lite speciell.
Han/hon ställde sig väldigt nära mig så hans/hennes hals nästan nuddade min arm.
Så tog strutsen sin näbb och liksom gnuggade spetsen av näbben mot min axel.
Och inte på samma ställe utan han/hon (jag ser tyvärr inte könsskillnad på dem vid den åldern)
flyttade runt näbben mot nacken och ner mot bröstet liksom.
Det både kittlades och var riktigt mysigt : )
En riktig mysstruts : )
Lite struts-fakta som jag har snappat upp för den som är intresserad:
Den största strutsen heter Afrikanska struts och lever utspridd i stora delar av Afrika.
Strutsen har en släkting som heter Emu som endast lever i Australien
(så tror jag att den har fler nära släktingar men det är dessa jag känner till, så därför nämner jag endast dem)
Hos Sahlins struts slaktas en struts när den är runt 1 år gammal.
Hanar blir könsmogna vid 3 års ålder medan honor kan lägga något ägg redan vid 2 års ålder.
Strutsar lever i flock och det är en hanne som bestämmer i gruppen och betäcker honorna.
Under brunstperioden blir hannen väldigt försvarslysten och utmanar än om man bara går förbi stängslet utanför.
En struts försvarar sig i trängda situationer genom att sparkas helst springer de ifrån faran.
Myten om att en struts stoppar huvudet i sanden när de blir rädda är inte sann, men däremot kan en struts som är rädd lägga sig platt på marken för att spela osynlig
(vilket jag har sett två gånger när jag har försökt tagit ett halmstrå ur näbben på en struts).
Men om man sätter en strumpa på huvudet på en struts tror den att det är natt och blir oftast genast lugnare.
Strutsen äter runda stenar som hjälper dem att smälta maten i magen.
De stora strutsarna utfodras endast med hö, havre och pellets,
medan de mindre får samma blandning fast med två andra sorters fröer, som jag inte känner till,
som blandas till ett blötfoder.
Ett normalstort ägg väger ungefär 1500 g.
Det tyngsta ägget i världen vägde ungefär 2500 g och värptes på, ja just det! Sahlins struts!
Jag hoppas att faktan tillfredställde dig käre bloggläsare!
Har du några andra frågor om strutsar eller något annat så hänvisar jag dig till kommentarerna här nedanför.
Det var allt från mig!
Peace
för den som inte redan visste kan jag tala om att jag just nu är inne på min tredje APU-vecka
och är just nu på strutsfarmen i Borlänge, "Sahlins struts".
Den första veckan min klass gjorde APU var jag och min sötnos på strutsfarmen tillsammans.
Veckan som var nu var jag hos en hundtrimmare i Djurmo, världens häftigaste 60-åring!
Krut i den kärringen må jag säga!
Så denna vecka är jag tillbaka på strutsfarmen (fast ensam),
som numer börjar kännas nästan som en riktig arbetsplats.
Varje dag matar jag kycklingarna som är indelade i tre grupper:
En grupp med 2 månaders kycklingar, en grupp med 3 månaders kycklingar
och sist men absolut inte minst 4 månaders-gruppen!
Kycklingarna i 2 månaders gruppen är lite längre än navelhöjd på mig.
Kycklingarna i 3 månaders gruppen (och här kommer det intressanta!) är i huvudhöjd med mig.
(Hann du med att se det intressanta, käre bloggläsare?
Märkte du inte vilken stor skillnad i längd det är med bara en månads mellansrum?)
Min APU-handledare se till mig att när en kyckling växer som de ska växer de 1 centimeter på ett dygn!
Det är imponerande.
Och 4 månaders-gruppen är änu längre!
Iallafall, när man matar kycklingarna mixar man havre, pellets, två andra sorters fröer, hö och massor med vatten
i en skottkärra,
som man sedan kör in till ministrutsarna och så tar man en hink
och häller över maten/sörjan i deras många matskålar
och rör runt så att det inte är fast på ett ställe och vatten på ett annat.
När man sedan går tillbaka till kycklingarna några timmar senare måste man fylla på med vatten
i alla matskålarna, eftersom det är vattnet de tycker mest om.
Därför fyller man två vattenkannor med varmt vatten och går ut och häller i alla matskålarna och rör runt.
Det var just detta jag gjorde när det annorlunda hända mig idag.
Jag blev nämligen kittlad av en struts!
Ja, käre bloggläsare! Du får tro det om du vill eller inte men sant är det!
Det som är så roligt med strutsar är de att de inte är rädda för en utan de är så nyfikna
och kommer mer än gärna fram och pickar på en.
De brukar faktiskt stå och trängas med varann och trycka på bakifrån bara för att få komma fram och picka!
De tycker mycket om att picka på saker som sticker ut lite.
Exempelvis en vante som sticker ut lite ur fickan, grejjen man drar dragkedjan med (vad heter den egentligen?),
kanter på byxor eller tröjjor och de älskar att picka på skosnören!
Vissa gånger när de pickar på en kan det till och med göra ont medan andra gånger känns det knappt alls.
Men denna struts var lite speciell.
Han/hon ställde sig väldigt nära mig så hans/hennes hals nästan nuddade min arm.
Så tog strutsen sin näbb och liksom gnuggade spetsen av näbben mot min axel.
Och inte på samma ställe utan han/hon (jag ser tyvärr inte könsskillnad på dem vid den åldern)
flyttade runt näbben mot nacken och ner mot bröstet liksom.
Det både kittlades och var riktigt mysigt : )
En riktig mysstruts : )
Lite struts-fakta som jag har snappat upp för den som är intresserad:
Den största strutsen heter Afrikanska struts och lever utspridd i stora delar av Afrika.
Strutsen har en släkting som heter Emu som endast lever i Australien
(så tror jag att den har fler nära släktingar men det är dessa jag känner till, så därför nämner jag endast dem)
Hos Sahlins struts slaktas en struts när den är runt 1 år gammal.
Hanar blir könsmogna vid 3 års ålder medan honor kan lägga något ägg redan vid 2 års ålder.
Strutsar lever i flock och det är en hanne som bestämmer i gruppen och betäcker honorna.
Under brunstperioden blir hannen väldigt försvarslysten och utmanar än om man bara går förbi stängslet utanför.
En struts försvarar sig i trängda situationer genom att sparkas helst springer de ifrån faran.
Myten om att en struts stoppar huvudet i sanden när de blir rädda är inte sann, men däremot kan en struts som är rädd lägga sig platt på marken för att spela osynlig
(vilket jag har sett två gånger när jag har försökt tagit ett halmstrå ur näbben på en struts).
Men om man sätter en strumpa på huvudet på en struts tror den att det är natt och blir oftast genast lugnare.
Strutsen äter runda stenar som hjälper dem att smälta maten i magen.
De stora strutsarna utfodras endast med hö, havre och pellets,
medan de mindre får samma blandning fast med två andra sorters fröer, som jag inte känner till,
som blandas till ett blötfoder.
Ett normalstort ägg väger ungefär 1500 g.
Det tyngsta ägget i världen vägde ungefär 2500 g och värptes på, ja just det! Sahlins struts!
Jag hoppas att faktan tillfredställde dig käre bloggläsare!
Har du några andra frågor om strutsar eller något annat så hänvisar jag dig till kommentarerna här nedanför.
Det var allt från mig!
Peace
Hello mister Minister!
I måndags när jag och min sötnos gjorde vår första dag som praktikanter på strutsfarmen i Borlänge
fick vi besök av ingen mindre än självaste jordbruksministern!
Han och många fler skule ha ett möte på farmen
och när jag och min sötnos skulle försöka att försiktigt smyga oss ner för trappan,
måste han och alla de andra ha misstagit mig och min sötnos för några viktiga personer på gården
eftersom de kom fram och hälsade och skakade hand alihop,
och då kunde man ju inte bara vara otrevlig och smita därifrån : P
Det du! käre bloggläsare.
Det var allt ifrån mig!
Peace
fick vi besök av ingen mindre än självaste jordbruksministern!
Han och många fler skule ha ett möte på farmen
och när jag och min sötnos skulle försöka att försiktigt smyga oss ner för trappan,
måste han och alla de andra ha misstagit mig och min sötnos för några viktiga personer på gården
eftersom de kom fram och hälsade och skakade hand alihop,
och då kunde man ju inte bara vara otrevlig och smita därifrån : P
Det du! käre bloggläsare.
Det var allt ifrån mig!
Peace
Handledande praktikant
Igår när jag praktiserade i djurmagazinet i Mora
kom det in två små flickor.
De skulle tydligen praoa där och jag blev deras handledare...
Lite lustigt ändå tycker jag.
Idag fick jag mata kungsboan med en råtta.
Det var grymt häftigt.
I morgon ska jag änltigen få träffa min sötnos : )
Som jag har längtat!
Det va rallt från mig!
Peace
kom det in två små flickor.
De skulle tydligen praoa där och jag blev deras handledare...
Lite lustigt ändå tycker jag.
Idag fick jag mata kungsboan med en råtta.
Det var grymt häftigt.
I morgon ska jag änltigen få träffa min sötnos : )
Som jag har längtat!
Det va rallt från mig!
Peace
