barca

Nej det tror jag nog inte...
Men idag var det näst intill ett vasalopp här hemma i mitt älskade Bäsna.
Eftersom att det var ett så fint väder idag kom min käre fader på idén att vi skulle åka längdskidor.
Min käre mor var mycket skeptisk till idén och även jag.
Men när min käre fader tröstade oss med att vi bara skulle åka en kilometer
för att sedan kunna säga att vi har åkt skidor så gav vi idén en chans och gav oss iväg.
Mor och far fick på sig sina skidor långt före mig och skidade iväg.
När jag efter mycket om och men förstod hur jag skulle bära mig åt för att få skidorna att sitta kvar på pjäxorna
skidade även jag iväg.
Jag hann snabbt ifatt trots att jag famlade med stavar här och vara och missade spåret titt som tätt.
Det gick inte så snabbt för mor och far.
Anledningen till att det gick långsamt för min käre fader var för att han hade ett par skidor som är från 30-talet
och därför hade han inte så mycket glid, vilket ioförsig var en fördel för honom i uppförsbackar.
Min kära moder däremot tog det lugnt för att inte bli sjuk och för att inte ramla.
På tal om att ramla... Kan du, käre bloggläsare, gissa vem som ramlade flest gånger utav oss?
Jag tog hem rammelpriset lätt! Hela 7 gånger låg jag ner i spåret!
Min käre moder ramlade bara 2 gånger och min stadige fader ramlade inte en enda gång!
Men kul hade vi iallafall och trött i armarna blev man.
Jag hade ett sånt glid på skidorna så i upförsbackar fick jag slita armarna av mig för att lyckas staka mig uppåt.
När vi kom hem gjorde jag varm choklad med varm mjölk, kakao och lite socker.
Efter att ha varit ute i kylan ett tag så är det kanon att sitta ner med en kopp varm choklad.
Skidturen blev längre än 1 kilometer.
Hela 4 kilometer åkte vi!
Det är ju nästan vasaloppet det!
Eller?