barca

Igår kom jag och min sötnos hem ifrån att ha gjort 5 dagars APU i Furuvikparken.
Det har varit riktigt lärorikt måste jag säga
och jag kände i bilen hem att jag faktiskt saknade Furuvik.
Vi hade tur jag och min sötnos som fick prova på näst intill alla olika arbetsområden i parken,
till skillnad från de två tjejer som bodde på samma vandrarhem som oss som fick i 2 veckors tid vara enbart i stallet.
Men som tur var sa de till och deras arbetsområden ändrades snarast.
Vad har vi då fått gjort?
Jadu, käre bloggläsare, alltihop kommer jag inte att skriva ner
(du kanske känner till att jag lätt kommer in på onödiga sidospår väldigt lätt?)
men jag hoppas på att få med det mesta
och framför allt de saker som jag minns bäst.

Jag ska bara citera en av arbetarna som förklarade väldigt bra om hur det ligger till när man jobbar på en djurpark;
"Det är 90% städa och göra rent, och har man tur så är det 10% som man faktiskt umgås med djuren."
Och så var det faktiskt.
Men jag kände inte att jag led så mycket av det.
Första dagen vi var där var på söndagen och på helgerna är det inte så många som jobbar där.
Så vi fick vara med en äldre herre som jobbat ungefär 20 år i djurparken.
Hans förkärlek till att berätta saker gjorde att man lärde sig en del om djuren och andra saker runt omkring.
Första dagen var mest att han visade vad som brukade göras
och vi fick lära oss att inte gå för nära gallret till varken schimpanser eller orangutanger,
vilket är förståeligt med tanke på vilka krafter som döljer sig under den lurviga pälsen.
Vi skar upp lite frukt och gönsaker som skulle ges till diverse småapor.
Sedan skar vi upp en halv hink också med frukt och grönsaker som skulle till ringsvanslemurerna.
De var bland de roligaste att mata av alla djuren, just för att de var så nyfikna och lät så lustigt när vi var där.
Det var nästan som något slags grymtande läte, svårt att beskriva.
Vi hällde över frukt och pellets i olika burkar och fat och det smaskades för fullt när vi gick därifrån.
Vi fick också gå med till orangutangerna som jag tidigare inte har haft någon speciell tanke på,
alltså vad det är för slags djur och sånt.
Men efter den här veckan så tänker jag på orangutangerna och känner en fin känsla inom mig.
Men jag får också en orolig känsla när jag tänker på hur otroligt utrotningshotade Sumatraorangutangen är.
Här är en sida för de som är intresserade att läsa om vad man gör för vilda orangutanger
eller kanske rent av vill hjälpa till själv.
Ett minus är att sidan är på engelska tycker jag.
Visst ska man kunna en hel del engelska vid det här laget,
men det blir ändå lite svårare att första helheten av det man läser tycker jag.
Orangutangerna har en jättestor inhägnad med mycket plats och utrymme att klättra på.
Även övervåningen på huset har galler in i hägnet där vi la pellets och olika blandningar av små nötter och russin
(ungefär samma som min käre mor brukar äta hemma i soffan när hon tittar på tv).
Det var väldigt mäktigt att se hur lätt de fick det att se ut att ta sig från olika ställen till andra.
Med bara några få handtag var hanen utom synhåll sen han nyss stod och inspekterade mig och min sötnos.
Otroligt fascinerande djur som folk borde få lära sig mer om.
Senare under dagen fick vi hjälpa till att mocka i stallet, hos två kor och hos kamelerna.
Vi fick en slags rundtur av en annan tjej som arbetstränade där.
Hon visade oss en massa djur
och jag känner nu såhär i efterhand att det var väldigt nyttigt att få sig en rundtur första dagen.
Vi fick också hjläpa till att släppa in hästarna för kvällen.
Nästa dag fick jag och min sötnos vara med en tjej som höll på nästan bara med orangutangerna.
Orangutangerna tittar väldigt gärna på vad man gör när man är där.
Om man till exempel skulle stå och sopa gången så skulle, iallafall en utav dem, sitta och titta på.
Och hon som vi var där med sa att orangutanghonan tyckte om när det var killar där,
eftersom att det mest är flickor som jobbar i parken.
Lite senare sa hon också att hon trodde att orangutanghonan var lite förtjust i mig, för hon tittade så på mig.
Det var ju kul att höra tänkte jag och så fortsatte dagen som vanligt.
Inhägnaden som orangutangerna är i är indelad i två stora delar.
Så eftersom att man inte ska gå in till dem så kan man stänga in dem i den ena delen
medan man fixar med mat och liknande i den andra delen.
Vilket vi gjorde.
Vi gömde bitar av frukt lite här och var och den stor hink med snö ställdes in som vi sedan gömde vissa godsaker i.
När vi gått ut ur hägnet låste vi dörren och öppnade så de fick komma in och börja att leta mat.
Då stängde vi dörren emellan hägnen igenoch började att gömma mat i den andra delen.
Jag prövade på hur det skulle vara att leva inne i orangutanghägnet
och försökte att klättra runt lite och svinga mig i rep och grejjer.
Men självklart så utnyttjade jag också det genom att försöka att gömma mat på lite klurigare ställen
där jag faktiskt lyckades klättra upp.
Sedan gick vi upp till övervåningen vid gallerfönstrena och gav lite mat där.
Då kom hanen upp vid det ena fönstret och började äta och honan (som inte brukar få äta först)
dök upp vid det andra gallret.
Då min sötnos och två djurvårdare stod vid gallret hos hanen tänkte jag att jag kunde ställa mig hos honan
så hon fick något att änka på.
Jag såg att några godsaker hade ramlat ner på golvet och plockade upp dem och la dem vid gallret.
Då började hon att plocka lite runt sig och fick tag i ett slags litet melonskal som hon försökte att trycka igenom gallret.
När hon lyckades tog jag skalet och tittade frågande på djurvårdaren som sa att det var en present till mig
eftersom att hon var förtjust i mig.
Gissa om man kände sig smickrad då!
Så det skalet sparade jag och har tagit med det hem =  )

Andra eller tredje dagen vi var där (kommer inte ihåg så väl) fick han som vi hade varit med första dagen och som verkade ha ordning på det mesta reda på att vi gick i trean.
Han hade trott att vi hade gått det andra året på gymnasiet,
vilket förklarade varför vi fick ha det så mycket bättre än de två tjejerna som bor på samma vandrarhem som oss.
Och efter det märktes en skillnad i våra arbetssysslor faktiskt.
men jag tyckte inte att det var så illa för vi fick jobba mer självständigt nu
och de två andra tjejerna fick göra andra lite roligare saker.
Så nu var det vi två som hade stallet och fäboden.
Men det innebär inte att vi bara fick hålla på med hästar och kor.
Nejdu!
det var får, hedemorahöns, kaniner, getter, emuer och maror också!
(Ni får ursäkta men jag utgår ifrån att de flesta känner till vad får, kaniner och getter är för något)
Jag tyckte att det var väldigt roligt
och numera kan jag faktiskt förstå hur folk kan välja att ha hästar och får och liknande djur.
Så länge jag skulle slippa rida hästar, borsta dem och karva ur (eller vad det heter)
deras hovar så skulle jag inte ha så mycket emot att jobba med hästar.
Faktiskt.
Men en av de saker jag minns bäst var när vi var och matade ringsvanslemurerna en gång
och jag och min sötnos skulle handmata dem.
Jag tog en vindruva och förväntade mig att hela handen skulle bitas blodig innan det lilla djuret fått tag i frukten.
Men jag har aldrig sett något djur ta mat ur hand snällare än vad ringsvanslemurerna på Furuvik djurpark gjorde.
Långsamt och försiktigt börjde de sig fram och tog vindruvan med munnen lugnt och sansat.
Och när vi hade russin i handflatan och gav dem var det lika duktiga då också.
Men när jag höll handen för långt ifrån dem tog lemuren tag i min hand med sin och drog den åt sig så att han skule nå.
Både jag och min sötnos var helt chockade när vi gick därifrån.

Den här veckan har verkligen varit lärorik och riktigt rolig må jag säga!
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba på Furuvik djurpark.
Det ända som var lite jobbigt var att vi var med olika arbetare varje dag
och alla hade olika rutiner så det man hade lärt sig dagen innan skulle man lära om
och göra på ett annorlunda sätt.
Men det gjorde inte så mycket tyckte jag.

Ni får ha överseende med eventuella felstavningar,
men jag är jättetrött och måste verkligen sova nu så jag orkar verkligen inte läsa igenom allt jag skrivit f
ör att rätta till fel.
Så har ni något klagomål så hänvisar jag er till kommentarerna här nedanför.


Det var allt från mig!



Peace