barca

"Ja...
Du som känner mig väl och vet att det är Classic Car Week just nu,
kanske undrar vad i helvete jag gör hemma?
Jag ska erkänna en sak... Det undrar jag med faktiskt."

För ganska precis ett år sedan inledde jag ett annat blogginlägg med de väl valda orden.
Det lustiga med det hela är att jag skulle kunna inleda detta blogginlägg med exakt samma väl valda ord.
För just nu ligger inte jag i våran husvagn i Rättvik sussar sött,
utan jag sitter här hemma vid datorn och skriver dessa ord istället.
Fast jag har badat två gånger idag och gått oerhört lättklätt, så luktar jag svett.
Men ändå ska jag inte klaga.
Det är värme och Classic Car Week jag har längtat efter.
Fast jag hade tänkt mig allt på ett annat sätt.
Men som sagt ska jag inte klaga utan jag ska försöka att göra det bästa av situationen.
Det är ju ett givet tillfälle att snacka ihop sig med kompisar om att åka till Rättvik och träffas.
Och värmen har gjort så att jag inte är en sådan badkruka som jag varit detta år.
Så allting är riktigt bra ändå.
Det gäller bara att se de bra sakerna i allting : )

Igår jobbade jag min sista dag den här sommaren
och fast det känns konstigt att aldrig mer åka till resturangen och diska,
så var det rätt så skönt att åka därifrån.
Den ända haken är att nu har jag och min sötnos blivit tvungna att skiljas ifrån varandra en hel vecka.
Nu kanske du, min käre bloggläsare, tycker att jag bara är löjlig för en vecka går ju i ett nafs.
Men nu är det så att jag och min sötnos har träffats konstant i stort sett hela sommaren
och när man då plötsligt inte kan vända sig mot ett visst håll och se in i ett par ögon som säger:
"Hej! Jag bryr mej om dej och älskar dej för den du är. Du kan alltid känna dej trygg hos mej
och du behöver inte oroa dej för att inte kunna vara dej själv hos mej, för jag älskar dej."
Eller inte kan lägga sig ner och mysa med en person som älskar en och verkligen visar det så man känner det.
Då känns allting ganska konstigt.
Mitt skydd för ryggen är inte längre där.
Min klippa i stormen är tvungen att vara någon annanstans.
Då känner man sig inte lika lugn och avslappnad som när hon är där.
När hon ligger bredvid mig och ropar att hon älskar mig med hela sitt kroppsspråk.
När jag kan rulla in mig i hennes famn och blunda... njuta... leva...
Det är när jag är med henne som jag är som lykligast.
Därför får du, käre bloggläsare, ha förståelse för att denna vecka kommer att bli väldigt lång.

Det var alt från mig!

Peace