barca

Hej på dig, käre bloggläsare!
Du som konstigt nog fortfarande läser det jag skriver måste ha upptäckt
att jag inte har skrivit här på ett bra tag nu.
Det är så att jag har haft en hel del för mig på sistone
och har inte haft tillgång till varken någon dator
eller lugn och ro.
Men det behöver inte betyda att jag har haft tråkigt!
Visst har det varit mycket jobb men då jag jobbar tillsammans med min sötnos
så har jag fått umgåts med henne ett riktigt brqa tag nu.
Och det är aldrig fel : )

Om jag skulle ha en magisk bok
där jag skulle få sätta in 10 ovärderliga ögonblick från mitt liv
så skulle jag numera bara ha kvar 9 ögonblick kvar.
När jag sitter och skriver detta var det 6 dagar sedan som mitt ovärderliga ögonblick var.
Du som känner mig väl vet att jag har lyssnat på Svenne-Rubins i hela mitt liv.
Du som känner mig ännu bättre vet att jag bara har sett dem spela en gång live och då var jag riktigt liten.
Men nu har det blivit ändring på det för i lördags såg jag Svenne-Rubins i Dala-Floda!!
Då kanske du, käre bloggläsare tänker:
 "Ja det är väl kanske kul att se sitt favoritband spela,
men skulle man kalla det ett utav sina tio ovärderliga ögonblick?"
Spelningen var helt underbar att se
men det var inte den som jag skulle räkna som ett sådant ögonblick
utan det var efteråt när jag såg ingen mindre än Sven Rubin,
sångaren och låtskrivaren i bandet!
Jag tänkte att den här chansen får jag aldrig igen.
Berusad av stämningen snyggade jag till min skjorta
och gick fram till min stora idol.
Det stod ett fåtal personer där och ville ha autografer
men det var inte av något intresse för mig.
Jag ville bara berätta för honom hur otroligt bra jag tycker att han är
och att jag har lyssna på honom i hela mitt liv.
Det fick jag också göra. Jag gav honom också två kramar och så fivk jag trycka hans hand.
Jag ska avslöja att det inte var långt ifrån tårar när jag gick för att möta min sötnos och mina vänner.
Jag kommer aldrig att glömma det.

Det var allt från mig!

Peace