barca

Nu har helgen även nått ut till Bäsna.
Idag har varit en speciell dag.
Fast jag vet inte riktigt varför.
Jag tror att det helt enkelt har varit en bra dag idag,
fast jag inte har träffat min sötnos.
Vilket är lite märkligt.
Min sötnos tog det säkra före det osäkra och stannade hemma i lugnet idag,
istället för att komma till skolan och sen bli sjuk igen.
Och jag förstår henne fullt ut.

Idag har jag gjort något annorlunda.
Jag har varit i ladugården och vi fick klippa får!
Det var faktiskt riktigt roligt
fast jag var rätt orolig när jag såg vilken bångstyrig ullboll vi skulle klippa.
Men man fick ta i med hårdhandaskarna och då gick det bra : )
Men vägen dit var lite krånglig.
Igår åkte jag buss till skolan för första gången med 71:an.
Så även idag valde jag det snabbare och energisnålare sättet att ta mig till skolan.
Men ett tag fruktade jag att bussen inte skulle komma utan hade valt att svänga av vägen istället.
Men till slut dök den upp: )
När jag sedan kom till hygien och tog ut arbetskläderna ur mitt inslagna skåp,
gjorde jag samma misstag som Sveriges intelligentaste man;
Efter att ha stånkat och stönat på mig skorna
och knytit skosnörena med dubbelknutar
såg jag att byxorna jag skulle ha på mig låg på bänken bredvid mig.
Döm om min förvåning.

Väl uppe i ladugården fick vi som sagt klippa får, vilket inte var det lättaste.
Det svåraste var att hämta fåret som skulle klippas.
Eftersom får är bytesdjur så förstår jag mycket väl att fåret både sparka och sprang.
Men vi fick tag på henne och, bokstavligt talat, drog in henne i ladugården
där friseringen skulle ske.
Så där stod jag med ett fårhuvud mellan benen och blåhöll i en grimma,
så fort hon gjorde något försök att smita.
"Fårsaxarna" vi använde var elektriska
och alltså inte sådana saxar man använde på den gamla goda tiden,
och glad va jag för det!
Eller var jag?
När jag skulle klippa min del av det stackars fåret,
som säkert mycket hellre skulle gå på grönbete och mumsa i sig maskrosor,
råkade det ske en liten olycka.
Jag vet inte riktigt vad som hände men jag råkade nudda fingertoppen på fårsaxen
som matade på och blod kom det.
Det låter nog mer dramatiskt än vad det är,
men det är lite svårt att knappa på tangentbordet just nu utan att använda vänster fingertopp.
Men tiden läker alla sår.
Allra charmigast var väl min sötnos kommentar när jag sökte tröst i telefonen idag;
"Och du säger att jag ska hålla mig borta från knivar".
Omtänksamt värre! : )
Men det kanske låg något i det hon sa.
Man kanske ska passa sig lite extra för att göra något emot det man en gång har sagt.

Här hemma hörs vissa blygsamma planeringar titt som tätt.
Men eftersom inget är riktigt offentliggjort än tänker jag inget avslöja just nu.
Kanske något som dyker upp senare i bloggen.
Vem vet...

Det var allt från mig!

Peace