Grannfejd
Ja, kära bloggläsare, du läste rätt!
Så sent som i förrgår var det en grannfejd i min idylliska hemby.
Jag måste erkänna att jag själv var en bidragande orsak till vad som skedde.
För att lugna ner dig, kära bloggläsare, så måste jag berätta att de som var själva fejden var
våran älskade huskatt och en liten stackars inkräktare.
Som ni kanske förstår i texten ovanför så var det vår älskade katt som tog övertagit direkt
och försvarade sitt revir galant.
Men det var invecklat innan kampen kunde börja.
Denna inkräktare var väldigt lik vår älskade katts bästa kompis.
Men denna inkräktare var dock inte en främling för vår kära fader.
Han har nämligen stött på denna krabat, som är mindre än ett år gammal,
när denna hade valt att våldgästa vår äldre granntant.
Vi känner nu igen denna krabat med den avslöjande pricken på hakan han har råkats födas med.
Denna prick såg inte vår kära far första gången han inspekterade inkräktaren
och tog honom för vår älskade katts bästa vän,
som även han är bekant med vår familj.
Men när vår kära fader tog en extra titt fick även han syn på pricken,
som både jag och vår kära moder tjatat om
Vår kära fader tyckte att det vore bäst om vi släppte vår älskade katt,
som jag höll hårt i min famn då han spännde varenda muskel i sin kropp
och stirrade stint på inkräktaren.
När jag släppte vår älskade katt rusade han fram, gjorde sig stor
och spännde ögonen i den lilla inkräktaren.
Han stannade ungefär en meter ifrån den lilla stackaren
som gjorde sig så liten han bara kunde
och jamade ynkligt för att visa underlägsenhet.
Vår älskade katt gick runt den lilla inkräktaren
och det såg ut lite som att han dömde honom.
Han gick runt och runt och runt
och den lilla inkräktaren vågade inte röra på sig
mer än så han såg vår älskade katt hela tiden.
Tiden gick och såhär höll de båda på i ett bra tag.
Upp mot en timme satt den lilla inkräktaren still
och vår älskade katt gick runt honom.
Våran tanke var att vår älskade katt skulle jaga hem honom,
men jag tippar att inkräktaren var så rädd att han inte vågade springa.
Efter ett tag började vår älskade katt tröttna och gick lite lätt därifrån.
Men han gick inte långt och hade hela tiden koll på den lilla inkräktaren
och gick inte så att denna var utom synhåll.
Så länge vår älskade katt hade ögonen på inkräktaren vågade denna inte röra sig ur fläcken.
Men så kom räddningen, vår älskade katt tröttnade helt och gick in.
Sen dess har jag inte sett till den lilla krabaten,
som för övrigt var en social katt och hade följt efter vår kära moder
när hon var ute på en promenad.
Men nu har lugnet lagt sig i min idylliska hemby och grannfejden är över,
för den här gången...
Det var allt från mig!
Peace
