barca

Jag såg just finalen av Champions League, där de största fotbollsklubbarna i Europa spelar mot varandra.
I finalen stod det mellan Manchester United och Barcelona.
Du som känner mig väl vet mycket väl om att just Barcelona ligger nära mitt fotbollshjärta.
Jag var nervös inför matchen eftersom att Manchester United är ett väldigt bra lag med många stjärnor.
Min käre kusin håller starkt på Manchester United, vilket också fick min oro att växa.
Han och jag brukar retas lite med varandra när det gäller fotbollslag och den här gången stod det mellan bådas favoritlag.
De första 10 minutrarna var helt och hållet Manchesters.
Jag var väldigt orolig när målchans efter målchans kom och Barcelona verkade inte göra så mycket åt det.
Men så kom Barcelonas första anfall. Iniesta tog sig förbi 4 Manchesterbackar och slog en pass till Eto'o
som fintade en back och sköt i mål!!!
Jag tror att jag väckte min sötnos lillebror då, som precis hade gått och lagt sig.
Efter det målet var Manchester nedslagna. Inte många anfall syntes till och Barcelona fick leka runt bäst de ville.
I den 70:e minuten få Xavi tag i bollen, efter en slarvig felpass av en Manchesterback,
och han slår ett inlägg till Messi som nickar in bollen i mål!!!

Barcelona förtjänade vinsten solklart efter den ungefär 90 minuter långa matchen.
Manchester United hade ungefär 3 målchanser efter de första 10 minutrarna.
De lyste helt klart med sin frånvaro.
Helt underbart var det att se Barcelona dansa fram och slå fenomenala passningar till varandra!



Det var allt från mig!




Peace

Dagar som den idag får det gärna bli fler av.
Förutom att jag gick upp så tidigt då...
Fast jag har upptäckt att det har sin charm att gå upp tidigt också.
Man hinner med så mycket mer och det känns inte som att man missar halva dagen.
Men just när man ligger där i den varma, goa mysiga sängen
så känns det inte som årets bästa idé att gå upp.
Men jag tog mig ur sängen iallafall.
Jag skulle nämligen åka till Djurås för att hoppa på ett tåg som skulle fe sig av mot Rättvik.
Vilket jag lyckades riktigt bra med tycker jag ändå,
jag kom ju fram hel och hållen.
Men resan från resecentrum till skolan kändes lite annorlunda.
Solen värmde min rygg ordentligt medan resten av kroppen, som var i skuggan,
kändes väldigt kall då det blåste kalla vindar.
Det kändes ungefär lite grann som det borde göra på månen,
fast där givetvis många miljoner gånger värre än det var för mig.
Anledningen till att jag skulle till skolan var för att jag hade tänkt
skriva klart den där förbaskade projektarbetsrapporten.
Senast jag försökte tog denmusten ur mig ordentligt
och jag blev tvungen att bryta efter inte så lång stund.
Men nu hade jag bestämt mig för att ta tjuren i hornen
och göra klart rapporten så jag slipper skiten sen.

Efter ungefär en timme kom det in en mycket vacker person i bibliotekets datasal där jag satt.
Ett glatt hej hörde jag och en puss av henne fick jag.
Du kan vara lugn, käre bloggläsare, det var nämligen min vackra sötnos.
Även fast det var bara två dagar sedan vi sågs sist så hade jag saknat henne väldigt mycket
och det var helt underbart att få träffa henne igen.
Du förstår, käre bloggläsare, jag älskar verkligen den här kvinnan
och jag hoppas på att få älska henne i resten av mitt liv här på jorden.
Medan jag sparade det jag hade hunnit skriva hittills pratade vi om allt möjligt
som hade hänt de närmsta dagarna vi varit ifrån varandra.
Sedan gick vi mot matsalen i skolan för att avnjuta våran lunch.
Det blev, som min sötnos så fint uttryckte det; en lunchdate.
Jag har faktiskt aldrig förut varit på en date.
Och detta liknade nog inte de flesta andra dejter då vi busade,
snodde saker av varandra, bråkade och hade oss.
Man kan kort säga att vi hade saknat varandra.
Sedan när vi skulle skiljas så kändes det nästan precis som i början av vårat förhållande
när man verkligen inte ville att den andra skulle gå åt motsatt håll.
Det var riktigt jobbigt att skiljas och vi tittade länge efter varandra.
Det måste vara våren som är på gång nu säger jag bara.
Visst jag hade lätta vårkänslor redan innan jul någon gång
när solen stack fram ovanligt mycket för att vara den årstiden
och lite av snön smällte till och med bort!
Men den här gången kan jag nästan svära på att det är vår på väg :  )

Jag tycker mycket om våren och jag tycker mycket om sommaren.
Allting blir mycket lättare då och man slipper ha en massa kläder på sig.
Men hur kan det komma sig att man blir så uppåt av att solen lyser extra mycket och att snön smälter?
Jag menar vårkänslor måste ju vara något fenomen av något slag eftersom att nästan alla påverkas och blir glada.
Finns det någon där ute som rent av vet vad som händer och varför det händer?
Kanske du vet, käre bloggläsare?
Lämna då en kommentar och försök att förklara.
Eller om du har en teori om hur det kan tänkas att våra så får du gärna lämna en sådan också :  )
Jag skulle tippa på att det har med något primitivt långt tillbaka att göra.
Kanske att det finns så mycket mer mat och det blir lättare att leva.
Och så borde väl Homo sapiens någon gång för längesedan, liksom djuren,
parat sig under våren.
Vilket skulle kunna förklara dessa kärlekar som brukar dyka upp lagomt till snön har smällt bort.
Men detta är bara teorier från min sida.

Efter att vi skiljts åt gick jag tillbaka till bibliotekets datasal för att fortsätta med min rapportskrivning.
Ungefär 3 timmar senare blev jag äntligen klar med rapporten.
Så nu har jag inget mer att bekymra mig om vad det gäller projektarbete.
Fast jag räknar nästan med att få tillbaka rapporten för att göra om vissa små fel.
När jag hade blivit klar tog jag mina grejjer och gick till den ena gymnastiksalen
för att spela innebandy med några djurtvåor som jag har börjat att bekanta mig med.
De håller på och övar inför den årliga innebandyturneringen som snart ska äga rum.
Det märktes ganska snart att det var ett tag sedan som jag tränat.
Efter bara 20 minuter tog vi en paus.
Sedan flöt det på hyfsat och fler och fler folk ramlade in.
Till slut var vi riktigt många faktiskt och hårdkörning var det som gällde.
Jag var helt slut när jag var klar och mina stackars fötter ömmar än.
Jag vet inte vad det är med mina fötter men jag får blåsor på trampdynorna när jag spelar innebandy.
Senast jag spelade var det förståeligt då jag inte hade några skor med mig så jag spelade barfota.
Men idag berodde det kanske bara på att jag var otränad.
Men kul hade vi iallafall och det känns skönt att komma igång och röra lite på sig ibland.

När jag satt och väntade på tåget hem kom en äldre man fram till mig och började att prata med mig.
Jag måste säga att han var duktig på engelska för att vara så gammal.
Jag är van vid att de flesta äldre endast talar svenska.
Men denna man talade flytande engelska med mig så jag antog att han inte var härifrån.
På tåget fortsatte vi våran konversation då han undrade vad jag studerade för något.
Men när konduktören kom för att ta bljetterna började han att tala svenska med henne!
Gissa om jag blev förvånad och faktiskt kände mig lite dum.
Men det var skönt att få öva lite på engelskan och känna att man fortfarande kan den hyfsat.
Resten av resan talade vi svenska,
men att han var från Sverige gjorde det mer imponerande att han var så duktig på engelska.
Tänk vad mycket det är som man inte vet här i världen :  )



Det avr allt från mig!



Peace

Igår förmiddag fick jag tillbaka min plånbok!
Vilken otrolig lättnad måste jag säga.
Dagen innan ringde jag tills jag inte orkade se en telefon längre kändes det som.
Först ringde jag till dalatrafik och frågade om de hade hittat plånboken,
De hade inte hittat något plånbok och han jag pratade med kände igen mig från då jag ringde dagen innan
och frågade om samma sak, med samma resultat.
Jag ringde också ett annat nummer som jag ringde till dagen, också det med samma resultat.
Jag började bli mer och mer förtvivlad och desperat eftersom att jag snart ska göra halkan
och då behöver jag en giltig ID-handling.
Visst har jag ju ett pass hemma i mitt älskade Bäsna,
men eftersom att jag inte visste om det hade gått ut eller inte så var inte det ett säkert kort att lita på.
Så när jag fick ett oönskat svar även här frågade jag om det fanns någon annanstans jag kunde ringa?
Personen på andra sidan luren sa att jag kunde ju ringa till polisen och höra om de har fått in någon plånbok.
Jag misstänkte att jag inte skulle ringa nödnumret 112 för att fråga om någon har lämnat in min plånbok,
så jag kikade i telefonkatalogen och hittade ett nummer.
När jag kommit fram till en person kopplades jag vidare till en mycket trevlig och förstående herre.
Han hjälpte verkligen till och han tipsade mig om att jag skulle spärra mitt personnummer
så att ingen skulle ta kredit på mitt ID-kort och räkningen skulle skickas till mig.
Så berättade jag om mitt problem med att jag inte visste om mitt pass hade gått ut eller inte.
Då berättade han att han kunde kolla det med sin dator, vilket han också gjorde.
Han kom med den dåliga nyheten att mitt pass hade gått ut i september år 2008.
"Då hade vi plötsligt en helt annan situation" sa jag medan förtvivlan steg.
Så jag tackade honom för all hjälp jag hade fått och ringde och spärrade mitt personnummer och mitt bankkort.
Senare på kvällen såg jag och min sötnos en film vi velat se ett tag och sen kröp vi till sängs.
Vi kunde vara uppe lite extra länge eftersom vi hade sovmorgon dagen efter båda två.
Redan på morgonen när vi precis hade vaknat började jag att tänka på den borttappade plånboken
och oroade mig över hur det skulle gå med ID-hanlingarna.
När vi hade ätit frukost ringde til de i Mora som har hand om borttappade saker på bussar.
Det kändes som att jag hade börjat med samma hälsningsfras över 100 gånger när jag ännu en gång sa:
"Tjenare! mitt namn är ******** och jag har tappat en plånbok på en buss".
Men istället för att höra "Nej tyvärr vi har inte fått in någon",
så fick jag istället svaret "Ja en silvrig?" och så sa han mitt för- och andranamn.
Då kände jag hur en otroligt tung sten föll från mitt bröst.
Ja det var nästan så att jag fick glädjetårar i ögonen.
Jag sa att jag skulle åka förbi någon gång för att hämta upp den
(inte så lätt att säga att man kan hämta något när man inte har körkort!).
När min sötnos såg leendet på mina läppar när jag gick tillbaka till köket där hon satt,
förstod hon direkt att de hade hittat plånboken.
Senare skjutsade hon mig till bussdépån i Mora för att hämta pluskan.
Det var dock lite lustigt när jag kom in där och en man som jobbade där gick förbi
och hälsade på mig med mitt namn och så gav han mig plånboken.
Jag tänkte det "tänk om det inte hade varit min plånbok utan jag bara var väldigt lik den som ägde plånboken,
då hade jag ju hur lätt som helst kunnat tagit emot den och gått bara".
Eftersom att de inte gjorde någon närmare koll.
Men jag fick ju tillbaka min plånbok så jag är nöjd.
Nu gäller det bara att häva alla spärrningar så att jag kan använda mitt kontonummer och mitt ID-kort precis som jag vill.
=  )


Det var allt från mig!



Peace

Nog finns det mycket skit här i världen.
Det måste man medge.
Men det finns också bra saker!
Hur skulle man annars veta att något var dåligt om inget bra fanns?
(du får ursäkta min filosofiska tanke kärebloggläsare,
jag ska genast hoppa tilbaka till ämnet!)
Det finns en hemsida som heter ettklickförskogen där du kan klicka en gång per dag helt gratis,
för att rädda en gammelskog i Sverige!
Det fungerar som så att varje klick räknas och blir det tillräckligt många klick innan den 19 mars år 2009 så kommer sponsorer att köpa upp så mycket gammelskog som folk har klickat för!
Är det inte fenomenalt!?
Här kan man som privatperson påverka något för naturen, helt gratis på bara någon enstaka minut.
Men då kanske det sitter någon kär bloggläsare som tänker: "Men tänk om det bara är en bluff då?".
Då skulle jag vilja svara som en klok lärare sa när vi diskuterade just den här saken under lektionstid:
"Vore det en anledning till att inte klicka? Att dom kanske inte gör något? Skadar det då att klicka utifall att de gör något?"

Jag tycker att det känns skönt att man börjar se en liten vändning i allting.
Ett litet ljus i klimatproblemen och för naturen.
Tänk vad många olika djur som kan leva naturligt bara för att gammelskogen bevaras.
Vad många arter som kan sakta men säkert växa till ett stabilt antal individer.
Jag tycker att det är en kanongrej de har börjat med
och tänker försöka att klicka mycket mer än vad jag gör just nu.
Tänker du?



Det var allt från mig!



Peace

Jag ska skriva om hur mönstringen gick så fort jag får ork och tid!
Om det nu fanns någon där ute som undrade förstås...
Så håll ut lite bara och räkna med ett långt inlägg!


Peace

Den här låten klättrar bara högre och högre upp på min lista som favoritlåt.

Peace

Nu var det ett riktigt bra tag sen jag skrev här...
Därför varnar jag nu alla känsliga läsare för en lång blogg!
Det har nämligen hänt en hel del på sista tiden.

Min klass har nu gått ut på APU, vilket vi ska i 6 veckor.
Just nu är jag inne på min andra vecka.
Jag gör APU på en bondgård just nu.
Det är min sista dag i morgon.
Jag har inte valt frivilligt att praktisera där
utan vi är tvungna att praktisera på en bondgård i två veckor
eftersom vi har läst en kurs som heter "Lantbruksdjurs skötsel".
Du som känner mig väl vet att jag inte tycker så jättemycket om att jobba i en bondgård,
men som sagt så är jag så illa tvungen.
Du som kände mig när jag var liten
men inte så bra på senare tid kanske undrar vad som har hänt?
Det är så att jag har insett vad det innebär att vara bonde och därför vill jag bli det längre.
Men jag har tur och slipper göra det värsta i ladugården; Mjölka!
Det är nämligen så att de har en så kallad mjölkrobot som mölkar korna.
Korna går själva in och ställer sig när de vill mjölkas
 eller om de är sugna på något gott
(de får nämligen lite mat samtisigt som de står där så att de inte ska tröttna).
Så det känns skönt att jag slipper det.
Det funkar rätt bra där på bondgården,
det är ganska slappt för det finns inte så jättemycket att göra.
Men jag har haft ett litet projekt.
Jag fick ett uppdrag redan första dagen att gå ut och gå med
en lite kastrerad stut (tjur-unge) i "koppel".
Så det har jag gjorde lite då och då varje dag.
Anledningen till det är för att han skulle bli handtam
till de ungar som kommer på studiebesök idag
så att de kan gå ut och gå med honom.
Men det har varit väldigt lärorikt att ha varit där och jag ångrar inget.
Men det värsta var att jag saknade min sötnos något otroligt!
Vi är ju vana att träffas varje dag i skolan
och sova hos varandra minst en gång i veckan.
Men nu kunde vi bara prata i telefon eftersom att hon är i Mora och gör sin APU där.
Men det var desto underbarare när vi äntligen fick träffas då.

Idag har det varit en jobbig dag.
Jag trodde att det skulle vara skönt att vara ledig från ladugården,
eftersom att jag skrev ett nationelt prov idag, men det var nästan värre.
Det ända som var bra idag var att jag sov hos min sötnos inatt
så jag fick mysa lite med henne på morgonen.
Det nationella provet var i Matematik B och det sket sig totoalt!
Det var en uppgift som jag är säker på att jag har fixat.
Jag tror att jag fick max 5 rätt.
Jag kunde ingenting.
Enkla saker som vi hade gjort tidigare hade jag helt glömt bort.
Så där satt jag i cirkus 2 timmar utan att kunna någonting.
Så till slut lämnade jag in provet och lämnade salen djupt besviken på mig själv.
Men det tar inte slut här!
Jag gick och satte mig vid en dator och kolade mailen.
Jag hade fått jättemånga mail varav flera av dem var otroligt viktiga.
Det första jag läste var från min idrottslärare som hade skrivit att han ville träffa mig
och prata om mitt betyg (vilket är väldigt viktigt) innna jag gick ut på APU...
Vilket var för två veckor sedan...
Lite sent ute alltså.
Det var jag också med att läsa mailet från läraren jag har i kattkursen.
Jag har fått en kattuppgift på över 40 frågor som jag ska svara på... Tills imorrn...
Jag hade också fått ett mail från min svenskalärare
som skrev att jag hade rester kvar
och om man har rester kvar när vi avslutar kursen får man ett IG i kursen.
Svenska B var för övrigt den kursen som jag hade mest rester och läxor i.
Jag hade också fått ett mail från våran studievägledare
som skrev att det fattades 50 poäng i min studieplan.
Om inte jag skule välja till något individuellt val ( som jag redan har gjort; Matematik C)
så skulle jag sättas in i en kurs där det fanns plats.
Det skulle alltså kunna bli vilken kurs som helst.
Jag som hade ställt in mig på att jag inte hade något mer i skolan det här läsåret,
fick en mindre chock när allt detta kom på en gång.
Men jag beslöt mig ganska snabbt för att jag måste reda ut allt.
Så jag letade rätt på min svenskalärare och frågade vad jag hade för rester.
Det låg till som så att jag hade råkat missa att skicka en rapport till henne.
Svenskaläraren såg på mig att det var något som inte stämde
så hon trodde först att det hade hänt någonting.
Hon som annars brukar retas lite,
sa istället till mig nu att jag inte behövde oroa mig och att det skulle lösa sig.
Så jag gick till biblioteket för att logga in på min användare
och skicka iväg rapporten till henne.
Men medan jag loggades in såg jag en lapp som satt på datorn
där det stod att Microsoft Word inte fungerade.
Likaså stod det på två andra och den sista datorn var upptagen.
Så jag fick vänta tills jag hade loggat in så att jag kunde logga ut
och gå till en annan datasal och skicka rapporten.
Efter det tänkte jag att den där kattuppgiften kan jag ju såklart göra hemma sen genom att gå in på mailen
och skriva ut frågorna.
Så det kändes inte så kärvt.
Nu beslöt jag mig istället för att leta reda på den mest stressade man jag någonsin sett;
Min idrottslärare.
Han är nog en av de svåraste lärarna att få tag på i skolan
eftersom han springer runt hela tiden och är påväg till något jämt.
Det tog mig kanske en halvtimme innan jag fick tag på honom.
Då pratade vi betyg och vad vi sa tänker jag tyvärr inte ta upp här.
Efter att jag hade snackat med honom gick jag och åt.
Medan jag satt och åt de torra fiskpinnarna till de goda stekta potatisarna
och någon konstig sås,
kom jag på att jag skulle ju prata med studievägledaren också!
Så när jag ahde ätit klart sökte jag upp honom
och då visade det sig att jag inte stod med hos dem som hade valt Matematik C.
Men det var inget problem för det var bara att ta in mig där.
Problemet var att vi var för få som hade valt matematik C så det skulle inte gå.
Men han hade sagt förut att vi kanske kunde sättas in i en annan klass som läser matematik C,
så jag frågade honom om det.
Så han sa att han skulle mana på "mattarektorn" om det.
När jag äntligen var klar med allt var jag helt slut.
Det var så otroligt mycket att tänka på som jag verkligen inte var beredd på.
När jag sedan kom hem var jag fortfarande helt färig och mitt humör var väldigt instabilt.
Men så tänkte jag att jag skulle sätta igång med den där kattuppgiften så jag hade den klar.
Då läste jag på papperet och läste att man var tvungen att låna en speciell bok i biblioteket
för att kunna svara på frågorna.
Alltså kan inte jag göra kattuppgiften som ska vara klar tills imorrn.

Så den här dagen har varit riktigt dålig.
Nu när jag går här hemma är jag också jätterastlös och vet inte vad jag vill göra.
Jag var så färdig efter allt det här så jag kände för att bara sätta mig och gråta.
Men nu är det värsta över och förhoppningsvis så löser sig allting...

Det var allt från mig!

Peace

Den här helgen har varit riktigt läskig.
I fredags såg jag och min sötnos vår första bio tillsammans.
Och det var inte direkt bumbibjörnarna vi såg.
Vi såg "I am legend", en zombiefilm.
Den var en riktigt läskig film som fick nästan alla i publiken att hoppa till titt som tätt.
Jag krossade sötnosens fingrar x antal gånger då vi försökte fixa fram lite romantik i biosalongen,
eller var det för att vi var rädda? En tolkningsfråga kanske...
Men det tog inte slut där.
Så sent som igår såg jag och sötnosen "Saw 3" som är en riktig rysare.
Men bland all död och hemskhet finns även där ett budskap.
Ett budskap som jag personligen tyckte gick fram väldigt klart.


Var glad för att du lever och var rädd om de du har.

Men nu börjar lektionen så jag måste kila!

Peace

Kanske även du, käre bloggläsare, såg de fascinerande molnen på himlen igår och idag?
Det gjorde iallafall jag. Redan igår när far min hämtade mig ifrån tågstationen i Djurås såg vi de vackra molnen,
som vi ett tag funderade på om de var norrsken.
Aldrig förr har jag sett något liknande.
Även idag såg jag dessa moln och både filmade och tog kort på dem.
Jag hade tänkt ladda upp nån bild här på bloggen,
men jag hittade inte sladden som man för in bilderna i datorn med.
I röran här hemma är det svårt att hitta det man ska;)

Jag tittade på reprisen av guldbaggegalan imorse till mina två äggmackor.
Jag bestämde mig för att jag måste se fler svenska filmer på bio.
Det är något speciellt med svenska filmer.
De är inte sådär ruskigt bra som andra filmer brukar vara,
men man brukar ta lite hänsyn till det när man sätter sig i biosalongen för att se en svensk film.
Man har inte så höga förväntningar.
Men det kanske är det som gör att man går ut från biosalongen ganska nöjd ändå.

Det va allt från mig!

peace

Tjena!

Nu har jag också följt trenden och skaffat en blogg.
Jag tänkte skriva lite tankar och vad jag gör om dagarna.
Det kommer alltså mest stå om mina tankar ;)

Hoppas att just du vill blir en av mina kära läsare:)


Peace!