barca

Jag har tagit körkort!
Äntligen!
Det riktigt skönt, men ändå väldigt overkligt.
Igår klockan 15.00 rullade jag iväg från Mora simhalls parkering med en trafikinspektör i passagerarsätet.
Han hade klartgjort för mig ungefär vad som skulle hände de närmsta 45 minutrarna.
Vi småpratade lite grann om utbildningar och jobb och liknande.
Men större delen av tiden satt vi tysta.
Förutom hans näsa som pep ett ljudligt pip vid varje inandning han drog.
Men jag störde mig inte så mycket på det.
Så när vi hade åkt runt en del både utanför och innanför Mora började vi att rulla tillbaka till Mora simhalls parkering.
Självklart så koncentrerade jag mig på de misstag som jag gjort under färden.
Som när jag backade snett när jag skulle vända i en korsning, ginade i en kurva, gjorde en halvtaskig parkering
(snudd på "Sune-sommarparkering där")
och titt som tätt översteg den högsta tillåtna hastigheten för vägen.
Men han sa "Ja men det här ska vi väl kunna godkänna", ungefär.
Fast jag tyckte aldrig att jag fick något riktigt avslutande klartecken att jag hade blivit godkänd
förrän han fyllde i pappret och kryssade i rutan där det stod godkänd.
När jag sagt tackat alla, kramat om körskoleläraren som väntat på mig och sagt adjö
började jag att trampa på cykeln genom snöfallet och slaskvägen påväg hem till min sötnos
som trodde att jag var i skolan och höll på med projektarbetet.
Jag ska säga att jag är väldigt stolt över att ha lyckats hålla både teoriprovet och uppkörningen så pass hemligt.
Hemma hade de inte ens en aning om att jag hade fått en tid, förutom min äldre bror då.
Min sötnos visste om att jag hade en tid men inte när.
Det var bara vår käre, tjocka katt som visste precis vad som försegick igår, den 10 mars klockan 15.00.
Han var den enda som jag hade berättat det för.

Se upp på vägen nu allihop!




Det var allt från mig!




Peace