barca

Ursäkta det stora tomrummet av bloggande, kära bloggläsare!
Men jag måste erkänna att både lusten och energin till att blogga inte har varit så stor den senaste tiden...
Tiden har heller inte alltid räckt till.
Men nu skriver jag igen och hoppas på att göra någon,
ensam stackare som fortfarande envisas med att läsa här, glad.

Ja klockan slog precis över till dopparedagen och det ska bli intressant att se
vad som döljer sig under alla julpapper och julsnören det här året!
Jag måste faktiskt säga att jag är lite extra nyfiken på vad jag kommer att få i år,
jämfört med vad jag brukar vara.
Jag vet inte ritkigt varför.
Det kanske är för att nu när man börjar komma upp i den här ,ännu, korta åldern
så börjar man få saker som man verkligen vill ha.
När man va liten var det viktigare att få många saker,
nu vill man hellre ha något man verkligen har användning för.

Men jag måste säga ändå att det finns inget som ger än så mycket julstämmning innan jul som att klä granen.
Det är något speciellt över det.
Och i år har vi en ovanligt fin gran ändå måste jag skryta med att säga.

Du kanske undrar hur det går med hönsen våra, kära bloggläsare?
Jo jag ska berätta att där ute innanför det äggliknande skalet har det hänt en hel del grejjer!
kycklingarna är inte längre sju stycken utan nu är de 5!
Eftersom att de växer upp och blir större så blir det en viss skillnad mellan könen.
Därför blev vi tvungna att ta bort Rosta och Tigern eftersom att det visade sig att dom båda två var tuppar.
Kvar har vi då tre tuppar,
nu när jag räknar in lilltupparna blir de tre med Holger.
Och det är Holger, Boogie och Pricken.
Hönorna är Agda, Åsa och så de tre ståtliga damerna som kommer att bli riktigt stora:
Cecilia, Snövit och Gulvit.
Idag var jag inte så populär i hönshuset dock.
Eftersom att det är självaste julafton idag tänkte jag , eller snarare far min, att jag skulle julstäda hönshuset.
Men eftersom att vi har ett bestämt lager med vit pudersnö ute
vägrar våra fjäderfän att gå utanför hönsvagnens trygga vrå.
Därför var de alla åtta där inne och blängde surt på mig och yttrade nåt litet kackel när jag rörde mig för hastigt.
Och man märker att lilltupparna är oerfarna när de sa till de andra hönorna att de hade hittat mat
när jag kastade in det nya sågspånet åt dom...
Men de ska väl lära sig dom också...

Jag kanske skulle nämna något om lumpen också medan jag ändå håller på ; )
Jag ska fatta mig kort så jag också får gå och lägga mig och vakna på julafton.
Jag börjar att finna mig till rätta i det militära och måste säga att jag trivs riktigt bra just nu.
Jag har fått en annan inställning till saker och ting och mina fysiska resultat har förbättrats väldigt bra.
Mina kamrater är inte heller att klaga på.
De är roliga, trevliga och går att snacka med.
Och så är de lite galna också, men det måste man ju vara för att klara sig idag ; )
Jag är dock inte intresserad av någon fortsättning inom det militära,
utan är helt nöjd om jag klarar att ha gjort lumpen.
Nu efter jul kommer vi att börja köra mer lastbil och hålla på med befattningsutbildning.
Så vi får se vad de hittar på för spännande saker åt oss ; )
Kommer att vara på en hel del övingar bland annat i Skåne.
Varför vi ska utomlands och ha övning kan jag dock inte förstå...
Men så ser det ut iallafall ; )


Ha det så bra och se till att ha en riktigt God Jul!




peace

Ja nu har jag legat inne i lumpen i ungefär 7 veckor tror jag.
Det börjar att kännas riktigt bra nu tycker jag.
Jag har fått en väldigt stor familj med en massa härliga människor!
Det känns skönt att kunna vara sig själv och bli accepterad och ha kul ändå : )
Vi gör en massa skoj när vi får ledig tid och alla har så rolig humor.

Men själva lumpen är fyiskt och psykiskt krävande.
Det gäller att ligga steget före hela tiden.
Men det var jobbigare i början då befälen var mycket hårdare mot oss.
Nu har de blivit mer mänskliga och man kan till och med skratta med dem ibland.
Men de här senaste veckorna har väldigt sköna eftersom att vi har motortjänst nu
och mest kör lastbil eller har teori.
Och så slipper vi ha kvälltjänst lika ofta nu ; )

Men jag skulle råda folk till att göra lumpen.
Man får träffa mycket folk och man lär sig så mycket om sig själv.
Jag känner att jag har vuxit väldigt mycket bara de här veckorna.
Och jag har redan fått kamrater för livet : )
Tänk då vad mycket jag har kvar att lära mig med de månade som är kvar : )

Men självklart blir det jobbigt när kontakten med min sötnos blir mindre.
Men vi har pratat i mobil varje kväll de senaste veckorna,
men det är aldrig samma sak som att ses.
Söndagar när jag har varit hemma blir alltid så konstiga när jag ska åka tillbaka till Skövde
och vi står på tågstationen i Borlänge.
Man ville aldrig sluta ge den sista kyssen.

En annan sak jag saknar är att jag inte kan spela gitarr när jag vill.
Jag känner att jag kommer inte utvecklas något på gitarren under hela tiden som jag är här
och det känns faktiskt lite jobbigt,
särskilt när jag har suget efter att spela så ofta.

Och jag vet att det var väldigt längesen som jag skrev här nu,
men när man slutar så är man inte så pigg på att sätta sig vid en dator när det finns så mycket annat att göra...
Men vi får se om det dröjjer 7 veckor till eller om jag kanske hör av mig lite tidigare till nästa gång ; )



Det var allt från mig!



Peace

Ja nu var det ett riktigt bra tag sedan jag skrev här.
Jag ber väldigt mycket om ursäkt för det!
Det har varit väldigt mycket och jag har inte suttit särskilt mycket vid datorn.
Till exempel har vi fått kycklingar nu!! : D
7 stycken pigga och friska dunbollar som springer omkring och piper stup i kvarten!
De är väldigt söta och jag ska säga att antalet besökare hemma hos oss har ökat radikalt sedan vi fick kycklingarna.
Idag fyllde kycklingarna 2 veckor.
Vi har satt upp ett nät över hela hönsgården, så att inga hungruga skator ska komma och ta våra älskade kycklingar.
Så nu har de fått gått ut ett par gånger och har vant sig vid att det är såhär världen ser ut.
Men när de väl skulle få komma ut så tog det ett bra tag innan de bokstavligt talat ramlade ut ur hönsvagnsdörren.

Men nu skulle inte detta inlägg handla om kycklingarna och hönsen!
Utan om något annat som inträffar alldeles snart...
Nämligen att jag ska rycka in i lumpen imorgon!
 Först när jag började packa väskan samma kväll har jag börjat förstå lite att jag ska iväg.
Tidigare har jag nog inte riktigt fattat vad som är på gång.
Särskilt nervös är jag heller inte, vilket gör mig nervös!
jag menar, lite nervös ska man ju vara inför något sånt här.
Men jag antar att det kommer att komma så småningom.
Men det som är det läskigaste med det hela är att jag inte vet vad det är som väntar riktigt.
Man har ju hört många historier om lumpen, men ärligt talat vet jag inte om man ska lita på hälften av allt man hör.
Fast jag har fått många bra tips av min äldre bror som gjorde lumpen för ungefär tre år sedan
och ändå är rätt färsk inom det området.
Det är tackar jag honom mycket för.
Men jag vet ju inte riktigt hur hårt det kommer att bli, hur de folk jag kommer att träffa kommer att vara, exakt vad vi ska göra, hur jag kommer sova, hur jag kommer att trivas.....
Men det kommer säkert att bli jättebra allting.
Men det är klart att man får såna funderingar, det är bara mänskligt.

Men jag vet att de första tre veckorna kommer jag inte att få åka hem en ända gång.
Det tror jag faktiskt är rätt bra ändå.
Då får man ju ställa in sig lite i allting liksom.
Så imorgon bär det av mot Skövde.
Och tåget som går från Borlänge till Örebro går 05.31!!
Så egentligen ska jag väl ligga i sängen och sova just nu.
Jag har en mycket söt flickvän som går omkring här rastlöst och väntar på att jag ska gå och lägga mig nu.
Det kanske är bäst att jag följer min sötnos råd.
Jag tror inte att Skövde vill se en grinig, blivande lastbilsförare från Bäsna imorgon ; )


Det var allt från mig!


Peace

Som bekant för den käre bloggläsare som har läst mina tidigare inlägg har vi nu införskaffat höns.
De verkar vara väldigt nöjda med sitt liv och går runt och pickar och sprätter i deras stora hönsgård.




Men sedan en tid tillbaka har våran ena höns, Åsa, bestämt sig för att föröka flocken.
Hon har nämligen börjat att ruva, på de små äggen som de kläcker fram minst varannan dag.
Vi har varit lite tveksamma till hennes bestämda beslut och tyckte att det är lite dum tid att ha kycklingar.
Dessutom är vi inga erfarna hönsägare,
så vi bestämde oss för att när hon går ifrån äggen för att äta så tar vi bort hennes ägg.
Då var problemet löst...
Trodde vi!
Hon är inte så dum Åsa.
Självklart la hon ett nytt ägg som hon började att ruva på.
Och så har vi fortsatt så ett tag:
Hon la ägg, gick ut och åt, vi tog äggen, hon la nya ägg, gick ut och åt...
Ja du börjar kanske att se ett mönster, käre bloggläsare.
Vi hörde oss för hos mer erfarna hönsägare än vad vi är.
De förklarade att om en höna inte får ligga och ruva när de vill så kan de bli jättesura och till slut sluta att värpa!
Detta ville vi ju självklart inte skulle hända.
Så nu har Åsa vunnit och får nu ruva.
Men vi tänkte att då kanske vi ska slå på stort medan vi ändå håller på.
Så vi hörde med några hönsägare om vi kunde få lite ägg av dem också som vi kunde lägga under Åsa.
Hela 6 stycken fina ägg fick vi, nyplockade från reden och allt.
Så nu hoppas vi på att det ska bli kycklingar :  )

Men det är inte slut där!
Nu har även Agda bestämt sig för att börja ruva.
Då kanske du, kärebloggläsare, tänker: "Jaha? och vad är det för speciellt med det då?"
Jo såhär är det.
Åsa och Agda verkar ha ett gemensamt "favorit-värprede".
Agda har nänmligen bestämt sig för att ruva i samma värpreda som Åsa ligger i!
Så där ligger de nu och trängs och puffas för att få plats.
Det måste vara något speciellt med det värpredet för vi har ungefär en 8 stycken till!

Så

nu får våran duktiga, snälla, galande tupp gå alldeles ensam ute i den stora hönsgården
och picka och småprata med sig själv.



Nog är de bra roliga de där dunbollarna :  )
man får sig ett gott skratt iallafall!



Det var allt från mig!



Peace

Ja då var även studenten avklarad i mitt ännu mycket korta liv.
Det ända som jag vet säkert om framtiden är att den kommer att vara mycket annorlunda den tid jag har levt.
Eftersom att jag nu inte kommer att gå i skolan
och vara helt säker på att jag kommer att komma tillbaka till samma ställe ännu en gång.
Fast ändå så har ju jag det rätt så lugnt om man ser på det så.
Jag vet ju iallafall att jag ska göra lumpen i augusti.
Men efter det då?
Vad händer då?
Eftersom att det är jag själv som påverkar min egen framtid den här gången,
har jag ingen aning om vad som händer efter lumpen.
Självklart så hoppas jag ju på att jag har ett liv tillsammans med min sötnos som väntar när jag rycker ut från lumpen.
Jag hoppas på att vi tillsammans kan skaffa en egen lägenhet och båda har jobb och vi hålle ross sysselsatta.
Men som det alltid är så vet man ingenting, utan man får anta, gissa och hoppas.

Men själva grejjen att ta studenten var väldigt roligt måste jag säga.
Det bästa var när vi tågade ner mot kommunhuset från skolan klassvis.
Vi skrek och gormade klassånger tills vi inte hade någon röst kvar.
Släktingar och vänner var där för att fira mig och himlen höll in på regnet så länge det kunde,
ungefär som en kissnödig 3-åring i en bil som är för blyg för att be om en kisspaus.
Inte förrän vi kom hem och hade kommit in för att sätta oss till bords och börja äta släppte himlens gigantiska urinblåsa.
Det regnade i två dygn i sträck i Mora.

Men visst är det typiskt att just mot slutet ska man börja få bättre och bättre kontakt med sina klasskompisar,
som man har gått i samma klass som i tre år.
varför blir det alltid så?
Tänk allt kul vi skulle ha haft om vi hade varit där vi är nu för två år sedan.
Fast jag antar att det var bestämt tvunget att det skulle ta den tid det tog.
Risk för att låta som en drömmande filosof men jag antar att allting faktiskt har en mening
och att saker och ting beror på varandra.
Men hade jag fått välja så hade jag självklart valt att ha en bra sammanhållning det sista året,
istället för att endast ha bra sammanhållning det första.
Visst kommer det inte att bli som det var när vi sågs i skolan,
men vi kommer ju att ses många fler gånger.

Men nu är det alltså dags att ge sig ut i det verkliga livet som man har längtat efter så länge.
Men det skulle inte förvåna mig om jag redan om ett halvår önskar att jag gick i skolan igen,
med min gamla klass.
Det skulle inte förvåna mig en sekund.



Det var allt från mig!



Peace

Ja nu börjar det att närma sig slutet med skolan.
Och en del annat har också hänt.
Jag har, som jag nämnde i det här inlägget, tappat bort min mobil.
Men nu har jag gått och köpt mig en ny.
Nämligen en sån där musikmobil som är en blandning mellan en mobil och en Mp3-spelare.
Lite ovant är det än men det fungerar riktigt bra tycker jag.

Jag har ganska stora nyheter på "lumpen-fronten" också!
Jag ska tillkännage en hemlighet som jag har mer eller mindre... Ja hållt hemlig.
Jag fick ett brev ifrån pliktverket där det stod den tråkiga nyheten att jag var placerad i utbildningsreserven.
I samma brev stod det också att detta innebar att jag antagligen inte kommer att få göra lumpen över huvudtaget.
Det gjorde mig inte särskilt glad.
Det stod också att man fick lämna in synpunkter innan ett visst datum (som inte är relevant just nu).
Så jag tog telefonen och ringde till pliktverket på en gång.
Då svarar en telefonsvarare som säger att man kan nå oliktverket mellan 08.00 och 16.00,
när jag ringde var klockan ungefär 16.30.
Detta gjorde inte att jag kände mig mindre hjälplös och mer frustrerad.
Och ännu värre blev det när de sa att de bara kunde nås på vardagar,
jag ringde nämligen på en fredag vilket innebar att jag skulle få vänta hela helgen med att ringa.
Sen efter mycket om och men fick jag tag på en kvinna som sa åt mig att jag skulle skriva ett brev till en viss person, vilket jag gjorde och skickade iväg.
Sedan nu i fredags ringde det på min nya mobil (vilken tur att jag har köpt den!)
och jag hörde en nervös röst som presenterade sig och frågade efter mig.
Han sa att han ringde ifrån pliktverket och förklarade att de höll på att skära ner just i LSS i Uppsala där jag skulle vara.
Men istället kom vi överens om en annan befattning och en annan plats, nämligen:
Lastbilsförare i Skövde!
Detta tyckte jag lät mycket intressant och jag hoppas på att jag har turen att få gratis lastbilskörkort.
När jag var nere och mönstrade fattade jag det som att det inte var säkert att man fick lastbilskörkort
om man hade befattningen lastbilsförare utan istället kunde man ha ett slags tillstånd
som säger att man får köra lastbil så länge man gör det när man ligger i lumpen.
Men det är som en kompis sa till mig idag:
då skulle jag ju kunna ta lastbilskörkort ändå eftersom att jag antagligen då bara behöver uppkörningen och teorin,
eftersom att jag har kört nästan ett helt år.
Den största förändrningen dock är att jag inte ska göra lumpen i januari längre...
Jag ska rycka in den 3 augusti!

Detta kommer att innebära en hel del ändringar i planeringen.
Tur dock att jag inte har något jobb inbokat som jag ska utföra hela sommarn och hösten.
Och en stor fördel är att nu kan jag halvslappa hela sommarn,
då jag inte är riktigt lika beroende av pengar som jag skulle ha varit om jag inte hade haft något förrän i januari.
Och så tycker jag att lastbilsförare är en rätt så cool befattning :  D
Jag måste skaffa ölmage, sliten keps, sketna kläder och gällevare-häng bara så är allt klart sen!
Jag tycker att det ska bli väldigt roligt iallafall och ser fram emot det.
Men jag måste erkänna att det blev lite läskigare när det plötsligt blev så nära inpå.

Nu kanske du, kärebloggläsare, tycker att det har varit en del redan som jag har skrivit om,
eller också tycker du inte det...
Men oavsett vad du tycker så är nog den största grejjen kvar!
För nästa fredag tar jag studenten!!! :  D
Det är något som jag verkligen ser fram emot!
Det ska bli riktigt roligt och eftersom att vi avslutade våra sista kurser idag,
så innebär det att det bara är en massa skojj kvar med klassen :  D
Jag ser verkligen fram emot att få sluta skolan.
Det är en sån otrolig skillnad bara nu när det har blivit mindre i skolan,
min sötnos och jag var tvungna att stanna upp
och verkligen ta in att vi inte hade något som vi behövde träna på innan vi somnade på kvällen.
Vi kunde bara lägga oss ner och prata och behövde inte hålla i några häften om tråkiga sjukdomar
och symtom och behandlingar som man ändå inte lär sig tills dagen efter.
Likadant behövde vi inte sitta halva bussresan
och stirra oss illamående på vad som händer om en katt dricker för mycket eller vad man gör om en hund har värmeslag.
Det var en väldigt skön och avslappnande känsla att slippa göra det.
Det är som en kompis i klassen sa:
Tänk va skönt när man har ett jobb och sen när man slutar så kan man åka hem och så lämnar man det där,
det är inga läxor eller prov eller något som man måste träna på utan man kan bara sätta sig och se på tv eller nåt sånt.
Vilken känsla det måste vara.
När hon sa det längtade man lite extra mycket tills vi får skrika ut våran påhittiga klassång utanför kommunhuset.
Jag hoppas på att de kommande veckorna komme ratt bli oförglömliga och jätteroliga.
Och självklart hoppas jag på att det kommer att vara fint väder när vi tar studenten!
Det är verkligen en betydande den där solen på skolavslutningar,
och när man då slutar skolan för sista gången så hoppas man verkligen på fint väder.



Det var allt från mig!



Peace

Jag såg just finalen av Champions League, där de största fotbollsklubbarna i Europa spelar mot varandra.
I finalen stod det mellan Manchester United och Barcelona.
Du som känner mig väl vet mycket väl om att just Barcelona ligger nära mitt fotbollshjärta.
Jag var nervös inför matchen eftersom att Manchester United är ett väldigt bra lag med många stjärnor.
Min käre kusin håller starkt på Manchester United, vilket också fick min oro att växa.
Han och jag brukar retas lite med varandra när det gäller fotbollslag och den här gången stod det mellan bådas favoritlag.
De första 10 minutrarna var helt och hållet Manchesters.
Jag var väldigt orolig när målchans efter målchans kom och Barcelona verkade inte göra så mycket åt det.
Men så kom Barcelonas första anfall. Iniesta tog sig förbi 4 Manchesterbackar och slog en pass till Eto'o
som fintade en back och sköt i mål!!!
Jag tror att jag väckte min sötnos lillebror då, som precis hade gått och lagt sig.
Efter det målet var Manchester nedslagna. Inte många anfall syntes till och Barcelona fick leka runt bäst de ville.
I den 70:e minuten få Xavi tag i bollen, efter en slarvig felpass av en Manchesterback,
och han slår ett inlägg till Messi som nickar in bollen i mål!!!

Barcelona förtjänade vinsten solklart efter den ungefär 90 minuter långa matchen.
Manchester United hade ungefär 3 målchanser efter de första 10 minutrarna.
De lyste helt klart med sin frånvaro.
Helt underbart var det att se Barcelona dansa fram och slå fenomenala passningar till varandra!



Det var allt från mig!




Peace

Idag har jag varit hemma hos min sötnos och varit hundvakt.
Det är min sötnos systers hund och eftersom att jag inte har någon lektion idag och inte har något särskilt för mig,
fick jag ta hand om honom idag.
Jag har varit hemma hos min sötnos helt ensam med honom i ett par timmar idag och jag tycker att det har gått riktigt bra : )
Han har varit väldigt lydig, fast han inte är ett år än.
Rasen är en irländsk setter och han är väldigt fin.
Om ni undrar var min sötnos är när jag är ensam hemma så kan jag säga att hon är till Falun med sin kära moder idag
och inhandlar en studentklänning.
De ska snart komma hem.



Det var allt från mig!



Peace

Nu har vi äntligen skaffat höns!! : D
Vi har en tupp och två hönor av rasen dvärgkochin, som ska vara en väldigt lugn och trevlig ras.
Vi hämtade dem i lördags och på en gång började de att dricka vatten, vilket var väldigt skönt att se.
Som tur är äter de och mat : )
Gräs som vi har slängt in till dem har varit spårlöst försvunna nästa dag.
De vet också att de ska sitta på sittpinne när de ska sova.
Då kurar de ihop sig bredvid varandra och hålle ri sig för glatta livet!

Det känns jättehärligt att vara hönsägare,
men de har inte vågat gått ut i den fina hönsgården än vad jag vet.
Vi öppnade luckan åt dem i söndags, men då var det för sent tyckte de för de hade gjort kväller och satt sig på favoritpinnen.
Igår var inte jag hemma men pappa hade tydligen öppnat hela dörren in i hönsvagnen, inte bara luckan alltså.
Och han såg dem därinne, men de tyckte nog att det var säkrast att hålla sig därinne.
Spencer, våran nyfikna katt, har fått sett dem genom fönstret.
Men när hönsen såg honom blev det ett jäkla liv och kacklande!
Och Spencer tyckte att det lät lite väl mycket.

Men det känns iallafall väldigt bra att ha dem hemma nu :  )
Och när de väl kommer ut i hönsgården tror jag inte att de kommer att vilja gå in igen!

Tuppen heter Holger, namnet som min kära fader har kallat alla mina mjukisdjur för i alla år.
Den ena hönan heter Agda, till minne av den store Cornelis Vreeswjiks låt "Hönan Agda".
Den andra hönan heter Åsa, Pappa sa att det var lätt att uttala.
Men visst passade det rätt bra ändå? : )








Det var allt från mig!



Peace

Jadu, käre bloggläsare.
Det ser ut som så att jag för närvarande är mobillös.
Det har varit så illa att jag inte har vidrört min mobilstelefons knappar sen i onsdags.
Det är nämligen så att när jag åkte tåg ifrån mitt älskade Bäsna till Rättvik,
för att studera mikrobiologi,
låg inte min mobil i jackfickan när jag tittade, när jag hade för längesedan klivit av tåget.
Jag tog det inte med någon större panik då jag visste att mobilen måste ha tappats bort på tåget,
eftersom att jag kommer ihåg att jag tittade på klockan på mobilen alldeles innan jag klev på tåget i Djurås.
Jag har ringt till Tåg I Bergslagen och nämnt min borttappning och de sa att de hör av sig om de hittar den.
(Ett lustigt misstag man skulle kunna göra då skulle vara att ge dem sitt mobilnummer och be dem att nå mig på det om de hittar mobilen...)

Men ändå så tycker jag att det är rätt så skönt att vara utan mobil.
Det är skönt att kunna slippa att vara anträffbar hela tiden, tänka på att inte tappa mobilen, ha koll på vart den är hela tiden så att man inte glömmer den någonstans...
Man får ett helt annat lugn och man får verkligen bara vara för sig själv.
Fast nackdelarna är ju självklart många de också, fast de känns ändå lite som ytliga problem.
Men när man har mobil så kan man alltid kolla vad klockan är, man kan höra av sig till folk om man har tråkigt eller vill någon något viktigt, man kan ha alarm och påminnelser på den och kanske viktigast av allt så kan man bli nådd av folk eller kunna höra av sig till folk om det skulle hända någonting.

Det jag känner att jag saknar mest just nu är att inte kunna höra av mig snabbt och enkelt till min sötnos och i skolan eller ute är det jobbigt att inte kunna kolla vad klockan är hela tiden.
Det skulle vara väldigt jobbigt att bli tvungen att köpa en ny mobil.
Då skulle mitt gamla trevliga nummer som jag har haft i 5 år bytas och jag skule bli tvungen att få alla mina kontakters nya nummer, och så skulle jag sakna alla fina sms som jag har sparat, och alla gamla bilder som påminne rom så mycket.

Och självklart finns det något lustigt med historien om borttappandet.
På tisdagen var jag och min mor in till Borlänge för att köpa skorta till studenten, jag var också intresserad av att köpa en ny sommarjacka då de jag har är ärvda och ser lite konstiga ut.
Jag hittade en jacka som jag tyckte mycket om,
men upptäckte senare att jackfickorna var lite knasiga då de inte hade någon dragkedja
och öppningen lutade neråt mot marken, så att det ska vara lätt att stoppa in händerna där.
Jag misstänkte redan då att jag antagligen skulle tappa något ur fickorna men köpet var ju redan gjort och jackan såg ju inte så dum ut...
Det lustiga i historien är att först efter att jag hade tappat mobilen upptäckte jag att det fanns knappar som man kunde knäppa i fickorna istället för dragkedja...
Så hade jag upptäckt det innan mobilborttappningen så hade problemet aldrig varit ett faktum!

Så nu åker min mobil landet runt och ser sig omkring lite.
Hoppas att han snart får hemlängtan och komemr tillbaka bara,
för jag måste erkänna att lite handikappad känner man sig.
Nej jag måste säga att jag och den där mobilen har gått igenom en hel del tillsammans
och det vore tråkigt om vi skulle skiljas såhär...



Det var allt från mig!



peace

I ett tidigare blogginlägg, som är så gammalt att jag inte hittar det,
nämnde jag att det var en sak på gång som jag hoppades skulle bli verklighet.
Jag ville inte avslöja då vad det var för något utifall att det inte skule bli av.
Men nu är jag så säker på att många redan vet om det.
Såhär är det:
Vi ska skaffa höns! : D
Jag och farsgubben har planerat det hela i smyg så att resterande familjemedlemmar inte ska få reda på något.
Men när vi hade planerat så pass långt började vi att planera och diskutera det hela mer öppet
så att de intet ont anande familjemedlemmarna också blev medvetna om vad som var på gång.
Men nu är det helt bestämt och alla vet mycket väl om vad som är på G.
De andra i familjen som protesterade lite lätt mot det hela har nu faktiskt näst intill gått över till min och pappas sida.

Först tänkte vi att vi skulle göra om våran gamla kära lekstuga som vi har haft så länge till ett hönshus.
Så vi rev ner hela skiten till grunden och stappla iväg på väggarna.
Men då kom pappa på att det kanske inte var en så bra idé,
eftersom att väggarna var nästan genomruttna.
Stackars mor som så länge protesterade mot nerrivningen av den gamla kära lekstugan
måste ha fått en hjärtattack när hon fick höra vad vi skulle ha som hönshus.
Pappa kom på den briljanta idén att göra om den gamla husvagnen till ett hönshus! : D
Då slipper vi krångla med dörr och isolering och grejjer eftersom att husvagnen redan har en dörr och är tät.
Men det var tidigt i höstas och vi insåg både jag och far min att vi inte skulle skaffa några höns innan våren iallafall.
Men nu är det vår!
Och hönseriskaffandet håller på för fulla muggar.
Först och främst drog vi fram husvagnen från sin vrå där den stod gömd och darrade.
Sen tog jag mig en skruvmejsel och började att skruva bort en massa saker som höns verkligen inte behöver.
Men vi har varit smarta och använt oss av saker som redan har funnits i husvagnen.
T.ex: Skåpen blev till hönsreden, sängutrymmena är perfekta sittpinnsutrymmen och ... ja det var väl det.
Sittpinnarna fixade jag och min käre kusin.
Vi sågade ner små träd med en diameter på max 5 cm och den minsta på kanske 1 cm.
Nu kanske du undrar , käre bloggläsare, varför vi har olika storlekar på sittpinnarna?
Jo det är nämligen så att en gång när jag var till Eskilstuna´s djurpark med klassen på en fågelföreläsning,
berättade föreläsaren att det är bra får fåglar som sitter på pinnar om man har olika stocklekar på sittpinnarna,
just för att då får de träna sina muskler lite mer istället för om de har samma storlek på alla pinnar,
då är det samma grepp varje gång och då tränas inte alla muskler lika bra som vid olika tjocklekar.

Nu har vi också ställt hönsvagnen (jag kallar den så: en vagn med höns i = hönsvagn)
där vi har tänkt att den ska stå.
Och så sent som idag satte jag upp stolparna för hur hönsgården ska gå.
Vi har fått en hel del saker av en kär granne som tidigare har haft höns.
Vi fick: 3 värpreden, stängsel, en dörr in i hönsgården och en sak som de både kan äta ur och göma sig under.
Det har varit väldigt bra för oss att vi har fått dessa saker och vi är evigt tacksamma för det.

Men vi har såklart vissa problem också,
det är inte det lättaste att skaffa höns inte!
En sak som jag bekymrar mig lite för är räven.
Det går räv här omkring, det vet vi, men hur vi ska hålla den utanför hönsgården återstår att se.
Självklart kommer vi ju att stänga in hönsen under natten,
men det vore skönt att veta att ingen räv kan ta sig in i hönsgården.
Jag har funderingar på om vi skulle vika in nedre delen av nätet in i hönsgården
och sedan lägga stenar på nätet som ligger efter marken.
Men frågan är ju om den inte skulle kunna gräva sig in ändå.
Dessvärre kan vi antagligen inte gräva ner stängslet så långt ner i marken,
då det är otroligt mycket sten i jorden på hela våran tomt.

Och hönsluckan som hönsen ska gå in och ut i har vi också lite problem med.
Eftersom att hönsvagnen är rund nertill kan vi inte sätta dit en skiva som dörr för hålet (som vi redan har gjort).
Utan istället måste vi ha något elastiskt som följer med hönsvagnens form.
Som tur är så har vi redan ett material som passar och vi har lite lätt klippt ut en bit som vi tänker använda.
Och en annan sak som är tur är att min sötnos är väldigt smart och har bra idéer.
För hon kom på en smart sak som jag tror att vi kommer att använda oss av,
men tyvärr är alldeles för krånglig att förklara såhär så jag kommer inte ens att försöka.

Men iallafall så tycker jag att det känns som att vi har kommit en bra bit på vägen!
Det som är kvar är: Hönsgården, hönsluckan och en massa småpyssel inne i hönsvagnen.
Men det känns som att när vi har fixat hönsgården och hönsluckan så dröjjer det inte länge innan allting är klart : D
Vi har till och med pratat med några bekanta i byn som alltid har haft höns och som har tänkt att göra sig av med några.
Vi ska nämligen få några av dem : D
Så själva hönsfrågan i sig är klar.
Nu är det bara allt annat som ska fixas först!



Det var allt från mig!



Peace

Sent i söndagskväll kunde två trötta och slitna ungdomar ses vid Mora järnvägsstation,
strax innan de blev upphämtade cirka 00.36,
av en mystisk bil som försvann längs med gatorna,
som lystes orangegul av gatulycktorna som sedan länge redan tänts.

De två ungdomarna var jag och min sötnos
och anledningen till att vi var trötta var för att vi hade varit på en studentkryssning natten innan.
Att vi var trötta var fullt förståeligt,
då vi hade varit uppe bra mycket längre än vad en genomsnittspensionär är på en söndagskväll.

Kryssningen blev väldigt lyckad tycker jag!
Vi har väldigt roligt med underbara människor från våran klass och man stötte på en massa sköna personligheter : )
Till exempel så var ingen mindre än Peter Siepen DJ vid ett utav dansgolven!
Och jag måste faktiskt hålla med en klasskompis som sa "för sin ålder så är han väldigt snygg".
Han ser bra ut för att ha 46 år på nacken...

En besvikelse dock var att taxfree´n var så dyr.
Jag har då altid varit med om at en taxfree alltid är billigare än vad saker och ting brukar kosta i affären,
men inte denna taxfree inte...
Ett sexpack 33cl sprite kostade 62.50 kr!

Men i det stora hela så är jag väldigt nöjd med resan
och det var riktigt kul att få göra något sådant här med klassen!

Maten var inte alls dum den heller!
Till middag första dagen fick vi en buffé med en massa olika ätbara saker!
Som vanligt vid bufféer kom jag tillbaka till bordet med en överfylld tallrik och värkande handled.
Och till frukost serverades en massa olika val till spännande frukostar.
Och till lunch dagen efter serverades tacobuffé.
Och hela tiden var det gratis läsk till : D

Jag skulle helt klart råda andra klasser till att åka på en studentkryssning med sin klass!
En riktigt spännande och rolig upplevelse!



Det var allt från mig!



Peace

Imorgon är det dags för studentkryssning!
Nästan hela klassen ska med och jag börjar att se mer och mer fram emot det :  )
Temat är beach (strand) och jag ska ha följande klädesplagg på mig:

• Badshorts
• Linne
• Skjorta
• Badtofflor
• Solglasögon

Och så självklart strumpor och kallsingar!




Det var allt från mig!



Peace

Gårdagens kväll tillbringade jag på en plats jag aldrig har besökt förut: Krogen!
Det skule till att ett av de band som står närmast mitt hjärta skulle spela där
för att jag skulle ta mig i kragen och dra dit jag med.
Bandet jag pratar om är självklart Svenne Rubins.
Du som känner mig väl vet mycket väl om att jag alltid har och alltid kommer att älska Svenne Rubins.
De har en speciell spelning varje år då krogbesökarna får önska vilken låt som helst,
som då förstås är gjord av Svenne Rubins, Så spelar dem den.
En riktigt rolig idé!
Särskillt när låten man själv önskat dyker upp : D
Det var min äldsta bror och hans sambo som tog med mig dit med några andra bekanta till dem.
Det lustiga är att den ena bekanta är en barndomsidol till mig som spelar i banden Mimikry och Dökött,
nämligen Heavy!
Så det blev lite dubbelt upp där ;  )
Det var trevligt att få komma ut lite såhär tycker jag.
Det var många andra gamla bäsnabor där också som vi stötte på.
Så jag måste säga att kvällen var lyckad och jag är väldigt glad att de ville bjuda med mig :  )



Det var allt från mig!



Peace